3-års kalas!

I lördags hade vi kalas för Merlin och det fick bli en kombination av Peppa Pig och Minions. Vi hade inget kalas förra året, då hans 1-årskalas fortfarande hemsöker mig. Det var ett väldigt bra kalas, missförstå mig inte, men jag ville att allt skulle vara perfekt och det kom så sjukt många människor så jag irrade mest runt med en tom blick.
I år tyckte jag ändå att vi skulle ha kalas för nu är han så pass stor att han faktiskt förstår konceptet och har vänner och kusiner att leka med.

Sagt och gjort så blev det kalas! Den här gången skalade jag ner på allt och körde ett relativt simpelt upplägg. Lite kakor, minimuffins i olika färger, en hemmagjord och en köpt tårta och så jordgubbssaft i en stor skål. Den skålen var frym, jag behövde inte fylla på den och då ska det nämnas att vi var över 30 personer varav hälften var barn.
Det var en schysst ljudnivå; vi bor ju trots allt bara i en trea. Men på något vis så kändes det inte trångt, inte ens när barnen (tre sekunder in) rev ut varenda leksak. Allt räckte till, utan att det blev onödigt mycket över, barnen lekte, de vuxna pratade och drack kaffe.

Jag ville först inte att vi skulle sjunga för Merlin, då han lätt kan bli hysterisk i sådana situationer. Jag förvarnade alla istället och vi sjöng – och det gick jättebra! Visst, han gömde sitt ansikte i min hals, men han skrattade och när vi hurrade och klappade händerna klappade han också. Även presentöppningen gick (relativt) smärtfritt. Enda kruxet var att han, så klart, ville leka med allt så fort han öppnat det.


Det var helt fantastiska presenter och alla verkade ha det riktigt trevligt. Merlin var på bra humör hela dagen och hade svårt att komma ner i varv efter alla roligheter.

Stolt kille som valde sin ballong själv.

Han fyllde ju år i torsdags egentligen så min mamma, syster och brors flickvän passade Lily några timmar så att han fick åka själv med mig och pappa till ett lekland. Han. Var. Överlycklig. Innan vi skulle gå fick han glass och när vi satt där vid bordet tystnade han ett tag och sedan sa han ”Mysigt”. Mitt hjärta. Slutligen fick han en ballong i form av en helikopter och däckade i bilen på väg hem. En nöjd kille helt enkelt. <3

My Baby Bump 3D

I måndags var jag och Lily på besök hos min vän Tessie och hennes lilla tjej Kelly; som är ungefär 1½ månad äldre än Lily. Jag åkte dit för att hjälpa henne ta bilder till hennes och hennes kille JPs nystartade företag My Baby Bump 3D. Om du inte hört talas om dem ännu så låt mig gärna berätta. De printar nämligen 3D-modeller av babymagar för den som vill föreviga sin graviditet. De finns i olika utföranden och storlekar och är fantastiskt fina!
Här är några av bilderna jag tog och resten, samt mer information, kan du se på deras hemsida mybabybump3d.se

Modellen för dessa är min yngsta syster Twilight, när hon var gravid med hennes tredje barn Cruz som dessutom föddes på Tessies och JPs födelsedag! Hur coolt?! Twilight är även känd på Instagram som tatueringsmodell och ni kan hitta henne på användarnamnet twilightescobar eller gå in på hennes hemsida.

my baby bump 3d se

my baby bump 3d se

my baby bump 3d se
Ska du till UnderBARA BARN mässan på Stockholmsmässan nu i helgen? Passa då på att gå förbi och kika på modellerna; de kommer befinna sig i monter 06:33.

underbara barn 2017 stockholmsmässan

Utöver att jag var där för att fotografera så var jag självklart där också för att umgås och blev bjuden på en supergod lunch. Tessie är ju, utöver allt annat, även fantastisk i köket. Alla som någon gång varit hemma hos Tessie kan intyga det.
Så fick även Kelly och Lily chansen att leka lite tillsammans, även om Kelly kanske tyckte att Lily var lite hårdhänt ibland. Det blir kanske så när man har en vild storebror på (snart) 3 år.

Kaka på kaka och BUP besök

Det var länge sedan jag kände att livet rullade på eller att saker går min väg. Det känns som om det ena efter det andra prackas på en och orken och lusten tryter.
Lily har bestämt sig för att sova på nätterna är inte hennes grej längre och på dagarna är det otroligt mycket gnäll. Det är förmodligen en kombination av trötthet och tänder som kliar.
Jobbsökandet går lika segt som sirap och varje ”nej tack” tar med sig en bit av självkänslan och energin. Därtill är vetskapen om att mammadagarna är slut och ekonomin är på botten. Man försöker låtsas om att det inte är så illa, skjuta bort tankarna för att man inte ska gå under av stressen. Tankarna snurrar och ångesten är ständigt närvarande.
Träningslusten är som bortblåst, vilket ju bara gör att man blir ännu tröttare och därtill skyr speglar och undviker att ta sig ut bland folk. Jag är inte bekväm i mig själv och att stänga in mig hemma gör ju egentligen bara tristessen värre; men jag har ingen lust att gå utanför dörren. Enda ljuset var i helgen när jag arbetade som volontär på Comic Con Stockholm. Det är 3 dagar på året som jag kan känna mig som hemma och bara vara.
3 dagar av 365.

Vi har varit ett par gånger hos BUP angående Merlin och även om det var helt rätt beslut är det både skönt och jobbigt i ett. Skönt att få gehör, att få bekräftelse på att vi inte är dåliga föräldrar och att vi inte inbillar oss att allt inte står riktigt ”rätt” till. Merlin är otroligt duktig på många saker men den initiala bedömingen är att han har en utvecklingsförsening. Detta gäller främst hans språk, sociala interaktioner och hur han leker. De misstänker därtill att han har någon form av autism så vi kommer påbörja en resa med hjälp av BUP, BVC, förskolan och oss själva för att bedöma graden.
Det var inte en helt främmande tanke för oss, få vet hur vårat liv är 100% baserat kring Merlin och att hantera honom. Samtidigt är det ledsamt då man vill ju sitt barns bästa och det sista man vill är att det man älskar mest mår dåligt på något sätt.
Målet för oss är att få mer klarhet, en bättre förståelse och verktyg så vi kan hantera vardagen bättre. Som det är nu är vi som familj helt utmattade. BUP har varit så otroligt välbemötande och fått oss att känna oss hoppfulla för första gången. Det är jobbigt att tänka på att det mycket väl kommer vara så att han kommer behöva stöd hela livet, men jag är så glad att vi tagit steget att söka hjälp.
Jag försöker att inte lyssna för mycket på dessa ”diagnoser är bara humbug” och ”han är ju bara som pojkar är” kommentarer. De som säger sådant har ingen insikt i vad det faktiskt innebär att ha ett barn som inte riktigt fungerar som andra barn. De antar att när vi säger att han får utbrott att han blir arg över en sak. Att det händer någon gång då och då. De förstår inte att utbrotten ligger ständigt lurandes i bakgrunden och att man aldrig kan veta vad som utlöser ett. Att han sedan han var bebis inte går att ta med någonstans då han oftast är hysterisk när vi är och handlar, leker, äter ute eller vad som helst egentligen. De förstår inte att man inte kan prata och försöka resonera med Merlin som en vanlig 3-åring. Att vi har utvecklat ett eget språk med honom för att kunna kommunicera. Att hela vårat liv är uppbyggt kring honom på så sätt att vi i största mån möjligt undviker sociala situationer som vi vet inte funkar för honom. Våra familjemedlemmar ifrågasätter inte lika mycket när vi tackar nej till att hitta på saker.
Det blev som mest tydligt när vi fick Lily, som inte är lik sin bror alls. Vi insåg att det är såhär det kan vara att ha barn. Normaljobbigt. Att det finns barn som faktiskt bara gnäller när de är trötta, hungriga eller vill byta blöja.

Men det är inte bara av ondo. Merlin är världens vackraste barn och han älskar att kramas och vara nära. Han sliter leksaker ur händerna på andra barn, som alla gör, men han är samtidigt otroligt duktig på att ge tillbaka. Att se till att alla har leksaker att leka med. Han blir överexalterad lätt och där många barn kan tycka han är för mycket; har han hittat de som istället tycker att han är riktigt rolig att vara med. Han leker olika beroende på vem han är med och har olika kompisar på förskolan som han gör olika aktiviteter med. För ett par månader sedan började det en ny tjej i hans ålder och de fattade tycke för varandra från början. De är oskiljaktiga och de både busar vilt och kramas hela dagarna.
Han var otroligt tidig med att gå och lärde sig siffror, färger och alfabetet – på flera språk. Det är roligt att se honom fara fram som en virvelvind och han är den perfekta ursäkten för oss vuxna att få vara med och leka i parken och på lekland. Det är 50/50 av ett måste att hålla honom under uppsikt hela tiden och att vara med och leka då han är vildare och har mer energi än många andra barn. Visst vi har fått åka till akuten några gånger och han har både ärr och får ständigt nya blåmärken. Det låter krasst men det är något vi fått vänja oss vid helt enkelt.
Han älskar att bada och leka med vatten, bilar och klossar har i överflöd då han älskar att få stapla upp dessa efter färg och form. Sång, musik och dans gör att han skiner upp som en sol och kommer en boll rullandes, ja då är han snabbt där och sparkar runt den som ett proffs.
Merlin är 110% energi, på gott och ont. Och han är mitt hjärta.

Men det går inte att förneka att man även som förälder har bra och dåliga dagar och den senaste tiden har det varit mindre av de bra. Kort sagt så är jag trött. Så otroligt trött.
Jag tar varje dag som den kommer men har utvecklat en ovana att skjuta på saker. Att lägga undan det jobbiga till senare. När denna senare är, det vet jag inte än, men det är inte idag. Idag ska jag bara ta mig igenom dagen. Igen. Jag tar tag i allt det där andra imorgon.

Kanske.

 

Comic Con Stockholm 2017

I helgen var det då ÄNTLIGEN dags för Comic Con Stockholm! Självklart arbetade jag som volontär igen och det var kul att se att de flesta från förra året var tillbaka de med.
Vår avdelning; Talent Area (där gästerna kommer och signerar och tar bilder med fans) var så mycket bättre i år. Den låg på ett betydligt bättre ställe, var väl utmärkt, rymligare och bättre uppdelat. Det gjorde att vårt arbete blev mycket lättare och det var smidigare för gästerna att eskorteras.

Gästerna i år var;

Vi arbetar alltså med allt som rör deras signeringar och fototillfällen med fansen. Det är så otroligt kul att få träffa människor och se hur deras dag förgylls över att få träffa och prata med en idol. När de kommer skuttandes ut ur fotobåset, eller med tårar springer runt i ett glädjerus!

Jag personligen var mest nyfiken att få träffa Cobie då jag sett HIMYM ett x antal gånger om. Sen har jag ju även en dotter som heter Lily. 😉
Hon var sådär riktigt trevlig som bara kanadensare kan och hon tog sig verkligen tid med alla som ville träffa henne. Min man kom förbi mässan en snabb sväng och hade med sig Lily. Då gick jag och hon och hälsade på Cobie som halvvägs ner ropar ”I wanna meet Lily!” Sen ville hon hålla i henne och Lily satt gärna i hennes knä och kikade runt. Cobie var så fascinerad över hur lugn och snäll hon var, att hon dagen efter igen sa att hon var så fascinerad över henne.
Min man vågade sig inte riktigt fram dagen innan, han är lite ovan med det här med att ta autografer och dylikt. Jag, som jagade pojkband i tonåren, är van och skämtade lite till Cobie hur han hade stått bakom och tittat på (vilket också gjorde att jag inte fick någon bild när Lily satt hos Cobie). Så hon skrev ihop en liten hälsning till honom. Hehehehehehe.

Jag hade även chansen att få träffa min Twittervän Bron James från London. Bron skriver små noveller om en detektiv vid namn Sam Hain som jagar det övernaturliga. Vi möttes förra året på Comic Con Stockholm efter att hans vän, som även är min Twittervän, sagt att han skulle vara där. Jag hoppas jag snart kan åka till min favoritstad London igen; inte minst hoppas jag på att kunna gå på deras Comic Con något år!


Självklart var mässan fullspäckad med helt FANTASTISKA cosplayers och det är synd att jag inte hann fota mer.

Sist men inte minst så var jag självklart omgiven av mina kära kollegor. Framförallt var det kul att jag, syster Aphrodite och Anna från Östersund kunde få jobba alla passen tillsammas i år igen. Jag hoppas verkligen att det faller sig bra nästa år med så att jag återigen kan få göra världens roligaste volontärarbete!
Med det vill jag tacka alla gäster, besökare och medarbetare för att de alltid är lika underbara. ❤

 

När man vill göra rätt så mycket att det blir fel

Vad du bör veta om mig. Ja jag är feminist. Punkt.
Jag är uppväxt med nästan uteslutande kvinnor och är själv, som kvinna, medveten om och erfaren av upplevelser man får stöta på bara för att man föddes med ett visst kön.
Ja jag är medveten om att det finns en myriad av benämningar och identifieringar av kön utöver man vs. kvinna. Jag känner de som gått från det ena till det andra. De som inte vill tillhöra något. De som är klara med att det är antingen eller. Osv, osv.
Du får identifiera dig och vara precis vem du vill; jag utgår ifrån individer, inte en grupp av människor. Min man är muslim och många idag vill dra alla dem över en kam. Hur mycket skulle inte jag ha missat om jag hade samma tankespår? Att bara se till en del av en människa och dra slutsatser efter det? Urtrist.
Men jag börjar spåra iväg i tankarna nu för mitt inlägg har en poäng.

Åter till detta med kön och identifiering. Som sagt; jag lägger inget värde i vem/vad/hur du vill identifiera dig som. Är du en bra person kommer du vara en bra person oavsett.
Men.
Och det är här skon klämmer för mig.
Det går för långt när DU bestämmer för ditt barn. Jag förstår att det är viktigt för DIG att inte könsidentifiera människor men vad ger dig då rätten att bestämma åt ditt barn? Kontentan av att inte könsbestämma grundar sig i tanken att alla föds lika och ska inte behandlas olika utifrån det kön de tilldelas vid födseln. Men säg mig då, snälla, hur det är mer rätt att göra ett beslut åt en annan människa för att du skapat denna? Är inte själva idén att varje människa ska få bestämma själva? Hur kan de göra det om du bestämt att det inte ska ha något kön?
Det är lika fel att anta att en tjej vill leka med dockor och killar vill leka med bilar – som det är att anta att de inte vill det.
Hänger ni med i hur jag tänker nu?

Jag menar att det finns faktiskt de som föds som tjejer som älskar rosa, klänningar och dockor och de som föds som killar som älskar blått, kepsar och bilar – och det är okej! Samma sak som det är okej för de som inte gör det!
Jag själv avskydde dockor och rosa. Jag älskade lego, Star Wars, Turtles och spelade ishockey. Det anses fortfarande idag lite avigt och det är fel. Men det är också fel om jag hade blivit tvingad till detta om jag nu egentligen ville ha Barbiedockor och tyllkjol varje dag. Jag älskar fortfarande dessa saker, samtidigt som jag älskar att (när tid finns) få piffa till mig och klä mig i fantastiska klänningar.
Vi har låtit Merlin bestämma själv och han älskar bilar och att sparka boll. Det är inget vi tvingat på honom utan som visat sig med tiden. Han älskar även rosa och att dansa. Han är nämligen ett barn och lägger inget värde i varken det ena eller det andra och det gör inte vi heller. Han fick välja dans eller idrott till hösten och valde dans. Så enkelt är det.
Hänger ni fortfarande med eller har jag spånat iväg?
Om grundtanken är att alla är individer som ska välja själva och inte formas efter samhällets normer; då måste det gälla åt alla håll och kanter.
Tycker jag.

be who you want to be

Color Obstacle Rush 2017 Stockholm

I lördags var det då ÄNTLIGEN dags för Color Obstacle Rush! Jag hade bildat laget Familjen Någorlunda med min man, mina två äldre systrar, den enes man, min ena yngre syster och ena lillebrors flickvän. Jag älskar att springa men har fått vara lite försiktig då mina magmuskler fortfarande är delade. Jag var dock så taggad inför detta event att jag vägrade hoppa av!

color obstacle rush 2017

Familjen Någorlunda – lagom kaxiga innan

Det gick fantastiskt bra förutom när vi skulle hoppa på bollar och SWOOSH så tömde sig hela blåsan. Skoj.
Inte långt fram fanns ett stopp med skum så min man blötte ner hela mina byxor så det inte skulle synas – så körde vi på. 😉 Jag och äldsta syster älskar båda två att springa och har gjort flera lopp tillsammans innan. Övriga laget är det varierande träningsentusiasm på, men de älskade detta!
Kan verkligen rekommendera det för alla från 12 år och uppåt och jag längtar redan till nästa år. Då kommer även vårt lag ha utökats då fler ville vara med efter att ha sett oss köra.

color obstacle rush 2017

Mitt livs kärlek och jag

color obstacle rush 2017

Äldsta syster Tania med sin yngsta son Milo (pappa Danne i bakgrunden)

color obstacle rush 2017

Jag och 3 av 4 systrar (den yngsta är höggravid för tillfället)

color obstacle rush 2017

Så töntiga men spelar så coola

color obstacle rush 2017

Andrea; lillebror Codys fantastiska flickvän

color obstacle rush 2017

Syster Tatyana och jag

color obstacle rush 2017

Syster Aphrodite

color obstacle rush 2017

💋

color obstacle rush 2017

Lika kaxiga efteråt som innan!

 

Lite bilder från min senaste tid

Jag har inte rest eller haft fullt upp men jag har gjort lite smått och gott på sistone. Tänkte därför dela med mig av lite bilder.

Jag vann en ansiktsbehandling på Kronans Apotek och åkte så till MoS i tisdags för att få denna. Tjejen som utförde den var otroligt gullig och det kändes så lyxigt att få ligga där och bli ompysslad.
Mina två yngre systrar; Aphrodite och Twilight, bestämde sig för att haka på så att vi kunde ha en tjejdag tillsammans. Alla har vi småbarn och Twilight är därtill gravid med sin tredje; så vi tog lite egentid tillsammans. Vi började med att luncha lite lätt och servirören skrattade åt oss där vi satt och poserade framför mobilerna.



Efteråt fick jag idén att vi skulle ta det fulaste vi kunde hitta på H&M till varandra och ta på oss. Vi skrattade så vi tjöt inne i provrummet och det var fascinerande att se hur olika kläder sitter på oss; trots att vi är helsyskon. Vi har verkligen tre helt olika stilar.
Sedan gick vi och spelade minigolf på O’Leary’s som har en grym minigolfbana där jag varit tidigare med världens härligaste Womsa-tjejer.
Vi syntes och hördes över hela stället; tre blondiner under 1,60 med ett temperament och tävlingsanda har en tendens att göra det.



 

Vi avslutade kvällen på en irländsk pub i stan; bara för att, och åkte sedan hem. Det var precis vad vi alla behövde; tid tillsammans och tid att andas lite. Komma bort från måsten och stress, om så bara för några timmar. Aphrodite sov över hos mig och vi blev bortskämda med dagen-efter frukost av min man. Han kan om han vill den där. <3


I torsdags bestämde jag att vi (familjen) skulle åka till Drottningholms slott. Det har blivit lite av en tradition för oss att åka dit för att promenera och ha en picknick och det är perfekt för just detta. Den här gången testade vi även att åka färjan över från Slagsta, vilket visade sig vara både snabbare och, i slutändan, billigare.


Vädret var verkligen på vår sida och det var så härligt att bara gå runt där och njuta.








På fredagen hade jag picknick med Hanna och hennes urgulliga dotter Cleo på 4 månader. Hanna och jag umgicks på gymnasiet men har (av olika anledningar) inte haft kontakt sedan dess. Vi pratar alltså om ungefär 15-16 år som har gått. Ändå, när vi nu återupptagit kontakten, så är det som att det inte ens gått en dag! Hon är lika vacker nu som då och lika rolig som jag minns det.
Vi fick även sällskap av min syster Twilight och hennes väninna Stefanie med deras småttingar.

 


Helgen bjöd inte på så spännande väder så vi var mest hemma och städade. Vi åkte lite bil ena dagen och fick då idén att vid bättre väder skulle vi åka till Nynäs slott – bara för att.
Sagt och gjort under måndagen packade vi in barnen i bilen och åkte dit. Det är mest en plats för att promenera, njuta av vädret och fika. Det passade oss perfekt.





De har även en utställning om djur vi älskar och äter och den är så bra! Informativ och skyr inte verkligheten; den visar allt från det gulliga till det inte lika gulliga inom djurskötsel och slakterier.




När ekonomin är stram är det så otroligt uppskattat att hitta nöjen under sommaren som inte kostar (utöver bensin och picknick). Det är också kul att upptäcka nya ställen hela tiden och jag tar mer än gärna emot era egna tips och idéer!

<3

Ja vi matar med flaska

Amning är inte alltid en dans på rosor utan kan vara ett helvete rent ut sagt.

Det är otroligt att folk än idag kan ha en åsikt om huruvida man ammar eller ger flaska. Det finns olika anledningar till att man inte ammar. En del vill helt enkelt inte och jag kan fullt ut förstå det.

Jag helammade Merlin i ungefär 9 månader och sedan började hans intresse för mat ta över. När han var 1 år så ville han inte amma längre och mjölken hade tills dess trappat ner lagom så att jag kunde sluta. Det var aldrig några problem; förutom en period när han fick tänder och tuggade sönder ena bröstvårtan.
När jag så fick Lily var det så självklart för mig att amma igen. Det hade ju enligt tidigare erfarenhet varit mysigt, praktiskt och värt de där stunderna man var borta ett par timmar och de blev smärtsamt överfyllda.

Det började segt med Lily och jag fick mjölkstockning flera nätter på raken. De där nätterna jag skakade av smärta och försökte handpumpa ut mjölk i ren desperation var hemska!
Till slut kom amningen igång och det blev bättre. Dock märkte jag snabbt att hon inte alls ammade länge. Aldrig mer än 5-10 minuter åt gången, till skillnad mot Merlin som brukade amma 30-40 minuter i början. Sen spydde hon upp det mesta igen så jag antog att hon helt enkelt ville äta mindre mål mer ofta.

Vi började introducera annan föda när hon blev 3 månader; dels då vi är med i en allergistudie men också då jag inte tyckte det kändes som om min mjölk räckte till. Till slut fick jag mina misstankar bekräftade och fick därtill diagnosen gastroesofageal refluxsjukdom på Lily. Alla symptomen stämde in så väl och rekommendationen blev att börja komplettera med annan mat; något vi som tur är redan börjat med.
Tyvärr gör ju även tillståndet att det är svårt att få Lily att äta något över huvud taget. Vi har nu i över tre månader kämpat med att lära henne nya smaker och konsistenser.

Vid hennes 6-månaderskontroll visade det sig att hon utöver inte går upp i vikt som hon ska även inte har växt. Mitt mammahjärta sjönk ner i ett svart hål.
Läkarna försäkrade mig att jag inte behöver oroa mig. Hon är pigg, glad och utvecklas som hon ska. De sa väl dock lite fint att jag kunde ”fetta på maten”. Jodå jag tackar jag.
I samma veva börjar jag inse att det enda som hon äter utan att krångla; bröstmjölken, börjar sina. Och hon. Vägrar. Ta. Flaska. Frustrationen och hungern gjorde att hon började slita och dra i mina tuttar och till slut gick de mer eller mindre sönder. Bröstvårtorna ”sprack” och blev två stora sår.
Vi började nu intensivt vänja henne vid nappflaska. Om och om igen.

I förrgår ammade hon för sista gången på mitt ena, otroligt smärtsamma, bröst. Och sedan dess har inte en droppe mjölk kommit.
Men hon kan numera acceptera flaska, vilket är en enorm lättnad! Hon gillar därtill olika sorters gröt, frukt och smoothies så vi varierar mellan dessa saker. Det märks på henne när hon är riktigt mätt; hon blir så mycket gladare och lugnare. Hon har däremot inte gillat någon form av mat hittills men vi tar det steg för steg.

Så åter till det här med att ha en åsikt om man ammar eller ger flaska. Det ska inte spela någon roll varför jag ger flaska istället för tutten, men nästa gång tänk till en extra gång. Jag kanske har gjort ett aktivt val och det är min rätt att göra så. Eller jag kanske går igenom ett helvete och behöver inte nedvärderande blickar eller kommentarer när jag ger flaska till mitt barn.
Hon är frisk, pigg och glad och det är det enda som betyder något.

Stunder man vill stanna i

Det finns de där stunderna i livet när man önskar att tiden kunde stanna. Att man kunde pausa den för ett litet tag. När Lily sover i min famn och jag ligger och luktar på hennes huvud. När Merlin tjuter av glädje och springer fram för att krama en mitt i lyckoruset. Eller som nu när regnet öser ner och vinden viner. Jag sitter inne med en kopp te och Lily tar en kort tupplur i sin säng.
Stunder man vill hålla fast vid men inte kan. När inga mörka tankar knackar på dörren i bakhuvudet. När omvärlden inte gör sig påmind. Åh vad jag vill stanna där.
Men ack en sekund och stunden är över.

Presale party med Zara Larsson X H&M 🎀

zara larsson hm presale party

Ja igår var jag och Tessie på ett presale party på H&M Drottninggatan av Zara Larssons kollektion. Och stjärnan själv var självklart på plats! Vilken tjej alltså, så ung och så stark – helt grym. Hon tog sig tid att prata och ta selfies med alla som var där och självklart ville vi också göra det.

zara larsson hm

Det bjöds på munkar och bubbel (alkoholfritt såklart) och allt i härliga rosa toner!

zara larsson hm drottninggatan
zara larsson hm

zara larsson hm
zara larsson hm

dunkin donuts
zara larsson hm
zara larsson hm
zara larsson hm
zara larsson hm
zara larsson hm dunkin donuts

Blev fantastiskt kär i jeansjackan och en sweatshirt, men främst måste jag nog köpa midjeväskan! Skämtade med min man om att jag behöver en när jag leker med barnen. När jag såg denna insåg jag att jag inte längre skämtar. Jag behöver den.

zara larsson hm jeansjacka zara larsson hm jeansjacka zara larsson hm sweatshirt zara larsson hm fanny pack

Det var kort men gott och jag är väldigt glad att vi fick ta del av denna fantastiska kväll. Tack till Veckorevyn som höll i evenemanget och tack till H&M och självklart Zara Larsson.

zara larsson hm presale party

MADLADY – OM DU GILLAR ATT STICKA UT

[Detta är ett sponsrat inlägg]

Jag gillar att experimentera med mitt hår i alla färgkombinationer. Nu har jag även hittat en sida med kläder som är sprängfylld med färg och fantasi! Sidan heter Madlady och de har allt inom mode och skönhet för dig som söker något nytt. Nedan listar jag några av mina favoriter; hitta dina idag!

madlady adviral

 

1. T-Shirt – Chewie från Dedicated

2. Sandaler – Unicorns från The White Brand

3. Solglasögon – Reflective Champagne från Mix from Italy

4. Bomberjacka – Star Fever från Sixth June

5. Instain Blush – Argyle från theBalm (veganskt och cruelty free smink)

HYPERHIDROS – ETT LYXPROBLEM SOM FÖRSTÖR

En sak som inte alla känner till är något som heter Hyperhidros.


Min pappa led av det och jag har lidit av det sedan puberteten. I korthet betyder det att jag svettas. Väldigt. Mycket. Så mycket att det stör mitt vardagliga liv.
Jag kan inte ha på mig ljusa tyger öht och vissa material är rena tortyren! Därtill kommer även lukten så jag måste tvätta av mig – under armhålorna, brösten och i ljumskarna – flera gånger per dag. Har ibland fått stå med vattenflaska och servetter någonstans för att paniktvätta mig.

För några år sedan sökte jag till slut hjälp via Sophiahemmet. Där fick jag injektioner av botox i armhålorna under ungefär ett års tid. Detta var då gratis. Sedan tyckte våra älskade politiker att hyperhidros är ett lyxproblem och sedan dess kostar behandlingen.
Jag fick veta detta av bästa doktor Carl Swartling som, i och med graden av mina besvär, gav mig en remiss till operation. Vad man gör då är att man med lokalbedövning bränner bort svettkörtklar. Nackdelen är att man får fula ärr i armhålorna men det var jag villig att ta. Tyvärr tillhör jag de få procent där även operation inte hjälpte så nu har jag fula ärr OCH svettas.

En önskan är att jag kunde fortsätta botoxbehandlingar men det finns inte på världskartan. Den ekonomin har jag inte. Det må onekligen låta som ett lyxproblem men det säger man bara om det man inte vet något om. Att alltid gå runt och känna det som om man precis sprungit ett maraton är ingen skön känsla. Smink sitter inte så bra då det brukar ”smälta” bort. Kläder blir förstörda snabbt av svettningen och av de måste tvättas; många efter bara en användning.

Jag känner mig aldrig fräsch; allra minst då man svettas i ljumskarna som luktar skunk. I min väska måste det alltid finnas deodorant och ombyteskläder; tröjor och underkläder. Alla dagar planeras utifrån min hyperhidros och den kan förstöra humöret när det rinner om en precis när man är klar för att gå.
När jag ska träffa folk sitter jag ofta och torkar av händerna gång på gång för att de ska slippa mina äckliga, blöta handslag. Jag sitter konstant och tänker på om jag stinker.

När jag ammar svettas jag, om möjligt, ÄNNU mer. Det bildas ofta en pöl och det kan till och med bli så att bebis blir blöt av mitt svett. Jag sitter hellre hemma än att behöva med allt bök att ta mig ut. Enda lättnaden jag har är den där månaden av sommar då man bara kan vara ute och lite smutsig. Alla svettas och man behöver inte så mycket kläder.
Vintern är ett helvete. Jag har aldrig en vinterjacka utan fryser hellre. Jag vet nämligen att har jag vinterjacka måste den flyga av sekunden jag kliver inomhus, på en buss/tåg, eller affär. En tunnare jacka öppnar jag och hänger ner lite i värsta fall. Ofta går jag med en öppen jacka så det fläktar skönt under armarna.

Jag ångrar inte operationen, den var ett måste och det är bara tråkigt att den i slutändan inte gav den effekt jag hoppades på. Jag har lärt mig acceptera ärren men det hade varit lättare om jag kunde säga att det verkligen var värt det.

hyperhidros operation armhålan ärr

Ena ärret i fördelaktigt ljus

 

HÅRTIPS FRÅN HOBBYENTUSIASTEN!

[Detta är ett sponsrat inlägg!]

Färga håret hemma? Ja! Jag älskar att leka med mitt hår; särskilt när det kommer till att prova olika färger. Här är därför några av mina rekommendationer om du också vill testa dig fram.
Klicka på bilden för att komma till LYKO.se och antingen prova mina eller hitta dina egna favoriter! ❤

l'oreal paris preference l'anza keratin sugarbearhair hair vitamins directions hair colour pink maria nila sheer silver shampoo manic panic

 

1. LOREAL PARIS LES BLONDISSIMES PRÉFÉRENCE EXTREME PLATINUM

2. LANZA KERATIN HEALING OIL MASQUE 210ML

3. SUGARBEARHAIR VITAMINS

4. DIRECTIONS HAIR COLOUR CARNATION PINK

5. MARIA NILA PALETT SHEER SILVER TRAVELKIT

6. MANIC PANIC CLASSIC SEA NYMPH