Göteborgsvarvet = Att försöka förklara vad som hände.

 Göteborgsvarvet = Att försöka förklara vad som hände.

Så kom den där dagen. Dagen jag har haft siktet inställd på hela våren. Dagen då jag skulle ta mig över mållinjen i Göteborg. Alla timmars slit. Alla minuter i snö och slask. Alla gånger jag fått koppla bort huvudet och bara kört. Nu skulle summan av jobbet samlas ihop. De sista 21097,5m innan målgång skulle avverkas. Och jag har nog aldrig i hela mitt liv, varit så lugn inför ett lopp.

Vädret var vad det var. Varmt. Och någonstans hade jag förlikat mig med att jag inte skulle ta mig under min drömgräns på 2 timmar.  Siktet var inställt på att springa och uppleva. Känna in kroppen och inte pressa.  Jag ville uppnå samma känsla som jag hade under tunnelloppet. Den där känslan av att när det bara är 2km kvar och man blir lite vemodig för att det snart är över. Jag ville gå över mållinjen och känna mig stark, stolt och sugen på att köra fler lopp.  Sugen på att träna till fler lopp.

Precis innan starten gjorde jag dock något som strider mot allt vad förberedelse inför ett lopp innebär. Jag bestämde mig för att lyssna på en helt annan pod än planerat. Jenny upptäckte nämligen 10min innan start att ”Träningspodden” just släppt ett 2:10tims avsnitt. Med lite musik i. Min tanke var u att lyssna på ett dubbelavsnitt av ”Walgren och Wistam” och att jag liksom skulle fippla med det där när jag sprang. Men om jag nu bytte pod, så skulle jag bara kunna låta podden spela på, utan fipplande. Sagt och gjort jag föll för grupptrycket och bytte pod. Och så här i efterhand är jag grymt nöjd med det.

Så gick starten. Och jag sa ”Hejdå” till Jenny. Vi var båda helt överens om att vi skulle göra våra egna lopp. På egen hand.  Första km var trång. Men gick förvånansvärt snabbt med tanke på trängseln.  Benen kändes pigga, och jag förstod att om jag bara höll tempot så skulle det hela gå vägen.  Jag skulle komma runt och tycka det var härligt hela vägen. Utan att jag märkte det hade jag passerat Säldammsbacken (som förövrigt många hade pratat om med skräck i rösten, men har man sprungit i Dyboborg så är allt annat lätt lutning…). Vid 5km stod mina groupies som höll på att missa mig. Jag minns att jag skrek ”Så pigga ben!!! Detta kommer gå kanooooon” till dem och fortsatte med lätta steg upp på Älvsborgsbron.  Benen kände sig lite trötta innan jag kom upp till krönet, men ungefär samtidigt började det skräna musik i lurarna och jag fick kraft att fortsätta och sedan gasa i nedförsbacken.  Taijmingen på de olika musikstyckena i podden var perfekt. Musiken gjorde att jag vaknade till och orkade trycka på lite, och i pratsekvenserna fick jag både skratta och tänka till, skifta fokus.  Jag kom på mig själv flera gånger med att tänka ”Undra när tröttheten slår till, statistiskt sätt borde jag vara jätte trött typ nyss”. Men väggen kom aldrig.

Innan jag startade hade jag mentalt satt upp vissa delmål. Delmål 1) var Säldammsbacken, 2) krönet på Älvsborgsbron, 3) förbi hotellet där vi bodde 4) Göta Älvbron, 5)Avenyn (och den nakna statyn) 6) ”Nu är det bara 5km kvar”.  Sen drack jag på samtliga vätskestationer, sprang igenom alla duschar som fanns och tog mig tid att njuta av utsikten. Vid 15km letade jag febrilt efter mina groupies, men jag kunde inte hitta dem. jag antog att de fastnat i kollektivtrafiken någonstans.  Jag läste alla skyltar som barn höll upp där det stod ”Hejja Mamma” och låtsades att alla var till mig. Jag är ju ändå mamma, och jag behövde lite ”Hejja”.

Och vet ni vad. När jag kom fram till magiska 16km så infann sig faktiskt ett visst vemod. Ett vemod över att det bara var 5km kvar. Men även en insikt om att jag hade en teoretisk möjlighet till att ta mig i mål under 2timmar. Något som jag inte på rikigt hade vågat hoppats och tro. Min hjärna gick på högvarv. Jag räknade sekunder, minuter och km tider. Jag räknade dock fatalt fel har jag insett så här i efterhand. Men vad gjorde väl det. Sista km spurtade jag. Det blev varvets snabbaste km på 5:04min/km. Jag skrek ”HÅLL TILL HÖGER” åt folk så jag skulle kunna plöja mig fram.

Med 400m kvar på upploppet ringer telefonen! Jag tänker ”Vem F*N ringer mig nu!?!?!” letar reda på knappet till handsfreen och svara ”Anna påväg mot MÅL”,
”VAR ÄR DU!?!!?” hör jag den yngre groupien säga.
”300m till mååååål” flämtar jag likt ett lokomotiv
”MÅL!?!?!? Ska jag lägga på” säger en mycket förvirrad syster
(jag får senare reda på att de står kvar vid 15km och letar febrilt efter mig)
”Nej, HEJJA FÖR TUSAN” skriker jag
(här undrar jag vad mina medlöpare tänker. Varför pratar hon i telefon på målrakan?!?!)
”HEJJAHEJJAHEJJA” hör jag henne skrika
(och hör bryts samtalet)

Jag springer i mål. Och undrar vad som hände. Är det liksom över nu? Det gick så snabbt! Två timmar av mitt liv som flög förbi. Två timmar av löpning som inte upplevdes som en ren pina. Två timmar som jag gärna hade sett fick fortgå en stund. Vänta… Vad hände!?! Det var ju för tusan inte äns två timmar…..

1:59:34
HERRE MIN SKAPARE
Jag gjorde det!!!!!!!!
Jag sprang en halvmara på under 2:00:00
FY F*N VAD BRA JAG ÄR

Och det bästa av allt
Jag kände mig stark, stolt och sugen på att köra fler lopp
Tack Göteborgs Varvet
Det gjorde vi bra

Lördag = Om några timmar

Om cirka fyra timmar springer jag över Älvsborgsbron.  Så här på håll ser den inte så skräckinjagande ut. Vi får se hur jag känner ikväll.

Nu ligger jag på hotellrummet. Snart dax att byta om och bege mig ut och äta lunch.  Jag kommer att springa i en grön t-shirt med Haglöftryck på ryggen, vit keps och helsvarta taijts. Om ni ser mig. Hejja, skrik och beröm. Jag kommer behöv varenda gnutta av energi som finns att uppbringa.

Och ni som vill följa mig digitalt, jag har nummer 23332.

Göteborgsvarvet!

Nu köööör vi!

Fredag = Laddad inför Göteborgsvarvet

Nu är jag på plats i Göteborg och är laddad inför morgondagens utmaning. Vädret ser ut att bli varmt och vindfattigt. Tyvärr.  Jag har haft ett hemligt mål att lycks springa under 2timmar. Men jag underbart et kommer bli omöjligt nu när det ska bli så varmt. Så målet är att komma runt och må bra efter målgång.

Men oj vad löpare det är på plats. Hela Göteborg är fyllt av förväntansfulla löpare. Alla äter pasta och pratar värme och backar.  Och Göteborgarna själva verkar vara delade i två läger. De som kommer gå ut och hejja på köparna och dem som flyr st

Fredag = Vilse i skogen

Igår i väntan på att storebrors pianolektion skulle sluta. Jag och lillebror passade på att hänga i lekparken tillsammans. Tusan vad den ungen är duktig på att klättra. Jag fick bita mig i tungan flera gånger för att inte förmana och begränsa. Hur ska man  kunna bli bra på något om man aldrig får träna på det?  Så jag låter honom träna på att klättra,  och så tränar jag själv på att sluta ”hönsa”.

Igår var det åter igen dax för orientering. Storebror fick orientera tillsammans med an av ledarna, så jag kunde köra med vuxnanybörjar-gruppen.  Det var jag, en ledare och en nybörjare mamma till i min grupp.  Någonstans tyckte jag lite synd om ledaren. För oj vad förvirrad jag är där mitt ute i skogen.  Förslaget var att vi skulle prova själva. Men nej, så blev det inte. För då hade jag nog sprungit runt i skogen fortfarande. Jag tycker att det är så svårt att få ihop kartan och verkligheten. Sen är et svårt att lyfta blicken när jag springer mitt i skogen. Är så rädd för att trampa snett och vill ha koll på var jag sätter fötterna.

Storebror älskar orientering. Kombinationen problemlösning, karta och skogen är enligt honom ett vinnande koncept.  Han hade pratat med sin ledare igår om att sätta upp en bana i närheten av oss. Så han kunde få träna hemma i skogen.  Och enligt tränare skulle det nog gå att ordna.

Nu ska jag straxt dra iväg till jobb en stund. Barnen är hemma idag då det är stägningsdag. Mannen ska försöka sig på konststycket att jonglera barnen och jobba samtidigt. Det är dock fler barn hemma på området, så det borde inte bli allt för svårt.

Onsdag = Rätt klädd för lopp

Nu närmar det sig. Kära nån. Börjar faktiskt bli lite nervig. Var ute och sprang milen igår, och det var allt annat än njutit.  Man kan ju tro att ju mer man springer desto härligare blir det. Låt mig säga så här… jag väntar ännu på att det ska inträffa. Men vad gör man inte för hälsans skull. Och det krävs en halvmara för att jag ska få endorfinrus och lyckotårar.  Så det är bara att nöta på så att jag orkar ta mig så långt nån gång per år.

Det där med kläder och lopp. Det är en hel vetenskap tror en del. Men enligt mig är det helt enkelt som helst. Min melodi är: spring i samma kläder som du sprungit i den senaste månaden. Gärna nötta och tvättade till tusen. Kläder som du vet INTE skaver, tröjor som med säkerhet inte kommer ”klättra” upp mot bysten, strumpor som du vet att du inte får skav av och skor som format sig efter dina fötter.  Välja säkra kort.  Det finns inget värre än att plötsligt, efter 10km, upptäcka att infanterielden är ett faktum, att du fått skavsår på insida överarm av linnet eller att strumpan börjar att skava.

Jag kommer att springa i samma byxor som jag alltid springer i. Ett par trekvarts taijts som jag köpte för en sisådär 8-9år sedan. De sitter upp perfekt, glider inte ner i grenen, ger inget skav och är helt fantastiska. Sen blir det en funktions t-shirt som även den hängt med ett bra tag.  Sport-BH modell äldre den med. Och ett par kompressionsstrumpor som jag vet inte ger skavsår. Skorna är dock det svåraste. Jag har några par att välja på.  Men det blir nog dem från i höstas. De har jag sprungit långt i tidigare i vår, och de har levererat som de ska.  Nyast i löpargarderoben är kepsen. Jag har inte riktigt beslutat hur jag ska göra med den. Just nu ser det faktiskt ut som om det ska regna på lördag, vilket jag är tacksam för.  Och då känns kepsen totalt överflödig.

Jag har samma filosofi gällande kläder oavsett vilken distans loppen är. Jag kommer att springa vårruset (5km) med jobbet och rosa bandet loppet/Lidingöloppet (1mil) med bloggtjejerna, och ni kommer säkert att se på bilderna att jag har exakt samma kläder på samtliga lopp.  När kläderna gör jobbet kan benen och pannbenet fokusera på det som är viktigt.  Det värsta är att se tillbaka på ett lopp och minnas att kläderna inte gjorde jobbet. Minnas hur ont man hade på grund av dåliga klädval. Så det där med att få en tröja tilldelad sig vid start… nej tack. Jag vill ha provsprungit mina kläder innan.

Tisdag = Keps när man springer?!

Tisdag = Keps när man springer?!

Tulpanen som blommar i rabatten har blommat i över 10 dagar nu. Det säger endel om vädret. De som inte blommar har inte vuxit på typ 10dagar. Men det finns hopp om vädret säger dem. Mannen i mitt liv pratade om 23 grader här hemma i helgen. Så himla typiskt tycker jag. Att det strålande vädret anländer till Sverige 4 dagar för tidigt. Kunde det inte bara ha väntat till på söndag, nu när det ändå är så försenat.

Det blir mycket löpning denna veckan. I alla fall i mina tankar. Inser att det kommer bli varmt på lördag i Göteborg. Och har vi otur så kommer solen att skina från en klarblå himmel. Nu på morgonen slog det mig att det kanske vore smart att springa med keps på lördag. allt för att undvika solsting. Problemet är bara att jag aldrig sprungit med keps, än mindre äger en. Så idag måste jag ut på lunchen och shoppa mig en, så jag kan övningsspringa med den i dag.  Vad jag mer kommer att springa i kläder skriver jag om i morgon tror jag. Jag har nämligen, tillsammans med många andra, ett koncept när det  gäller kläder på lopp. Och tyvärr så ingår inte det någon keps i detta koncept… än.

Nu hopp iväg till jobb.
Tisdag
Jo jag tackar
(Och där har jag svept tre tycken espresson och klockan är inte ens 06:30… )

Måndag = ”Mamma, är det torsdag idag?”

Måndag = ”Mamma, är det torsdag idag?”

Bild från gårdagens löppass i skogen. Himlans vad geggigt det var vissa partier.

Idag har det varit måndag med stort M. Kära nån vad segt det har varit.  Det första Lillebror sa i morse när han vaknat var ”Mamma, är det torsdag idag?”. Han blev lagom besviken när jag berättade att det var måndag.

Helgen var underbar på alla sätt och vis, sol, värme och familjetid. Måndagen bjöd på regn, mulet, kallt och en kropp som aldrig vaknade.  Det blev inget springande av idag.  Det fick vara. Sticker ut imorgon istället och hoppas på att vädret är lite mer inspirerande.  Det ser i alla fall ut som om det kommer bli uppehåll och möjlighet till sol.

Något vettigt har vi fått gjort här hemma i alla fall. Jag har planterat klematis och murgröna, lånat böcker på bokbussen och ätit middag hela familjen.

Nu ska jag äta en croissant och sedan gå och sova.
Nattinatti

 

Söndag = Sista veckan innan Varvet

Så var vi inne på upploppet inför Göteborgsvarvet.  Denna veckan kommer träningsfokus ligga på att inte träna och bryta ner. Utan på att bara mysjogga och njuta. Det kommer att bli ett pass imorgon på 10km och ett på onsdag på 5km. Inge styrketräning. Matmässigt  kommer jag att äta som vilken vecka som helst. Däremot så spår SMHI varma temperaturer i Göteborg på lördag, så jag kommer att ladda med en resorb eller två. Enbart för att vara säker på att jag har en schysst vätskebalans att starta med.

Jag har sagt det innan ,och jag säger dte igen. Det är värmen som är min motståndare på lördag. Distansen fixar jag, det vet jag. Det kommer vara tufft, som alltid när jag springer, men jag är säker på att runt kommer jag. Under förutsättning att jag inte blir golvad av värmen.  17 grader, asfalt och knappt någon vind är inte jätte skoj för min kropp. Jag hade hopats på att hinna träna på att springa några längre pass i värme, men då våren bestämde sig för att anlända idag, så blev det inte så.

Det vore lögn att säga att jag inte är nervös.
Tusan vad jag hoppas att SMHI har fel
Ge mig drivis och hagelstorm
Eller temperaturer under 10 grader

Lördag = Kosläpp på Gäddeholm

Kosläpp på Gäddeholm

Kosläpp på Gäddeholm

Idag var dagen då korna på gården skulle släppas ut i hagen. Äntligen! Det är verkligen ett vårtecken utan dess like enligt mig.  De där kosläppet kommer alltid vara förknippat med vårt bröllop. Det var nämligen betessläpp samma dag som vi skulle gifta oss.  Något som krävde en del extra planering.

Efter att vi hade kikat på lyckliga kor och förvirrade stadsbor(”Va, kan det vara el i stängslet?!?!”) hoppade vi upp på cyklarna och tog en tur till fågeltornet för fika. Storebror hade bakat chokladbollar till hela familjen.  Inte den nyttigare varianten, utan vanliga hederliga chokladbollar med smör och socker i. Just bakande var lite förmiddagsterapi för storebror då han var trött och hängig efter att ha haft en sen kväll med kompisen som sov över.  Han behövde helt enkelt baka, och smaka på smeten, för att vakna till. Lillebror cyklade på som aldrig förr mot fågeltornet och fikat. För att inte tala om vilken fart han höll på vägen hem, då en resa till bygghandlen hägrade.

Eftermiddagen fylldes sedan med trädgårdsfix och lite byggande.  Och grillmiddag såklart. Storebror ville lära sig att grilla, så idag körde mannen i mitt liv en steg ett kurs med honom.  Klart att killen ska lära sig att grilla.