”Den” är tillbaka

Det tog ett tag att förstå, att ta in att ”den” är tillbaka. Känslan av orkeslöshet och den inre kampen att hålla alla bollar kvar i luften. 

Ibland önskar jag att det gick att se, som t. ex ett brutet ben, en synlig utmaning i vardagen. Men min, just nu, extra utmaning syns inte. Men den finns och gör sig ständigt påmind. Magnus märker, men ingen annan vet.

För mig är det viktigt att inte bli min utmaning, att istället hitta verktyg att hantera och komma vidare. Just nu, när den kör på med full kraft, så tar det så mycket energi att den snabbt tömmer förrådet. Men ingen ser, ingen märker, förutom Magnus.

Den nallar på min sömn, den sänker mig tidigt för att sen väcka mig tidigt, den gör att jag behöver jobba ännu hårdare i gymmet för att kroppen ens ska reagera, den gör att jag behöver vara tokstrukturerad och planerad i min yrkesroll och ständigt göra prioriteringar för att komma ihåg vad det var jag skulle göra. Den gör att mitt annars väldigt spralliga jag blir tyst och tillbakadragen.

Men den hör gången har jag verktygen, jag vet vad jag behöver göra och jag gör det.

Hela livet ser annorlunda ut nu än för ett år sedan, lugnet runtomkring gör att återhämtningen går snabbare och jag har möjligheten att tänka mer på mig själv och inte bara vara en bricka i spelet som ska leverera.

Nej, det handlar inte om utmattning, det handlar om en underproduktion i sköldkörteln som ännu en gång behöver regleras med rätt dos. Jag vet känslan i kroppen när vi hittade rätt sist, känslan av att vara på banan igen.

Snart, är jag där igen.

Kram

J

Kommentera