10 år

1929947_15370858942_127_n

Jag och pappa.

Ibland så känns det som att dagarna aldrig tar slut medan det andra stunder är som att flera år försvann i ett ögonblick. I år är det 10 år sedan min pappa gick bort.
10 år!

Hur kan tiden ha gått så himla fort? Sorgen är inte där för att knacka på mitt huvud och hjärta hela tiden men den lurar konstant i bakgrunden och när den slår till så slår den till lika hårt nu som då. Idag är det lättare att hantera den och minnas även det som inte var bra; för att ha helheten och inte något rosa skimmer över det förflutna.

Det jag känner dock är hur saknaden blivit större sedan jag fick barn då jag önskar så mycket att min pappa fick se min son – och mina systrars barn – och att de kunde få ha en morfar. Min pappa hade varit en underbar morfar; han var väldigt barnslig och energisk och hade säkert gillat att få underhålla alla våra små monster.
Jag önskar också att han var här för att se sina barn som vuxna; hur långt vi har kommit, vad vi har gått igenom och vad vi gör idag. När han gick bort var jag 23 och som äldsta barnet var det mitt ansvar att ordna med begravningen – som tur är med hjälp av min underbara farmor. Jag kände mig inte särskilt vuxen då utan som ett barn som förlorat sin pappa och den personen jag var då är ljusmil ifrån den jag är idag.

Du kommer alltid vara saknad och aldrig vara glömd.
Till min pappa, Beppe (1958-2006). ♥

46199_481567938942_3150758_n

Vi brukade gå på fotbolls- och hockeymatcher tillsammans och jag har inte varit på en sedan pappa gick bort.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *