Bacillerna skrattar oss i ansiktet

Ny vecka, nya sjukdomar. Jag vet snart inte vad jag ska göra, är helt uppgiven!

Lo blev i varjefall friskförklarad i måndags, hos doktorn. Feberfri, och med en snabbsänka på nedåtgående. Så hon har faktiskt varit några kortdagar på förskolan för att få utlopp för all energi hon plötsligt ligger inne med!

Så kom tisdagskvällen. Och Oliver trillade dit! Yes, du läste rätt. Ont i nacke/huvud, feber (som kom så hastigt och steg så snabbt att han kräktes). Hemma igår, med ganska låg feber under dagen, för att sen få en kroppslig chock igen till kvällen med strax under 40 grader.

Känns så typiskt när planerna för helgen var att jag skulle köra honom till Jönköping för att möta upp morfar, och han skulle få en egen helg med honom och mormor. Besök på Pinchos i Malmö och därefter se den kritikerrosade barnmusikalen ”Matilda”.

Så vi håller verkligen tummarna nu, för att han ska tillfriskna och bli feberfri till imorgon, fredag.

Igår mådde han så bra dagtid att han, på förmiddagen, kunde sitta och mysa med film i soffan hos min frisör medan jag (äntligen!) fick hjälp med det där stripiga, urväxta barret! Ingen är gladare än jag.. Hade känts tråkigt att betala fullpris utan ett besök (det är ju full debitering som gäller, om man ställer in under 24 h före bokad tid..!).

Jag önskar att han hade varit såhär pigg och glad istället. ❤️

När bloggen bara handlar om sjukdomar

Ja, lite så känns det! Som att jag bara skriver om förkylningar, snor, feber och dåligt mående. En ond spiral som jag verkligen hoppas får ett slut nu när våren är i antågande!

Men en sista infektionsrunda kör vi nu dårå. Gårdagen spenderades flängande mellan olika vårdinrättningar med de två minsta. Snabbsänkor, salta tårar, godismutor och febernedsättande. Ungefär så kan det nog sammanfattas.

Lo hade en snabbsänka på 144, stackaren! Men läkaren vi träffade på VC fick inte titta i munnen på henne (mer förbannad unge har jag nog aldrig sett, trodde hon skulle slå honom!). Så med henne ska vi avvakta helgen och åka på återbesök (med ny snabbsänka.. Lycka till morsan!!) på måndag.

Zoé då? Jovars, henne fick jag in på provtagning och besök hos Nordvästra barnläkarmottagningen. Halsprovet visade nada, snabbsänka på 38. Men, hon var alldeles förtvivlad, otröstbar hos och det gick knappt att samtala med barnläkaren. Oigenkänlig. Inte alls lik sig själv. Gurglade slem från både näsa och mun.

Läkaren fick hela sjukdomshistorien, lyssnade på lungorna, kollade magen. Jag berättade om min sjukdom förra veckan, och om storasysters sänka.

Resultatet? Diagnosen? Befarad lunginflammation (till följd av Rs:en hon hade för några veckor sedan). Antibiotika i 10 dagar.

En förälders största fasa. Men nu ska vi väl ändå bli friska? Nu har vi ju, i mina ögon, mött botten och vändningen borde vara här.

Jag försöker lugna mitt sinne med min vän Annas ord: ”Förstå vad friska ni kommer att vara sen, nu när ni liksom betat av 10 infektioner på typ 3 månader.”

Ja, så får det bli!!

Förbannade öde!

Igår eftermiddag kändes det mesta bra. Oliver är stadigheten själv på Carving-skidorna, det är så roligt att se! Flera turer uppifrån toppen och ner till dal-botten hann han med tillsammans med sin pappa igår. Lyckan lyser i hela ansiktet.

Själv var jag förpassad till stugan med tjejerna under förmiddagen. Att knata upp och ner för backen med dubbelvagnen är tungt och slitsamt, och kroppen sa ifrån.

På eftermiddagen vågade vi oss ner till Skidcenter Väst, där det finns rullband och möjlighet även för Lo att testa skidorna (om hon skulle vilja). 2 åk blev det. Sen var hon nöjd. Hon lekte runt i lilla lekplatsen (som ser ut som en pistmaskin), vi fikade glass och kladdkaka och sysselsatte oss efter förutsättningarna.

Vi började fundera på hur vi skulle kunna lägga upp onsdagen. Kanske kunde vi ta med mitt skidpaket ner till Skidcenter Väst, så skulle vi kunna bytas av där, T och jag? Oliver längtar efter att få visa mig alla backar han åkt (bland annat bland pucklar och hopp i Ski-cross-banan!).

Så kom natten.

Lo var gnällig redan igår. Jag hade det på känn. Klockan 2 vaknade hon, med 39,1 i feber. Lagom tills hon somnat vaknade Zoé. Med 39,1 i feber..

Ödet är emot mig. Den här skidsemestern är inte min att ha.

Hur kan något så rätt kännas så fel?

Jag blev sjuk.. Jättesjuk! Hela förra veckan var jag dålig. Trodde att det var influensa (trots vaccin).

Så blev jag feberfri på torsdagen, men inte bättre? Och vi skulle åka på vår efterlängtade tur till Idre på lördagen.

Jag hade inte mycket till val, det fick bli drop-in på vårdcentralen på fredagen. Med en snabbsänka på 180, bihåleinflammation och förmodad halsfluss blev domen hård. Ingen skidåkning. Ingen lek i snön med barnen. Vila, vila, vila. Och antibiotika.

Det gör ont. Ont i själen. Att missa Olivers första slalomåk. Inte få åka med honom.

Att inte få njuta av vyerna från liften, andas fritt, insupa tystnad och bara glida nerför backarna mot dalen. Ta sig högt upp mot toppen. Andas, andas, andas.

Istället står jag i skidcentrat, bland skränande musik, myllrande människor, springande barn. Ser efter 2-åringen som far fram som en virvelvind, försöker hjälpa och samtidigt ta det lugnt.

Åh, vad jag hade behövt ett slalomåk just nu…

Massiv trötthet och ekorrhjul

Veckorna går så snabbt! De består mest av logistik-gymnastik (dvs vi vrider och vänder på allt för att hinna med!).

Oliver har numera 3 aktiviteter som ska hinnas med i veckorna. Det är stressigt nog. Hur i hela friden ska vi få ihop det när tjejerna också ska fara runt? Jaja, den tiden, den sorgen! Det är i varjefall simskola på måndagar, handboll måndag och onsdag, fotboll onsdag (ute, om vädret tillåter, annars inställt!) och lördag.

Där imellan är det logistiken med att hämta och lämna Lo i andra änden av orten, på förskola som litegrann suger musten ur mig. Förskolan är bra, så det är inte det. Men den ligger helt fel för oss! Vi står i kö till den närmsta, men den är också kommunens absolut populäraste, och enligt många föräldrar även kommunens bästa. Så där är det inte lätt att få en plats. Särskilt inte i småbarnsgruppen, där de medvetet valt att hålla nere antalet platser..

Sllt farande har nu resulterat i att jag, under en period när Oliver har tidig simskola (redan 15.30), har valt att ha Lo hemma på måndagar. Den veckodagen blir annars bara fylld av stress, magont och dålig stämning.

Såhär kommer nämligen mina måndagar att se ut, om jag inte har henne hemma istället:

Kl 9, Oliver börjar skolan

Kl 9.30 (tidigast) är Lo på förskolan

Tid för amning

Kl 12-13, ta ut Bobo (hunden)

Tid för amning

13.30, hämta Oliver

14-14.30 Vidare för att hämta Lo

Amma i omklädningsrummet på simhallen

14.30-15.30 bada med alla barnen

15.30 simskola Oliver (övertala Lo om att duscha och klä på sig)

16.00 snabb dusch för Oliver

Få i barnen mellis (amma Zoé)

17.00-18.30 Oliver handboll (sysselsätta Lo på läktaren, och amma Zoé)

Under tiden kommer T hem runt 17, för att ta ut Bobo och fixa middagen. Det måste fortfarande lämnas på skolan, rastas hund och ammas mellan varven. Men vi slipper delmomenten som innebär bråk om ytterkläder, tid i bilen till/från förskolan, och kan förhoppningsvis göra måndagarna till något spännande, mysigt och roligt.

Det är trots allt bara under en 8-veckorsperiod som det ser ut så här, sen får vi fundera över hur vi ska planera nästa simskoleomgång!

Idag kör vi i varjefall alla barnen hemma. Hämtade hem en ledsen grabb från skolan igår, nackspärr och feber. Så idag är det (förhoppningsvis) en feberfri dag hemma. Losegosan får stanna hemma pga hela näsan full av snor. Vi behöver ta oss ut på en promenad, i ruskvädret, och handla nya nässugs-munstycken, för även Zoé har börjat snora igen (helt ärligt kräks jag snart på det här! Det går knappt en vecka så är det dags igen!).

Tur att de är förbaskat mysiga mellan varven, våra kiddos. 😉

Hoppsan!

Vad tiden slank iväg här! Det kan ev bero på att vården av sjuka barn pågått i mer eller mindre hela februari. Ja, du läste rätt!!

Vi undgick kräkis på föris, kanske inte så konstigt med tanke på att Lo inte varit där över huvudtaget sedan dess..! Det har varit si och så med hennes ätande efter hennes hosta, och äter man inte så har man heller ingen ork! Så hon fick vackert hänga hemma.

Sen trillade Zoé dit, på feber/hosta/dundersnor. 7 dagar hade hon feber, sen kändes hon för hängig för att orka ta hand om det själv. För att göra en lång historia kort spenderade vi en hel söndag på närakuten och barnakuten, inhalerade och tog en massa prover.

Läkarna tror att hon haft RS, men själv klarat sig igenom de värsta faserna. Hennes snabbsänka spökade så närakuten vågade inte skicka hem oss. När vi väl blev inskrivna på barnakuten var hon pigg och feberfri. Tyvärr fick vi ändå stanna för ännu fler prover (det visade sig sen att RS-proverna enbart görs på de barn som blir inlagda över natten, vilket vi slapp).

Jag erkänner villigt att jag blivit en jäkel på att snabbt reagera på slemmig hosta mitt i natten, skjuta skarpt med koksaltspipetter och suga snor med en otri-baby! Det gäller att vara riktigt snabb med samtliga steg när liten kan bli så akut slemmig att luftvägarna korkar igen och andnöd uppstår!!

Nu firar vi sportlov, och spirande vårkänslor! Dagarna spenderas med hundpromenader, pokémon-jakt och några timmars häng på fotbollsklubben varje dag. Oliver är så pepp på ny utomhus-säsong och vill gärna träna på att stå i mål.

Imorgon åker vi till Bögs Gård, i Sollentuna, för djurvisning och fikahäng!

Hej så länge.

Ett litet hej

Hej där,

Vi fortsätter med små-vabbandet. Vilket innebär att Lo är hemma veckan ut. Inget klartecken, ang kräksjukan, från förskolan och hon är fortsatt hängig pga hostan så vi myser på här hemma. Det är ganska uppenbart att hon inte mår som hon ska. Förhöjd temp, lite magont, och ont i halsen. I vanliga fall, när hon är frisk, är hon ytterst driftig i sina påhitt och upptåg. Nu vill hon mest sitta i knäet, ligga i soffan och titta på film samt lyssna på barnlåtar och Markus&Martinus på Youtube.

(Såhär såg det ut på min insta-story för några timmar sedan.)

Om en kvart kommer T hem för att ta tjejerna och Bobo på en ”fysrunda”, medan jag traskar uppför backen till Olivers skola för utvecklingssamtal.

Hej så länge!

MITTÅT!

… Är en frekvent använd term inom Försvarsmakten, där både jag och T arbetar.

Vi gjorde just mittåt idag. Återkallade tidigare bestämd ”order”. Både när det gällde val av kyrka och dopkaffe efteråt. Oliver är döpt i Järfälla kyrka, och Lo i Karlberg slottskapell, så vi tänkte att Zoé skulle döpas i samma kyrka som Oliver. Men församlingshemmet var upptaget, så igår skickade jag ett mail till Wärdshuset Lassemaja, för att se vad de kunde erbjuda.

Tyvärr var utbudet hos dem både sämre och dyrare, per kuvert, än vad Stadshuskällaren var (där vi hade middagen/festen efter vårt kombinerade dop/bröllop förra gången!). Vilket vi tyckte kändes ganska magstarkt!

Så vi gjorde mittåt. Tänkte om.

Jag ringde Järfälla församling igen. Och döm av min lättnad, när det visade sig att Viksjö kyrka OCH församlingssal var ledigt just det datumet vi önskade!!

Ett stenkast från Ica Viksjö dessutom, lätt att hämta maten. Wohoooo!!

Så nu är det bokat! Och den här mamman ska sätta sig ner med dopkort, vi ska välja mat och sen ska vi hitta lite småpynt hos My perfect Day. Sånt där som tårtdekorationer, kanske lite vimplar, servetter samt en och annan överraskning!

Men först är det dags att hämta hem Oliver från skolan. Han var feberfri igår, men har fortfarande ont i halsen. Så han får gå skoltiderna och sen komma hem och vila när fritids börjar. Åtminstone idag, sen får vi ta det dag för dag utifrån hans mående.

Dags att ta ut de här två, och storasyster! Laters, puss!

Vam, vab och dop-planering!

Så sprang ytterligare en vecka förbi med sjumilakliv. Bloggen hanns inte med, ty jag var fullt upptagen av V A M. Ja alltså… Vård av make!

Tomas medicinerar ju för sin sköldkörtel. Och värdena har nu stabiliserats och ser bra ut. Men, måendet är inte alltid på topp. Stresskänslighet och sömnsvårigheter i perioder med allt vad det innebär i form av fysiska förändringar. Så det fick bli sjukanmälan, och ompyssling i hemmet. Samla krafter, ladda om, bygga immunförsvaret och få i sig vätska såväl som bra mat. Framemot helgen verkade han bättre, tack och lov. MEN…!

Då trillade Oliver dit. Superhög feber, ont i magen, ont i halsen och jätte jättesnorig. Och igår, söndag, var det Los tur. Helt ärligt gör det inget, hon skulle vara hemma ändå (ni som såg min insta-story förra veckan såg att förskolan fått vinterkräkis, så hon får stanna hemma i hopp om att vi undviker den för Zoés skull!).

Och mitt i all vård av samtliga, ska jag försöka få till dop-planeringen. Det är frågan om det egentligen är så mycket att planera. Vi hade bestämt oss för catering, och vilken kyrka vi vill att Zoé döps i. Men det datumet vi vill ha dop finns det bara två eftermiddagstider kvar på, och församlingshemmet är upptaget. Jag har skickat iväg ett mail till Wärdshuset Lassemaja, som ligger precis vid Järfälla kyrka (där även Oliver är döpt). Med en förhoppning om att de har plats för oss…

Nu ligger de här och hostar, mina små troll. Överväger att testa husmorstipset med rå lök och hett vatten, för att se om hostan avtar. Älskade kiddos….

Helgen som gått och fullständigt namn

Jag borde tagit bilder. Men känner att det inte gör något, för då har jag njutit i stunden, tagit vara på ögonblicken och varit närvarande.

En härlig och mysig helg är över. God mat, massa samtal, avlastning med barnen (så att föräldrarna kunnat njuta, jag har haft ro i matlagningen, och färre konflikter!), njutit av naturen, åkt pulka och gått promenader i det vackra snötäckta landskapet. Den kunde faktiskt inte ha blivit bättre!

Micke och Netti har åkt hemåt nu, men vi hoppas att vi ses snart igen, om så bara för en liten fika inne i stan! Min brorsa har ju vunnit en provspelning för ett fast jobb som slagverkare i Marinens Musikkår (min orkester ”syskonkår” i Karlskrona!), så han kommer att vara uppe i stan på en del jobb under årets lopp! Redan i mars ses vi igen, och inget gör mig gladare! Även Jeanette har vägarna förbi, genom jobbet, då och då. Så vi hoppas kunna ses lite mer frekvent framöver.

Igår kikade även syrran förbi, det blev bara över middagen därför att hon skulle vidare till Jönköping för att provspela i en ensemble där (inför deras sommarturné). Men vi hann i varje fall ställa en ganska viktig fråga..

Det är nämligen klart nu. Lillasysters namn, och vilka som blir hennes gudmödrar! Cilla fick frågan igår, och min själasyster Aja fick frågan idag. Båda har tackat ja, och inga är gladare än vi!

Namnen då?

Zoé Ophelia Gunilla Walldén