10 saker jag har lärt mig på 1 år

Oavsett hur mycket man än läser och får höra av de som redan är föräldrar så kan man aldrig vara helt förberedd på vad det innebär att få ett barn. Nu när min mammaledighet är över och Merlin fyllt sitt första år så tänkte jag försöka se tillbaka på vad jag har lärt mig av att bli mamma.


1. Att ha rena kläder är något som tillhör det förflutna.


Oavsett om de är fläckfria när jag  går hemifrån så är det som att materialet på mina kläder helt plötsligt är tillverkade av någon form av superstark magnet som suger åt sig allt smuts de bara kan. Är det inte Merlin som på något sätt kladdar ner mig så är det jag själv, för tydligen har min förmåga att äta och dricka ordentligt försämrats.

 

2. Man kan klara sig på väldigt lite sömn.


Det här var något alla förvarnade om men inte förrän jag faktiskt var där så har jag insett just hur lite sömn man kan få. Det känns som om det alltid finns en utvecklingsfas eller anledning till att han sover dåligt och de nätter han inte gjort det har jag ändå vaknat i förväntan på att han ska vakna. Det är förvånande att se hur mycket jag ändå klarar av trots den konstanta sömnbristen. Därmed inte sagt att man klarar allt galant, har väl mer än en gång ställt in kylvaror i skafferiet.

 

3. Bajs är inte så äckligt längre.


Okej jag kan i ärlighetens namn säga att jag fortfarande kan tycka att andras barns bajs är äckligt men numera rör det mig inte i ryggen att få Merlins bajs på mig. När man haft det på kläderna, händerna, golven, mattorna, Playstationkonsolen och dylikt så avdramatiseras det hela ganska mycket. Men visst händer det ibland att han kan få till en sån där riktigt otäck dynga att man nästan storknar.


4. Tålamodet ökar.


Jag har känt att jag kan tåla mycket mer från en skrikande bebis/arg 1-åring än något annat och att tålamodet är mycket högre än det var innan han föddes. Det är nästan som att man fått en spruta med extra tålamod när han kom ut för att kunna hantera allt.


5. Tålamodet tryter.


Trots det ökade tålamodet så kommer det hända att det faktiskt också tar slut. Det finns inte en enda förälder jag känner som inte någon gång tappat tålamodet på sitt barn. Så visst har man, tyvärr, höjt rösten när man för femtielfte gången försöker på skorna som han sparkar av sig eller han ännu en gång kastar tallriken i golvet och skriker för att just den maten inte passade just då. Det kommer att hända, ingen är ofelbar, men det går också över direkt när man ser de där små ögonen tindra mot en.


6. Barn som skriker ute stör mig inte (lika mycket) längre.


Innan jag fick barn hade jag redan en rätt hög toleransnivå men jag kunde också sucka ibland åt den där riktigt högljudda ungen på bussen eller tåget. Numera har jag istället sympati för den vuxna människa som åker med detta barn då även jag fått ett högljutt barn och vet numera hur stressigt och jobbigt det kan vara när det inte finns någonting att göra för att få honom att lugna ner sig. Vad jag menar med detta är att det kan verka som att en förälder kanske inte bryr sig om sitt skrikande barn men var inte för snabb med att döma då du inte vet allt om deras situation. Spread love not hate, ni vet hela den fadderullan.

 

7. Andra mammor är alltid bättre än vad du är.


Inte egentligen men det känns som om att i dagens samhälle så försöker många mammor överglänsa andra och de är inte sena med att säga att du är en dålig mamma för att du gör si eller för att du gör så. Det enda jag kan säga är att jag och ingen annan vet vad som är bäst för mig och mitt barn. Det gynnar ingen att gå runt och må dåligt över vad någon sagt. Visst kan man tå åt sig tips och information men ren skällspropaganda har jag inte mycket övers för. Sköt ditt och skit i andra helt enkelt.

 

8. Ibland räcker inte energin till.


Det finns dagar då man faktiskt inte ids med att ta tag i all disk, tvätt, leksaker och annat smuts som ligger utspritt hemma. Visst finns det de som har skinande rena hem och jag önskar att så var fallet för mig med, men det är det inte. Det är lite av en personlig huvudvärk då jag har väldigt svårt för när det är stökigt men jag har fått försöka se det som en terapi att låta disken ligga och att världen inte kommer att gå under om jag inte gör allt just idag. Eller imorgon.

 

9. Makaroner idag igen.


Jag tycker det är kul att laga mat men jag måste erkänna att mina kulinariska upplevelser falnat lite sedan Merlin föddes, dels i brist på tid ibland men även dels för att det är som att min hjärna inte är kapabel att vara särskilt idérik. Just nu. Jag har dock valt att rikta energi på att baka lite enklare saker istället så min förmåga att sträcka mig utanför ramen av pasta carbonara är inte helt borta än.

 

10. Hur kan man älska någon så mycket?


Jag vet att de säger att man aldrig älskar någon så mycket som sitt barn men just hur mycket kunde jag aldrig vara förberedd på. Allting är helt plötsligt jätteläskigt för ”tänk om” tänket har sått sitt frö sen den dagen jag fick se honom för första gången och det är en ständig oro att ha barn, så enkelt är det. Men det är också så fantastiskt fullt med kärlek. När han började le, skratta, sitta, krypa, gå, säga mamma och springa fram till mig för att ge mig en kram. Det finns inget i världen som kan ersätta det.

 

Så sammanfattningsvis; att ha barn är mycket jobb men nu förstår jag när de säger att det är värt det.
För det är värt det. Varje liten sekund.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *