Vårt bröllop

Varför så hemligt?

Att vi skulle gifta oss har vi vetat i över ett år, men hur det skulle bli var länge oklart.

Vi var i alla fall eniga om att det inte skulle vara något traditionellt.

Tiden gick och racersnabbt hade det redan gått ett år sedan förlovningsdagen.
Vi pratade om att den 22 september var ett bra datum även för vigseln och att kanske nästa år skulle bli perfekt, men så tyckte sambon att det var synd att vigselringen bara låg i skåpet och skräpade.
Vi började då spåna lite på att vigas i Dubai, eftersom vi hade en resa inbokad dit.


Vi såg framför oss hur vi vigdes i öknen mot den röda sanden.

Men då det är utomlands blir det bara en välsignelse där så det måste ändå göras en formell vigsel i Sverige.

Nu gick planeringen ganska snabbt för vi ville ju få klart den ”riktiga vigseln” innan avresan.
Vi beslutade oss för en liten vigsel på hemmaplan med varsitt vittne.



Först hörde vi med vigselförrättaren när hon kunde, för utan en vigselförrättare är det svårt att bli vigd.
Hon kunde tack och lov innan vår avresa, den 21 oktober.

Därefter hörde vi med våra vittnen som till vår stora glädje båda tackade ja till uppdraget.

Jag och sambon letade efter en fin plats i området vi bor och fastnade tillslut för en liten udde vid sjön bakom vårt hus.

Det såg länge ut som om det skulle ösregna större delen av lördagen, men ju närmare dagen kom desto bättre väderprognos blev det och som tur var behövde vi inte sjösätta plan B.

Under de få veckorna som följde fixade vi med kläder, bestämde menyn och spånande på dukning och dekorationer.

Så kom dagen med stor D, dagen för vigseln.

Jag vaknade tidigt som vanligt och gick upp och duschade.


Sedan stansade jag ut höstlöv i tre olika färger med plottermaskinen till en girlang och som bordsdekoration.

När övriga familjemedlemmar och mitt vittne vaknat förberedde vi maten och fixade till dukningen innan vi gick ut till vigselplatsen och dekorerade med ljuslyktor och ett litet bord för bubbel.


Även om man från början känner att man har all tid i världen blir det ändå på något märkligt sätt tidsbrist.
När vi kom tillbaka från vigselplatsen hade tiden rusat iväg och det började bli knappt om tid att göra sig iordning.
Först sminkades jag och sedan fixades håret samtidigt som jag fick i mig lite pizzalunch.

Fotografen kom punktligt klockan 13:15, men han fick snällt vänta på att naglarna formades och lackades och barnen fick en liten makeover med lockar och nagellack.


Nu bar det av ut i skogen med fotografen till en trollskogsplats jag spanat in. Det var lite småkyligt ska erkännas, men solen sken och vi kunde inte ha fått bättre väder med tanke på att det är oktober.

Klockan 15:00 – vigseldags!



Tyvärr blåste det så mycket att ljusen i lyktorna blåstes ut
, och det var såklart riktigt kyligt.
Men vad gjorde väl det när vigseln var så otroligt varm.

Vi hade fått skriva var och en på sin kammare om varför vi vill gifta oss med varandra. Det var fina ord som sedan förmedlades genom vigselförrättren och värmde långt in i själen.

Våra döttrar sjöng ”All of Me” som även det var otroligt värmande. Jag är så imponerad att äldsta dottern kunde spela gitarr över huvud taget med tanke på att mina fingrar var helt stelfrusna.

När vigselceremonin var över

 var vi alla så kalla att vi fick bära med oss skumpan och korka upp den hemma istället.


Väl hemma skålade vi i köket och sedan tog fotografen några sista bilder på vår balkong.


Därefter slog vi oss ner vid middagsbordet och intog förrätten. Vuxna på nedervåningen.

Och barnen på övervåningen.

Till förrätt blev det carpaccio på oxfilé med Västerbottenost och en Sahimi med Salmalax, avokado och mango.

Huvudrätten var förberedd, men vi hjälptes åt att tillaga den.
Torskrygg med trattkantareller (från skogen bakom huset) kokt potatis och vitvinssås.

Till efterrätt åt vi vaniljpannacotta med havtornsgelé. Havtornen kom från tomten.

Under middagen höll våra vittnen tal.
Det var vackra ord som förmedlades och än en gång blev man helt varm i hjärtat och själen.

När vår bröllopsdag var till ända kände vi att vi var otroligt nöjda över hur dagen blev och att göra om allt i Dubai kändes som kaka på kaka.

Så vi strök helt enkelt Dubaiupplägget och kände då att vi inte behövde hålla det hemligt längre.

Lite fler bilder från dagen: (Vi har i skrivandets stund inte fått alla bilder från fotografen, bara två)

Min klänning. Ett reafynd från H&M. Jag googlade på ”enkel bröllopsklänning” och hittade den här. Jag är så nöjd och jag tror inte att jag kunde hitta en bättre ens för 1000-tals kronor.
Jag tog hjälp av ett skrädderi att sy in den ett par centimeter upptill annars satt den helt perfekt.

Buketten.

Eftersom det var en höstvigsel valde vi en orange touch på bröllopet. Jag ville ha en enkel bukett och hade egentligen tulpaner i tankarna, men de var inte riktigt i säsong. Det fick bli oranga kallor.

Färgschemat på dukning och även ballongerna blev orange, rosa och cerise efter prickarna på ett par strumpor jag har :).

Som bordstabletter hittade jag trälock i bambu tänkta för plastlådor, men de blev väldigt fina som underlägg.

Höstlöven är utstansade med plottermaskin och runt ljusen knöt jag bara lite bast.


Vi fick en fantastisk dag med en liten, intim och känslosam vigsel.
Det kunde inte ha blivit bättre! (Jo, kanske om det hade varit 15 grader varmare…)

Hänt i veckan – vecka 41, 2017

Årets sista golftävling och årets första fästing.

Måndag; Vår tur enligt körschemat att lämna och hämta till fotbollsträning. Jag körde hämtning av genomblöta tjejer i Saltsjö Duvnäs.

På tisdagen var jag ledig för tidigare helgjobb. Jag trotsade duggregnet och gav mig ut på banan. Det var föga förvånande inte en enda bil på parkeringen.
Ett varv på Skogsbanan med två bollar blev det och finputsning inför årets sista tävling på lördagen.

På eftermiddagen hämtade jag tjejerna direkt efter skolan slutade. Lillasyster på Ingarö och Storasyster i Nacka. Färden slutade i Kungens Kurva och Bounce,

En timmes hopp och lek i studsmattparadis. Svetten lackade och det var sååå kul. För ett tag var jag världens bästa mamma.

En timma gick snabbt och det kom givetvis önskemål om att stanna längre eller åtminstone få besöka Bounce en gång i veckan, men jag degraderades snabbt på ”världens bästa mamma skalan” när jag vänligen men bestämt svarade nej.
”- men, en gång i månaden då?”
Kvällens middag intogs på IKEA och givetvis gick vi inte tomhänta därifrån. Några sköna små runda ”ulldynor” till köksstolarna fick följa med hem tillsammans med ljus, som man ju alltid kan behöva.

På onsdagkvällen åt jag middag på Vapiano i Gamla Stan tillsammans med två forna kollegor som jag inte träffat på länge.
Det var mysigt att få en uppdatering om vad som händer i deras liv nuförtiden.

På lördagen var det så dags för årets sista golftävling och vilket fantastiskt höstväder det blev efter hot om det totalt motsatta tidigare under veckan.
Fyramannascramble på Salems golfklubb med två tjejer från hemmakubben och en från tjejtouren i mitt lag. Vi spelade i samma boll som det andra rena damlaget och hade en fantastiskt trevlig 6-timmars runda i höstsolen.
Totalt var det 40 lag med och rent resultatmässigt lyckades vi tyvärr inte så bra. Vi hade 7,6 att dra av från våra 72 vilket inte stod sig särskilt långt mot segrarnas 56 slag netto.

Men vad gjorde väl det? Det var härlig stämning vid middagen även om vi inte heller lyckades kamma hem några priser i music quiztävlingen Yellow Mike anordnade.

Söndagen bjöd på ytterligare en fin höstdag och började med friidrottsträning. Lillasyster var dock och spelade fotbollsmatch och många andra hade annat på agendan för det var betydligt färre barn denna vecka.
På eftermiddagen tog vi en promenad runt sjön vid vårt hus och kom hem med mängder av trattkantareller.

Jag fick även med mig en fästing hem som hade lyckats bita sig fast i midjan. Årets första… den 15:e oktober.

Hänt i veckan – vecka 40, 2017

Det känns som om jag alltid skyller på det här, men livet går verkligen i ett sådant rasande tempo och aktiviteterna löser av varandra vilket gör att bloggen blir lidande. Jag har mängder av påbörjade inlägg och om det någon gång lugnar ner sig kommer jag publicera ett efter ett vad som hänt vecka för vecka på sista tiden.

Vecka 40 var inget undantag.

På måndag var det premiärträning för Lillasyster i hennes nya klubb. Det blir lite längre till fotbollsträningarna, men det är många tjejer från Ingarö som har gått över och alla föräldrar turas om att köra.

Själv var jag på heldagsmöte med avslutande middag tillsammans med jobbet.

På onsdagkvällen spelade jag golf i månskenet. Jag hann bara att spela åtta hål innan det blev väldans mörkt. Jag befann mig då ganska långt ut på banan och fick mig en långpromenad i mörkret.
Men åh vad månen var vacker och jag önskade att jag hade haft min systemkamera med mig, men det hade jag inte så det fick bli en mobilbild som inte alls fångade detta magiska ögonblick som jag önskat.

På torsdagen hade jag en halvdags kompledigt för mitt jobb på bokmässan i Göteborg förra veckan. Då passade jag på att gå till frisören och få en fin ljus färg i håret igen.

Första fotbollsmatchen med nya laget gick av stapeln på fredagseftermiddagen. Här blev Lillasyster historisk som första målgörare i Orminge FC F08:as historia.

På lördagen stod golftävlingen ”Skinkslaget” på agendan. Efter halva rundan började det att regna rejält, men det var tydligen bra för min del. Efter att ha spelat ganska uselt så lyckades jag då göra tre par på raken. Mina 29 poäng räckte helt otroligt nog till en 3:e plats och jag var mäkta förvånad när de ropade upp mitt namn.
För presentkorten jag vunnit under säsongen shoppade jag lite. Set blev en snygg vindfleece och dessa helt ljuvligt underbart varma golfvantarna.

På kvällen var Lillasyster på pyjamasparty. Födelsedagsbarnet som fyllde 9 och har nummer 9 i fotbollslaget fick denna snygga hoodie.

Söndag och premiär för friidrottsträning inomhus. Det kändes som att barnen hade längtat till att få gå in igen och köra hinderbana varvat med friidrottsgrenar. Det var länge sedan vi var så många på en träning. Det var riktigt kul att se den kämparglädjen som utspelade sig.

På eftermiddagen begav sig familjen till Globen i ösregnet för att se musikalen Cats. Ingen av oss hade sett den tidigare eller hade någon aning om vad den handlade om. Det jag visste var att det var en dansmusikal och med två mycket dansintresserade döttrar var det det viktigaste.

Själva historien var ganska tunn och det var svårt att hänga med, men skådespelarna sjöng och dansade fantastiskt. Det visuella får toppbetyg.

Tjejerna sög åt sig och trots att den var på engelska tyckte de att den var jättebra.
Nu dansas det till Cats här hemma och kickarna blir högre och högre.

Hänt i veckan – vecka 39, 2017

Denna veckan spenderades till största delen i min hemstad Göteborg där bokmässan gick av stapeln.

Veckan började med ett besök på nya bröstcentrum vid Södra Station. Det blev en skön promenad från Medborgarplatsen i den värmande solen. Efter en liten väntan var det min tur och screeingen var över efter fem ganska plågsamma minuter.

Ungefär samtidigt tog Storasyster första Gardasilsprutan och detta klarade hon helt utan Emblasalva eller att hålla mamma i handen. Imponerande! Hon som tidigare var fruktansvärt spruträdd.

På onsdag morgon tog tåget mig till Göteborg. Väl på plats checkade jag och min kollega in oss på hotellet. Därefter åt vi sopplunch på Evas Paleys innan vi begav oss till mässan.

Vi kämpade på med att packa upp alla produkter som skulle säljas under mässan och försöka få en bra ordning på lagret. Det tog sin lilla tid och slutligen blev vi ”utslängda”, men fint blev det!

På fredagen hade jag en lunchdate med barndomsvän. Vi åt på Världkulturmuséet och pratade non-stop i en timme innan det var dags att återvända till mässan igen. Alltså, hur snabbt kan tiden gå?

Efter mässans stängning gick jag en lång promenad på två timmar genom min gamla hemstad. 

Jag har inte sedan jag flyttade därifrån tagit mig den tiden för en riktig nostalgitripp. Mycket var sig likt medan annat var totalförändrat. 

Det blev verkligen en promenad längs memory lane i den småljumma fredagskvällen.

Lördagen kom så, den befarade skräckdagen. Demonstrationer, motdemonstrationer, förstörelse, hat men också kärlek.

Redan på morgonen när jag tittade ut över Avenyn stod det piketpolisbilar på plats. Polisbilar och poliser i vartenda gathörn, så det kändes riktigt tryggt att gå till mässan.

Inne på mässan var det ökad säkerhet och alla besökares väskor kontrollerades noggrant vid inpassering.

De värsta oroligheterna utspelade sig utanför Liseberg och entrén till mässan stängdes under en stund runt 15-tiden.

Tyvärr medförde demonstrationerna ett betydligt lägre besökarantal på mässan, framförallt bland barnfamiljer.

På kvällen när mässan stängde var faran över och det var lugnt att gå ut igen, kanske tryggare än någonsin med hög polisnärvaro.

Min vän slöt upp med mig på hotellet där vi pratade en stund innan vi promenerade till restaurangen Holy Cow på Södra Vägen.

På Holy Cow festade vi på varsin Healthy Cow-burgare. Att den var ”healthy” kompenserade vi med jordgubbsmilkshake.

Timmarna flög iväg och det blev dags för restaurangen att stänga. Efter 5 timmar av non-stopprat blev hämtade och jag fick skjuts tillbaka till hotellet.

Söndagen blev en lång dag. Först mässförsäljning fram till stängning klockan 17, sedan snabb nerpackning av montern. Vi hann med att äta middag på Centralen innan tåget gick kl. 20:30. Landade hemma efter midnatt – ruskigt trött!

Hänt i veckan – vecka 38, 2017

Oj, oj vilken händelserik vecka. Världens överraskning och personligt rekord på milen.

Storasyster hade avslutningsvecka på sin golfskola med lektion både måndag och onsdag. Själv kom jag ut på banan med en pappa och spelade fyra hål medan träningen pågick.

På torsdagkvällen åkte jag och Lillasyster och shoppade för att förbereda morgondagens jubilar. Det blev inte bara presenter utan också vinterkläder till Lillasyster. Det känns skönt att ha det avklarat eftersom kylan brukar komma över en natt.


Sambons födelsedag nummer 41 firades som sig bör med frukost på sängen och allt enligt tradition bytte den rosa bilen med vita prickar ägare.

Lillasyster var väldigt spänd när presenterna skulle öppnas och väntade på reaktionen när Paketet med stort P öppnades och det blev en helt underbar reaktion både hos pappa och dotter.


Resten av fredagen bestod av världens överraskning. Eftersom det är en historia i sig fick den ett eget inlägg som du kan läsa här!

På lördagen innan kvällens begivelse på O’Learys Norrtull hade jag och Lillasyster en lugn stund i skogen där vi plockade svamp.

Söndag och äntligen Rosa Bandetloppet. Som jag längtat att få det överstökat. Det är kanske den inställningen man ska ha, för jäklar vad bra det gick. Personligt rekord på milen. Mer om mitt lopp går att läsa här.

Nytt personbästa – Rosa Bandet Loppet

Så kom dagen jag inte sett fram emot så mycket faktiskt. Senast jag sprang 10 km var i juni 2015, så löpträningen har det varit illa med de senaste två åren. I övrigt har jag i och för sig tränat ganska flitigt och det har ju blivit många utdraga promenader på golfbanan.
Men så var det ju det här med sista milen av Lidingöloppet som man har hört så mycket om. ”Kraftigt kuperad terräng” och ”Det lönar sig inte att springa i uppförsbackarna för det går nästan lika snabbt att gå, man förlorar bara kraft och energi”



Med detta i bakhuvudet hade jag ett mål att klara loppet på 65 minuter, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Visst var det riktigt kuperat och långa uppförsbackar, men det gick en hel del utför också. Och jag kände redan från start att jag hade riktigt mycket kraft och redan i första backen som kom efter ett par hundra meter flög jag upp med lätta steg.

Jag lydde rådet om att gå i uppförsbackarna, så blev det i en tredjedel av Aborrebacken och även en bit av den sista backen vid 8 km.

Men vart kom all kraft ifrån?
Kanske var det för att jag svept en riktigt god energidryck innan start, Nocco Caribbean, och för att jag hade riktigt snabba nya löparkläder på mig från Gavelo?

Eller för att jag startade dagen som fotbollspublik och smittats av energin och spelglädjen i min dotters lag?

Eller var det den fantastiska uppladdningen med härliga bloggkollegor på O’Learys vid Norrtull med brakmiddag och femkamp? (mer om det i separat inlägg)

Vad det än var måste jag se till att göra om samma ritual inför nästa lopp för jag tog helt otippat personbästa på milen!

Jag korsade mållinjen på lätta ben på 56:32 i Rosa Bandet Loppet – alltså sista kraftigt kuperade milen av Lidingöloppet! Jag kunde knappt tro att det var sant!
Jag är mållös och så euforiskt glad och nöjd med min prestation!

Tack till Rosa Bandet Loppet för att jag fick springa. Tack Sofie, Sarianne Jessica, Nettan, Anna och Linda för härlig pepp och uppladdning!

Hänt i veckan – vecka 37, 2017

Veckan då det skulle avgöras vilket som är Stockholms bästa golftjejgäng och en spännande Detektivgåta löstes.

Veckan tuffade på med förberedelser inför detektivkalaset på söndagen mellan alla veckans schemalagda aktiviteter. På jobbet fick vi höra en spännande berättelse om hur det traditionella lusekoftmönstret Marius kom till.

På onsdagen var de sista onsdagsgolen för i år. Det är så ledsamt att det blir mörkt så snabbt. 12 hål hann vi spela innan det blev allt för svårt att se bollen.

På lördagen stod avgörandet mellan golftjejgängen Tjejtouren och Green Queens (40+ vs 40-) på agendan. Det var helt fantastiskt väder och jag grundade med en sponsorenergibar från Under Par med förhoppning om en oklanderlig runda.

Vi gick två tjejer från varje gäng i bollarna och det blev en härlig runda i solskenet. Men från ingenstans öppnade sig himmelen när vi var på 17:e green och det vräkte ner. På det sista hålet hann vi bli helt genomdränkta, men jag lyckades ändå sänka ett par. Totalt blev det fyra över par som räckte till en tredjeplats i det gamla gardet och en jättefin regnjacka i pris.

Vilket gäng var bäst då? Jo, med en ynka sittpoängs marginal stod 40-plusarna som slutsegrare. Tjejtouren!

Som segrare i A-klassen på ”vanliga” Tjejtouren som pågått sedan i maj kammade jag hem ännu fler riktigt fina priser. Övernattning och greenfee i Spanien, en wedge och lite bubbel.


Söndag och Detektivkalas för hela slanten.

Det gällde att lösa mysteriet med de försvunna godispåsarna.
Till sin hjälp hade jag plockat fram lite maskering till de små detektiverna. Mustascherna var väldigt poppis.

Ledtrådarna kom i tre olika moment. Först fick de intervjua ögonvittnen och de i närheten som verkade misstänksamma.
Jag hade förberett ett block med tips på frågor som:
Vad gjorde du mellan 13-14 idag?
Tycker du om godis?
Vad skulle du göra om du hade 20 499:-?

Några var riktigt kluriga små detektiver och kom med kompletterande frågor.

Alla svarade på ett eller annat sätt att de hade sett någon misstänkt smyga på tomten. Så detektiverna sprang ut för att undersöka saken och fann ett spår av godispapper som ledde över till grannen.
Det visade sig att han var väldigt godissugen, men nu hade så ont i magen att han glömt var han gömde påsarna. Han hade dock skrivit ner några ledtrådar till sig själv för att inte glömma.

Det ledde dem till nästa ledtråd som fanns bland laserstrålar och lasern hade haft sönder lappen med nästa ledtråd.

Den hade gått sönder i precis så många delar som det fanns deltagare på kalaset. 😉


Nu gällde det att pussla ihop och klura ut nästa steg.
Tillslut hittade de en resväska, men den var låst. Delar av koden var skirven med citron på samma papper som ledtråden och de fick lägga in pappret i ugnen.

Sista siffrorna låg i ett paket som de fick försöka öppna med grytvantar á la ”julklappsleken”. Tillslut fick de upp väskan och kunde ta del av belöningen.

Populärast var laserstrålarna så de ville de krypa igenom om och om igen. Så enkelt att göra något riktigt kul bara med hjälp av rött garn!


Det blev ett lyckat detektivkalas och vi hade en nöjd 9-åring.

Hänt i veckan – vecka 36, 2017

Det blev en blodigt natt mellan tisdag och onsdag. Lillasyster fick ostoppbart näsblod och det var blod överallt. Tillslut fick vi bukt på eländet. Lillasyster blev hemma från skolan i två dagar med sin kraftiga förkylning och jag var ett vrak efter nattens blodtorkande.

Som sjukpyssel tillverkades och skrevs inbjudningskort till alla tjejer i klassen. Snart blir det ett mystiskt detektivkalas.

I veckan introducerades Sallandarer den nya valutan som troligtvis kommer att slå igenom lika stort som Bitcoins.
För olika uppgifter kunde man tjäna ett antal Sallandarer för en månatlig utbetalning.
Det blev en febril aktivitet och plötsligt var rummen städade kläderna vikta och diskmaskinen utplockad.


Jag älskar de små stilleben som Lillasyster skapar i sitt rum när hon städar.


Det blev några golfrundor i veckan. Onsdagsgolf.
Lördagsgolf med min vän och kollega och golftävling på söndagen. Jag blev mäkta förvånad när mitt halvdana resultat på 29 p gav en tredje plats och 150:- i shoppen.

Hänt i veckan – vecka 35, 2017

Veckorna springer iväg och hösten nalkas med stormsteg. Denna veckan övergick augusti till september och alla fritidsaktiviteter satte igång på allvar.

I måndags fick jag hem en solbränd sambo som njutit av sol och boule på Korsika, men innan dess gick Storasyster på sin första golfskolelektion tillsammans med kompisarna i fotbollslaget och älskade det. Hon längtar till nästa vecka.
Lillasyster tränade fotboll.

På tisdag hämtade jag ut nya golfskor som jag köpt på rean. Det är lite av en chansning att klicka hem skor, men dessa satt perfekt.
Till middag lagade vi familjens favoritmat; persiljebiffar med gräddsås – slurp säger det så är alla tallrikar och kastruller tomma sånär som på ett par potatisar.

På onsdagsgolfen med damerna blir det verkligen påtagligt att vi går mot mörkare tider. 12 hål hanns med innan mörkret gjorde det omöjligt att se vart bollarna tog vägen. Jag lyckades skrapa ihop 20 poäng på 9 hål.

Natten mellan onsdag och torsdag fullständigt vräkte regnet ner och det var rejält åskoväder. Hela familjen hamnade på grund av vädret i samma säng på natten.

Det fortsatte att regna en bra bit in på förmiddagen, men avtog runt lunchtid.

Storsyster började sin första lektion på Musikaliblocket på Base23. Två timmar sång, teater och dans. Jag åkte med för att kolla att det där med att åka tunnelbana funkar bra och jag känner nu att jag verkligen inte behöver vara orolig.
Medan hon var på dansskolan promenerade jag i stan i den smått tropiska värmen på 22 grader och fuktig luft.

Lillasyster hade en spännande övernattning med filmvisning och popcorn i klassrummet tillsammans med sina klasskamrater.

På fredagen spelade Lillasysters lag match mot Älta. Det var en ”jättebra match” enligt henne för hon tappade en tand när hon med tänderna skulle dra upp ”pluppen” på vattenflaskan.
Det var tand nummer nio i ordningen och matchen mot Älta slutade med seger.

På lördagsmorgonen var det dags för match mot Älta igen. Denna gång höll sig alla resterande tänder i munnen. Det blev en målfest utan dess like, i alla fall som jag har sett, hela 16 mål.

Sedan bar det av hemåt i ilfart och raka vägen ut på golfbanan för min del där jag spelade min sista Skogsmatch för i år.
Min motståndare var en imponerande 80+ som började att spela golf när hon var 65. Jag hoppas att jag också är lika vältränad och aktiv när jag passerat 80-strecket. Jag hade dock en bra dag och vann ganska övertygande.

Medans klarade Storasyster alldeles utmärkt att ta sig till dansskolan i stan på egen hand för en timme showjazzdans.

Det blev inte någon sovmorgon på söndagen heller. Storasyster och hennes lag mötte Järla.

Det blev en ganska jämn kamp, där Ingarö lyckades hålla undan och vinna med 3-2.

En glad målgörare.

På eftermiddagen letade vi boenden i Dubai medan vi frikostigt blev bjudna på fika och tacomiddag av vårt resesällskap tillika vänner.
Det blir en enorm etagelägenhet på 300 m2 som vi kommer att dela, men jag har svårt att tro att vi kommer gå på varandra.

Tekniktips med Malin Ewerlöf inför Rosabandetloppet


Med mindre än en månad kvar till Rosabandetloppet ska genomföras börjar paniken så smått infinna sig.
En mil i kraftigt kuperad terräng – hua, hur ska det gå?

Sista veckan i juli i början av augusti var jag ledare på ett idrottsläger för barn på Ingarö, Sports Heart. Mentorn för friidrotten var ingen mindre än Malin Ewerlöf och finns det någon som besitter kunskaper inom löpning och löpteknik så är det hon.
Jag passade på att fråga henne om bra tips för att på bästa sätt ta sig igenom Rosabandetloppet.

Banan är ju som sagt kuperad och tricket för att få ett bra löpsteg i uppförsbackar är:

* korta ner löpsteget
* lyft knäna lite högre
* mer intensiv armpendel
* stolt hållning

Hon får det att se så enkelt ut.
Jag har testat i några uppförsbackar och det känns riktigt bra, men att sedan springa typ 5 km uppför vet jag i sjutton hur det ska gå.

Jag var med och sprang intervaller med Malin på gräsplan. 2 minuter löpning, 30 sek gång, 1 minut löpning, 30 sek gång, 30 sek löpning, 30 sek gång och så upprepades detta tre gånger. Jag stod mig ganska bra i sällskapet, så konditionen finns där någonstans.

Målet för milen i Rosabandetloppet är runt en timma, ingen personligt rekord, men jag känner mig lite skrämd av alla backar.


Rosabandetloppet är den sista milen av Lidingöloppet i härlig utmanande terräng och går av stapeln den 24 september.