När olyckan är framme

Vi har semester, vädret var så bra förra veckan, som man bara kan önska. Vi hade tagit oss till Dalarna och Tällberg för hotell och mysiga utflykter. En av utflykterna som stod på schemat var underbara Tomteland.

I fredags besökte vi parken. Som förra gången var det helt magiskt och barnens ögon glittrade av allt. Är det på riktigt? Alla figurer man möter tar sig tid att prata med barnen och fråga frågor.

 

Tyvärr hann vi denna gången inte vara i parken alls lång tid. Marius sittandes på en bänk, ramlar rätt bakåt. Armarna framåt och dunsen när huvudet slår i cementdelen till parasollet, är otäck.

Henric drar upp en avsvimmad Marius och börjar springa. Jag blev chockad och hann inte alls med att reagera lika snabbt. ”Ta alla saker”, ropar Henric. Jag hinner tänka, ”var ska vi? Var har vi närmaste sjukhus?”

Väl i receptionen/ingången till tomteland har Marius vaknat igen. Henric springer efter bilen och jag står i telefonkö till 1177. En kvinna säger till mig att ringa ambulans och en annan tar hand om Alvora som är väldigt rädd och ledsen. Jag ringer 112 och först nu kommer mina tårar. Jag var paralyserad till denna stund. Vi får instruktioner att köra till sjukhuset i Mora och ringa 112 om han blir sämre på vägen.

Det är svårt att hålla honom vaken under färden. Moras vägar är urdumt planerade och trafikköerna tar aldrig slut. Tillslut kommer vi fram till sjukhuset och vi får direkt komma in till en läkare.

Hjärnskakning. Först får vi instruktioner om 6 timmars övervakning. När 6 timmar har gått börjar Marius kräkas. Så han kan inte åka hem utan blir kvar på övervakning under natten.

Tacksam att det ej var värre. När ens barn svimmar av efter en öronbedövande smäll är man ganska chockad som förälder. Tacksam för all hjälp på Mora sjukhus.

Trist när ens efterlängtade semester slutar med ilfart till sjukhus samt att sova på sjukhus istället för hotellet man har. Barnen var långt ifrån klara med Tomteland. Våra underbara dagar i Tällberg och allt Marius planerat att göra på hotellet sista dagen, blev inte av.

Hjärnskakning och att försöka hålla en snart 5-åring lugn utan stim och ipads/tv är inte helt lätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *