Lördag = Köpa färg till utekök

Snart ska jag ta och bege mig till färghandeln tänkte jag. Jag behöver köpa mer grundfärg, så jag kan göra klart en del målararbeten i vårt utekök.  Men visst blir det bra, uteköket! Är så himla imponerad av mannen i mitt liv. Nu fungerar vattnet, och avloppet är tätt och fint. Nästa steg i processen är att bygga hyllor och luckor. Sen ska det såklart upp någon form av belysning också.  Och vem vet. Kanske kommer det att muras upp en grill också, i vinkel mot uteköket.

Bakom uteköket mannen i mitt liv byggt ett planeteringbord åt mig. Det ser egentligen precis ut som uteköket, fast det har bara en ho och en bänk av trä. Där ska jag kunna stå och kladda med jord under hela året (vattnet kommer bara vara igång sommartid såklart).  Helt enormt lyxigt!

Men som sagt. Grundfärg, för det är en del saker som behöver målas.  Sen kanske en tur på stan. Måste ju kolla in alla reor. Behöver ett par nya kompressionstrumpor och det vore fint om jag kunde hitta ett par som är nedsatta några kronor.

 

Recept = Bananpannkaka 2.0

Ibland får man vara lite uppfinningsrik och tänka utanför boxen. Här om dagen var tanken att vi skulle äta bananpannkaka till lunch. Vi hade dock lite ont om bananer hemma. Men har jag sagt bananpannkaka så ska det bli bananpannkaka.  Det fick helt enkelt bli en pannkaka med lite mer än bara bananer och ägg. Jag tog vad som fanns hemma och körde lite på vinst eller förlust.  Som tur var blev det en vinst. För barnen gav dem tummen upp.  De åt tills det var slut. Storebror sa att det var någon smak han kände igen, men inte kunde sätta fingret på. Efter han ätit upp berättade jag att det var ärtor i. Då tittade han knepigt på mig, men konstaterade att det blev u gott i alla fall.

Bananpannkaka 2.0

2st Bananer
1st Avocado
1dl Frysta gröna ärtor
6st Ägg

Skala bananer och avocado.
Lägg alla ingredienser i en bunke och kör med mixerstav tills du har en jämn smet
Stek i stekpannan/plättjärn i matolja/smör/kokosfett
Servera med det vad du tycker om. Vi gillar lättvispad grädde och färsk ananas

Tisdag = Gläntar på dörren

Ni vet den där tystnaden som plötsligt infinner sig.  Den där tystnaden som gör att man misstänker att det är något misstänksamt pågång. Den tystnaden infann sig idag när lillebror gick upp på sitt rum.

Så jag smög upp, gläntade på dörren och kikade in.

Sen blev jag stående i flera minuter. Tyst. Kikandes in genom dörröppningen. Där inne lekte lillebror. Han lekte med riddarna och draken. Med slottet och hästarna. Helt inne i sin fantasivärld.  Han pratade med olika röster. Rörde sig genom rummet.

Det var så ljvligt att bara stå där och titta. Utan att störa. Som en osynlig åskådare. Älskade unge. Våga låt fantasin flöda. Länge.

Måndag = Denna blåst

Jädra i anåda vad det blåser ute. Solen skiner för visso, vilket är härligt. Men blåsten gör det otrevligt att sitta ute och njuta nu på kvällen.  Jag försökte tappert och stod ut i hela 30min. Sen gick jag in och satte mig i soffan.  Så tråkigt.

Dagen har annars rullat på. Killarna har lekt på bra med varandra under dagen. De är helt fantastiska med varandra. Nu på kvällen satt de och spelade monopol med varandra. Helt galet. En 5 och en 9 åring. Det roliga är att de även väljer att vara tillsammans.  Och att det är självklart att den andra får vara med, även om man har kompis hemma.

Jag och pojkarna gjorde ett tappert försök med att hänga på badstranden. Killarna plaskade på i vattnet, grävde lite sandslott och fikade köpekakor. Det blev väll en 30 min på den soliga med ack så blåsiga stranden.

Tyvärr ser det ut som om morgondagens väder kommer att bli en kopia av dagens.  Vi kan väll hoppas att vinden dock har vänt, och att det är lä på baksidan. Det skulle vara ljuvlig att kunna ligga på en filt i värmen  och dräggelsova lite, det hör liksom sommaren till.

Söndag = Offekofta och tankevurpa

Jag läse det HÄR blogginlägget tidigare idag. Och jag kände mig träffad. Tog på mig offerkoftan och tänkte ”Äntligen en man som förstår”.  Men en mikrosekund senare gjorde jag en ”tankevurpa”, och var jag redo att ge mig själv en smäll.

Jag är den första att erkänna at det är jag som packar väskorna när vi ska iväg, tvättar kläder och planerar mat. Jag erkänner även att när mannen i mitt liv packar, planerar mat eller tvättar kläder drar jag ofta en suck, då han inte gör som jag. Som om mitt sätt är det bästa. Kommentaren från min man är ofta att ”Det är bäst att du gör det, så det blir rätt.”. Och det säger nog mer om mig än vad det säger om honom, eller hur.

Hur ska vi lyckas uppnå någon forma av jämlikt förhållande om det bara är jag som gör rätt gällande många av hushållssysslorna. Och varför är mitt sätt det enda rätta? Och hur ska mannen i mitt liv kunna jobba in en rutin och ett tänk som fungerar bra för honom, om jag aldrig backar och låter honom köra? Och kan man vara specialist och vara jämlik samtidigt?  Får man vara bra på olika saker?

Jag tror att det är lätt att köra på i gamla hjulspår. Att tro att mitt sätt är det bästa. Varför ändra på ett vinnande koncept?   Och när man är inne i vardagssnurret så kör man bara på, och kanske även över.  Man antar, litar på rutiner och utan att man märker av det, slutar man att kommunicera.  Att det blir så här i vardagen kan jag ändå förstå. Men på semestern?

Semestern, denna magiska tid på året. Tid för rekreation och avkoppling.  I en familj har man, som i alla frågor, olika föreställning om vad semester är, och hur den ska genomlevas. Som alltid handlar det om kommunikation. Vad är viktigt för mig, vad är viktigt för mig.  Sluta anta, prata med varandra. Respektera varandra. Och gör vad som är bra för er familj, gör inte som alla andra.

Jag tog alltså på mig offerkoftan idag
Gjorde en tankevurpa
och slängde sedan av mig koftan

För jag vet att min man lägger in minst lika mycket energi på att få familjelogistiken att gå runt som jag gör. Och när han ser att jag drar det tunga lasset frågar hon om han kan hjälpa till.  Oftast svarar jag ”nej”, men bara vetskapen om att han ser vad jag gör, och försöker underlätta för mig och familjen, gör att jag får energi. Vi  är bra på olika saker här hemma.  Men vi spelar i samma lag, jag och mannen. Vi har samma mål i sikte. Ibland, märker vi att den andra behöver time out, behöver sitta på avbytarbänken en stund. Ibland behöver någon av oss backa hem, för att få ett bättre perspektiv på oss. Ibland ser vi olika vägar.

Men målet är alltid det samma.
Att VI ska bli det bästa OSS vi kan vara.

Så skicka iväg din lagspelare till bänken ibland
Backa hem, få perspektiv
Och prata ihop er om vad som är viktigt för att få ert lag att fungera optimalt
För inget lag är ett annat likt

Och komihåg. Det finns ingen annan som kan ta av dig offerkoftan, förutom du själv!

 

Lördag = Avlopsrensning är vad som krävs

Vilken intensiv men underbar dag det blev idag.  Dagen började med en ljuvlig sovmorgon. Ingen säng i världen kan slå min egen.  Sen blev det 7km löpning innan frukost. Och vilken frukost sen. Storebror hade själv slängt ihop scones. Samtidigt som jag klev in genom dörren efter löpningen tog han ut dem ur ugnen.  Att sätta sig vid dukat frukostbord är verkligen lyx.

Efter frukost rullade sedan dagen på. En tur för att handla mat och lite växter till trädgården.  Avkalkning av duschar och kranar. Trädgårdsfix. Bad i poolen. Vattenballongjonglering. Tvätten…. Och sist med inte minst avloppsrensning.  Det är något med just avloppsrensning och semester. Det är so mom det är själva startskottet på långledigheten. Det känns helt enkelt inte som ledighet om inte avloppsrören i köket har fått sig en omgång.  Men nu är det gjort, och semestern är igång på riktigt.

Vi avslutade dagen med att cykla 5km tillsammans hela familjen. Så himla skoj att kunna dra ut tillsammans.  Nu sover barnen gott och vi vuxna sitter på framsidan i hängstolarna och sippar bubbel bakom den ljuvligt doftande honungsrosen.  Semester alltså. Synd att klaga.

 

Fredag = Hemma, igen

Så har vi landat hemma efter några dagar på Sveriges sydkust.  Ni som hänger med på #noringpåsemester vet ju precis vad vi har sysslat med.  Och jag tänker att jag lämnar det lite där. Att sammanfatta dagarna här i bloggen blir allt för mäktigt.Eller om man ska sammanfatta det hela i några få ord så blir det finfika på österlen, Tosslilla, en hel del löpning, hundjaga och barn på TV.  Vi kan dock konstatera att vi kommer att leta efter drakar en tid framöver. Men jag får berätta mer om det senare.

Visst älskar jag att resa
Men hemma är då alltid bäst
Nu ska jag dofta på rosorna och dricka vin

Onsdag = Utflyktstips Frösåkers brygga

Frösåkers brygga viking

Vo var ju på Frösåkers brygga förra veckan. Och jag måste bara tipsa om detta ställe. De har en vikingaby där man kan få prova på att skjuta med båge, hugga runor, smida och mycket mer. De kallar det för historiskt ”lek och lär”. Lillebrors kommentar var ”men mamma, vikingatiden har ju redan varit!” . Och jomenvisst är det så. Men det är ju spännande att se hur det var att leva då. Storebror drog som vanligt direkt associationer till ”Hicke hiskelig halvhulk den tredje”.

Lillebrors favorit var att skjuta med pilbågen. Och efter ett tag blev han riktigt pricksäker, vilket var skönt för alla som befann sig runt omkring.  Storebrors bästa var att smida.  På området finns även ett skeppsmuseeum och ett långhus. Vi prioriterade dock inte dessa när vi var där, men jag tänker att vi behöver åka dit fler gånger i sommar. Antingen med båt eller att vi tar en cykeltur dit.

För det är nämligen så att de har världens godast glass. Hemlagad glass. Som smakar ljuvligt. Som alltid serveras med antingen en chokladboll eller en hembakad maräng. Och grädde.  Rent hälsomässigt så borde man kanske ta en tur på vandringsleden som har sin start precis vid glasskiosken efter man inmundigat glassen. För glassen innehåller bara naturprodukter i form av grädde, socker och ägg, smaksatt med riktiga grejer så som lingon, saffran eller lakrits. Inga konstigheter, ren energi.

Tisdag = Fuck Cancer

Inlägget innehåller info om kommande PR-evenemang
Och mina alldeles egna tankar och funderingar kring detta.

HÄR

Jag är ju inbjuden till att springa Rosa Bandet loppet den 24/9. Inbjuden alltså. Vilket jag struntar i, och betalar in ”avgiften” vid sidan om till Cancerfonden. Vilket är ganska smart, för då går hela summan, utan omväg till just cancerforskningen.

Jag snubblade över filmen ovan på FB i förra veckan. Kollar sällan på filmer som dyker upp på FB. Men just denna fick passera min kritiska hjärnas filter. Vilket jag är glad för. Cancer (och alla andra skitsjukdommar som liksom begränsar en. Jag kan räkna upp otaliga) vänder ens tillvaro upp och ner. Man kommer nog aldrig tillbaka till den man var, på ont och kanske möjligtvis lite på ytte pytte ynka gott.  I historien ovan är det där ynka goda att Jennie får en träningskompis, en träningskompis som vet vad som krävs för att hon ska nå sina mål.  Det kommer kännas tufft och motigt, men det kommer att gå.

Men jag säger som jag brukar ”Låt ingen annan sätta dina gränser, mål och visioner, utom du själv. Berätta gärna dem för mig, så ska jag se till att påminna dig om dem och vifta med pompoms och lyfta dig när det känns motigt”.  Viktigt är oxå att inte pracka på någon annan dina gränser, mål och visioner. För alla lever vi olika liv, med olika förutsättningar.  Man kommer långt med ödmjukhet och en förmåga att ta en annans perspektiv och lägga ens egen ”förförståelse” åt sidan.

 

Måndag = En ”måste-bok”

HjärnstarkHjärnstark av Anders Hansen

Alla borde verkligen läsa denna bok. På riktigt. Kanske inte borde, utan MÅSTE.  Det skulle göra att fler fick kunskap om hur man kan hjälpa sina barn att ge dem bästa möjliga start i livet som har effekt hela livet, minska risken för demenssjukdommar, bygga upp hjärnans kapacitet och bli en kreativare människa som tänker utanför boxen och är mer stresstålig.  Och det bäst aär att man tillför inga konstigheter. Man bara gör det som kroppen är byggd för att göra.

Jag älskar denna bok. För den får mig att förstå varför jag springer, egentligen. Inte för att nå resultat, göra bra tider eller hålla en bra förbränningen. Nej, den verkligen orsaken till att jag springer, och ska fortsätta att göra det, är för att det är det bästa sättet att motionera hjärnan. Springandet gör mig till en bättre människa, som kommer hålla huvudet på skaft, bygga nya hjärnceller och nya kopplingar och gör mig till den bästa mamman jag kan vara för mina barn.

Har du inte läst den. Så läs den. Jag lovar, den kommer att förändra din syn på varför du tränar, egentligen. Och den kommer göra att du vill träna av den rätta anledningen.