Youtub-pepp!

Det är inte alltid lätt att kämpa på. Känslan att ”hur hårt jag än jobbar, så får jag inte utdelning” kan ibland vara överhängande. Kan till och med bidra till att man ger upp.  Så har storebror känt i några dagar nu, efter matchen i lördagskväll. Hur hårt dem än kämpar, så betalar det sig inte. Inte vad han ser i alla fall.  Så idag tog jag till ett knep som jag aldrig testat förut. Jag slog på Youtube och vi tittade på ”America got talent”.

Vi satt tillsammans och smågrät till alla fanatiska människor som kämpat likt inget annat för att utveckla sina talanger. Och till alla fina ord som juryn öste över dem.  Vi tittade och pratade om att ”alla är viktiga” i dansnumren,  såg nervösa tonåringar som sjöng som världsvana artister, och förundrades över hur programmering och show går hand i hand.  Vi pratade om hur dem kämpat, fast säkert ingen sett dem. Att aldrig ge upp, för jag vill framåt.

Youtube sviten avslutades med att vi tittade på ett stycke ur ”Rapsody in rock” när Robert Wels öser i Royal Albert Hal.  Och vet ni vad, jag tror det föddes en gnista i storebror.  En tanke om att hårt jobb betalar sig.

Firande av Lillebror

Firande av Lillebror

Idag har vi haft släktfest för lillebror.  Han fyller ju år till veckan, och då nästa helg redan är fullbokade, så fick det bli en form av för-fest.  Lillebror hade satt ramarna. Det skulle bjudas på hemgjorda hamburgare med sötpotatispommes och tårta till efterrätt. Och så fick det blir.

Det blev en del paket också, som sig bör. Lego i massor, NellyRapp böcker, jeans och nintendospel. Inga konstigheter, bara sånt som lillebror vill-höver. Det är så himla härligt att se lillebror. Total lycka. Han kvittrade som aldrig förr, kramade alla han älskar och njöt av att få vara i centrum på ett ödmjukt sätt.  Som han längtat efter denna dag.

Tårtan blev en BB-8(tar ett eget inlägg om den senare). Ska väll erkänna att jag inte var helt nöjd med utseendet, men kära nån vad god den blev. Och det är ju faktiskt det viktigaste i slutändan.  Snygga tårtor, som inte smakar något, nej tack. Lillebror var dock supernöjd med tårtan och tyckte jag ska göra en precis lika dan till kompiskalaset.

Det är en mycket lycklig kille som nu ligger och försöker sova i sin säng.
Förstå att den kille snart funnits 7år och 9 månader i vårat liv.
Så självklart
Så älskad

Star Wars kalas pågång

Star Wars kalas pågång

Lillebror fyller år i veckan som kommer. Och det måste naturligtvis firas. Vi börjar redan i morgon med släktkalas. Då släkten är lagom stor, och alla inte kan komma, blir vi lagom 10st runt bordet.  Men hus som helst så måst saker förberedas. Så som tårta och mat. Köksbänken är belamrad med saker till morgondagen. Inte ett så instastylat hem idag inte. Mer verkligheten och vardagen.

Star Wars kalas pågång

Temat ska visst vara StarWars enligt lillebror.  Så det är väll bara att hänga på och gnugga geniknölarna. Tårtan har jag en plan för, hur den sen blir är en annan femma.  En tårtmodell som jag inte tidigare gjort. Jag har dessutom byggt delar i sugerpaste, något som jag egentligen inte gillar. Men jag fick för mig att det skulle vara lättare än med marsipan. Vi får se vad jag tycker om den iden imorgon när skapelsen ska monteras.  Motivationen till att ”kalasa” har varit ganska låg denna gång. Alltså så som i att baka och fixa. Lillebror för ursäkta, men det har blivit lite minsta motståndets lag, och jag har köpt mer än jag pysslat.

Hur som helst, ikväll ska det kalaspyntas med prefab från webshop. Vimplar och ballonger ska upp. Sen får de hänga uppe fram tills vi har kompiskalaset i slutet av nästa vecka.
StarWars kalas alltså
Jag är inte helt säker på vad det innebär
Inga lasersvärd i alla fall
Kanske mer robotar

Rasten och inlärningen. Hur svårt kan det va?

Rasten och inlärningen. Hur svårt kan det va?

Rasten och inlärningen. Hur svårt kan det va?

På förekommen anledning fick jag idag anledning att reflektera över barnens raster på skolan. Eller, över vad dem faktiskt gör på rasterna.  Och varför barnen har raster över huvud taget. Vad fyller dem för syfte?

I min värld (icke pedagogiskt utbildad) så är rasten till för att optimera barnets förmåga till inlärning. Alltså, rasten är en del av den totala inlärningen under dagen. Den behöver naturligtvis inte vara fylld av krav och måsten, men inte heller oplanerad och slumpartad.  Gäller det här alla åldrar tänker ni.  Och jag svarar ”ska vi inte optimera inlärningen i alla åldrar, hos alla barn?”.  Rasten får inte vara ett vacuum, men måste naturligtvis även vara en fristad. Med vissa ramar.

Vi vet idag att fysisk aktivitet och pulshöjande aktivitet påverkar förmågan till inlärning positivt. I alla åldrar. Man har även sett  i vissa studier att barn presterar bättre på prov om de innan provet haft pulshöjande aktivitet. Fakta vi idag inte kan bortse ifrån.

Nu säger jag inte att alla barn, på alla raster, ska ha pulshöjande aktivitet. Men att se till att alla barn rör på sig (allt från stilla strosande på skolgården, lek i klätterställning till intensivt jagande av boll eller balanserande på ett staket) är något som är alla barns rättighet. Det kommer att kräva lite av oss som jobbar med barnen. Det kommer inte alltid vara ”minsta motståndets lag”, men det är vår skyldighet att skapa förutsättningar och tillgänglighet. Inspirera och motivera.  Sätta ramarna.

För det är vår skyldighet
Att jobba utefter vetenskap och beprövad erfarenhet
Att ge barnen de bästa förutsättningarna för optimal inlärning
För allt annat är ickeproffetionalism

Det kanske handlar om att låsa kapprum under rasten, så barnen är utomhus
För då  kommer de strosa-hoppa-springa
Prata med varandra
Andas frisk luft
Och skapa förutsättningar för inlärning

Det kanske är så enkelt att vi låser kapprum och förbjuder mobiler under skoldagen
För vilken förälder vill inte ge sitt barn de bästa förutsättningarna för inlärning
Jag tänker lite
Hur svårt ska de va?
(Nyfiken på en skola som faktiskt tagit detta på allvar, kika HÄR)

Som ”stockholmare till tunnelbanan”

Så var det söndag igen. Vilket allt som oftast de senaste veckorna har inneburit innebandymatch, så även idag. Killarna i storebrors lag spelar i en serie där lagen är födda 06/07 och de har således stött på hårt motstånd hittills.  Benhårt! Fram tills idag. Idag blev motståndet lagom. Det var tufft, laget de mötte var ett gäng stora killar med långa ben. (Inte nog med att storebrors lagkompisar är födda 08/09/10, de är även relativt korta .)  Men idag passade laget som aldrig förr, jagade boll och sprang som ”stockholmare till tunnelbanan”. Och det betalade sig, de gick och vann. Äntligen! Det var ståpäls och lycka!

Men att vara lillebror på innebandymatch är inte alltid roligt. Idag underhöll han sig med ”Silveruppdraget” och en Kalle pocket.  En nöjd och tålmodig kille. Men jag förstår att det kan bli lite långdraget. Och tråkigt. Som tur var hade han i alla fall hunnit träna en timme själv innan vi drog iväg.  Så lite spring i benen hade blivit utsprunget.

Förutom innebandyn så har dagen tuffat på.  Vi har ätit hemgrillade hamburgare, fikat, sprungit och tagit ficklampepromenad.
Nu laddar vi för en ny vecka.
Hoppas verkligen solen kommer på besök snarast
för de där d-vitamintabletterna verkar vara placebo

Tömma ut energi, fylla på energi

Regn, gråväder och behov av att komma ut. Komma ut, andas och om möjligt, samla upp en d-vitamin eller två (för mer än så kan det omöjligt bli med tanke på vilket fantastiskt storartat novemberväder vi har).  Så på med passande kläder och cykelhjälmar.  För nu skulle här cyklas till andra sidan skogen för att fika på världens bästa fik (det är verkligen världens bästa. Jag är helt säker. För godare fikabröd, finare miljö och trevligare folk är sällan skådat!)

Men innan det fikades skulle det hoppas i hö. Lillebror utryckte det som ”Man måste göra av med lite energi först, så man kan fylla på sen.” Vilket är lite lustigt. barnet hade ju  just avverkat en 6km cykeltur på geggig skogsväg.  Men det fanns visst ännu mer energi att tömma ut innan han kunde fika.

Men fikat hörrni. Kära nån vad gott! Jag gick loss på en sticky-bun, lillebror på en bulle fylld med vaniljkräm, storebror tog en saffranskladdkaka med lingongrädde och mannen den lilla lyxliraren tog både en lakrits/citron biskvi och en chokladboll med jordnötssmör doppad i mörk choklad.   När vi fikat klart, var vi fyllda av energi. Och vad gör man då? Jo man leker lite till på höskullen såklart.  Innan man cyklar hem 6km på leriga skogsvägar.

Du som är så smal….

Du som är så smal

Du som är så smal

Jag har endel tankar kring det här om träning. Får ofta höra att ”Du som är så smal, ta en kaka till, du tränar ju så mycket….” Som om träning och utseende är den självklara länken.  Att man tränar för att bli snygg, att passa in i idealet, bli någon annans målbild. Att träning handlar om utseende.

Väldigt sällan kopplar man ihop träning med välmående. Med hur man mår psykiskt, vad det gör för den allmänna hälsa. Välbefinnandet. Kroppens normala funktioner.  För mig är det naturligt att vara aktiv i vardagen.  Det sker varje dag. Löpning, promenader, att välja trapporna framför hissen osv. Jag gör det för att må bra, inte för att bli smal. Förebyggande. Precis som att borsta tänderna. Jag gör det för att inte få karies.

Jag börjar inte borsta tänderna när hålen är ett faktum. Jag skapar hellre en vana som gör att min mun kommer att vara i gott skick, hålla tills dess att jag blir gammal.  Och visst är det lite lustigt att vi är så duktiga på att ta hand om våra tänder, att det är normen,  men att göra det som är något av det mest naturliga för oss, att röra på oss, höja vår puls, ses som något ”duktigt” något som är utöver vad som är normalt.

Kan vi vara överens om en sak.
Att träning handlar om att ta hand om hela vår kropp och vårt väsen.
Att låta kroppen göra det som den är skapt för.
Att träna är normen, och att låta bli är undantaget.

Och…
Att träna handlar INTE om att prestera.
Att träna handlar INTE om utseende.
Att träna är INTE något som gör en till en ”bra person”.

Jag har en önskan, att helt och hållet radera länken (och feltänket) träning -utseende. För den skadar mer än vad den gör nytta. Den gör att vi fokuserar på fel saker. Missar det viktiga. Utesluter människor, dömer ut människor och skadar människor.

Onsdag = Gråväder och böcker

Det är ett sanslöst gråväder just nu. Längtar som en tok efter ljuset. Försökte mig på en promenad vid lunch, men det småregnade och kändes som om  det började skymma redan vi 12 snåret.  Längtar som en tok efter ljuset. Det där ljuset som gör att man verkligen känner hur ögonen öppnas och energin flödar.  Sen skulle jag  gärna vilja önska mig lite snö.  Eller väldigt mycket snö till och med. Och kyla. Gärna något liknande den vargavintern som vi hade förra vintern. För mörkret blir lite mer uthärdligt, om det fluffas in i lite vit snö.

Idag när vi kom hem, alla från varsina håll, kröp killarna upp i soffan och fåtöljen i vardagsrummet med varsin bok. Lillebror läser just nu någon av alla Nelly Rapp böckerna och storebror är inne i den fjärde boken om Harry Potter.  Ska erkänna att det inte var helt lätt att få igång läsandet idag. Men när de väl var igång, var det svårt att få dem att slita sig från sina böcker.

Nu är det dags för mig att krypa ner under täcket och läsa en bok jag med. Kanske ska försöka läsa ut någon av de där 5 påbörjade jag har som ligger och samlar damm på sängbordet.

Tisdag = Tidsoptimering och träning

Tisdag, dag två denna vecka. Dag två med kvällsträning för ett av barnen. Båda barnen har nu blivit så pass stora att man kan lämna dem själva i hallen när dem tränar, vilket öppnar en hel del för egen träning.  Istället för att sitta upp och ner på en bänk, eller på ett kallt golv, kan jag nu passa på att sticka ut och springa. Träningarna är oftast 1timme, och då hinner jag springa en 7-8km och komma tillbaka i ganska god tid för att se slutet av träningen.  Då barnen tränar en 4kvällar i veckan, hinns det med ett par rundor.  De längre passen, de över milen, får jag dock springa på helgerna. Och då är det ju extra lyxigt, för jag får ju springa i dagsljus.

Det finns så många kreativa lösningar på att få till den där träningen. Den pulshöjande aktiviteten som vi vet hela vårt väsen mår så bra av.  En del tränar på morgonen, andra på kvällen. En del får till en snabbis på lunchen, andra när barnen tittar bompa. Det viktigaste är att det blir av.  Och att man hittar sitt ”varför”. Varför ska jag träna?

Mitt ”Varför” är enkelt och självklart
jag vill vara en frisk person, som orkar vara där både  fysiskt och psykiskt för mina barn
varje dag
så länge jag är deras mamma
resten av livet

Söndag = Tränar på glöggfika

Glöggfika

Julfika

Det gäller att börja i tid. Eller träna på det man vill bli bra. Det handlar lite på hur man ser på det hela. Idag har vi tränat på advetsfika här hemma. Glögg, must, saffransbiscotti och pepparkakor på golvet framför brasan.  Vi var lite ringrostiga faktiskt.  Behöver träna mer på det här.  Mandlar och russin glömdes ju. Och lite lite mysbeslyning faktiskt.  Hade suttit fint med dadlar också.  Julmusik med.

Tur att vi börjar träna på detta i tid, så vi fixar formtoppen till jul.
Det man tränar på, blir man bra på.
Så även glöggfika.

Glöggfika