Aldrig bliva stur

Var på presentjakt idag till två systersöner och gick runt i okika leksaksaffärer. Insåg att den som hade roligast bland alla prylar var visst jag. Hittade även en schysst lunchlåda.

333

Köpte även ett gosedjur till oss själva för när Merlin kommer. Den var verkligen det mjukaste jag känt hittills och jag är ju lite svag för grodor, så det blev denna ur sortimentet Plattisar från Teddykompaniet.

 

 

 

 

Vad ser du?

Jag och Vedad kommer från två olika länder och kulturer, något som jag tycker är riktigt kul! Vi lär varandra saker man inte visste innan och han försöker tappert lära mig lite bosniska. Jag tycker om att lära mig hur det var när han växte upp, hur hans familj ser på saker och vad de firar. De i sin tur har tagit emot mig och mina traditioner med öppna armar och det betyder också att lilla Merlin kommer att få växa upp med bådas traditioner och språk.
Han har invandrat hit, han flydde med sin familj från ett krig, han har bott på flyktingförläggningar och växte upp i Rinkeby. Det har inte ändrat det faktum att han är en underbar människa, snarare har han lärt sig uppskatta allt i livet och, som han brukar säga:  Sverige är fantastiskt!

Men vissa ser inte det, de ser ”bara en invandrare”. De ser honom som ett hot, som något dåligt som inte har här att göra.
De ser inte den lilla pojke vars bästa vän sprängdes till bitar.
De ser inte samma pojke som gav allt för att lära sig språket i det nya landet, för att bli så duktig som möjligt i skolan – som till och med blev Årets elev.
De ser inte den kille som spelade fotboll med sina vänner varje dag efter skolan.
De ser inte den unga man med gnistrande ögon och skarpa hjärna som egenhändigt jobbat sig fram i arbetsvärlden.
De ser inte mannen som sjunger för katterna samtidigt som han pussar på dom. Som gör allt för att jag ska vara lycklig. Han som ligger på kvällarna och klappar min mage tills vi båda somnar. Han som driver mig till vanvett ena sekunden för att få mig att brista ut i skratt i nästa.
De ser inte han som ska bli pappa till mitt barn, som varje dag får glädjerus av tanken på mig och det liv som gror inom mig. Han som ständigt uppmuntrar mig, får mig att känna mig starkast, vackrast och smartast på den här planeten.
De ser inte det.
De ser en invandrare – inget mer.
Hur resonerar man ens med sådana människor?

 

Gratis goodiebag!

Tjoho alla föräldrar till barn i förskoleåldern – se hit! Den goodiebag som loppi gav ut vid sitt event i helgen kan bli din!
Gå in på deras hemsida, fyll i formuläret så får du en kod som du tar med dig till Lekmers butik i Barkarby den 30-31 augusti för att hämta ut din påse. Observera att det är först till kvarn som gäller.

14986251906_c3df274c31_z

Första bloggeventet

Jamenvisst, idag var jag på mitt första bloggevent. Är inte en etablerad bloggare så blev medbjuden av min ena syster.  Tyvärr var jag inte riktigt rätt målgrupp denna gång då det riktade sig till föräldrar med barn i förskoleåldern men det var inte mindre intressant för det. 🙂
Det bjöds på marknadsföring, modevisning och lite underhållning. Det gick främst ut på att olika märken vill göra reklam för sig och det är alltid intressant att få höra från olika representanter.

loppievent

Goodiebagen fick alla dock och det var en hel del blandat innehåll.

påse

Det var kul och jag får väl hoppas att jag kan bli en ”bättre” bloggare så jag får mingla på fler framtida event.

14822713237_3f02ced176_oFotograf till bilden ovanför: Petra Kyllerman  Fler bilder från eventet hittar du på loppis sida.

 

Filmtips

Jag älskar skräckfilm men det är en svår genre då den innehåller mycket skräp. Såg dock nyligen en skräckkomedi som satt sig på skallen, den var oväntat underhållande. Grabbers heter den och handlar om monster som suger blod och befolkningen i en liten irländsk by måste bli fulla för att bekämpa det. Låter det konstigt? Det är det men ack så bra gjort måste jag säga.
Rekommenderas!

Det här med att bli gravid

Nu när man har kommit en bit in i graviditeten så känns det så självklart, men vägen dit var allt annat än rak. Vedad och jag pratade tidigt om barn och när vi väl började seriösa försök så tog det inte direkt, om man säger så. Vi försökte, som många andra, med allehanda tips, tricks och förslag – utan framgång. Mer än en gång slutade det i (tidiga) missfall och jag minns en av dessa gånger hur jag mer eller mindre sjönk ihop på golvet och kände mig rent utav värdelös som kvinna – hur kunde jag inte bli med barn när ”alla andra” blir det. Tankarna for genom huvudet.

Efter ett halvår började vi seriöst diskutera huruvida vi skulle gå och testa oss, se om det var något som inte fungerade riktigt rätt. Själv var jag helt övertygad om att det var mig det var fel på; det här var mitt straff för att jag alltid sagt att jag inte ska ha barn och jag skulle minsann inte få något. Jag började få för mig att jag inte längre skulle vara åtråvärd om jag inte var fertil.  Man får alla sorters dumma saker för sig.

Till slut började vi lägga det på is lite och fokuserade på annat istället; jobba, festa och bara leva vidare helt enkelt. Det kändes som en för tung sak att ta tag i så vi fortsatte skjuta på det, det var ju mycket lättare så.
Spola framåt i tiden till februari i år. Jag sitter på ett uppdrag inne i stan och känner mig otroligt utmattad, så trött har jag aldrig känt mig i hela mitt liv. Mensen var sen, men det hade ju hänt förut, dock kändes smärtan inte alls som den gjort tidigare. Något var ”fel”, något stämde inte och jag vågade inte ens tänka tanken men ofrivilligt så dök den upp där i bakhuvudet.

Efter att ha hållt det inne ytterligare en vecka kände jag att jag ville ändå ta ett test och jag ville att Vedad skulle veta, så vi gick och köpte ett  graviditetstest för att vara säkra. 13 februari, dagen innan Alla hjärtans dag så det är svårt att glömma. Tiden gick och jag gav honom provet, jag ville inte kolla, och jag bad honom leta efter ett plustecken.
Vart då?” frågade han mig. ”Vart som helst” svarade jag ”bara det är ett plustecken!” lite för nervös för att vara lugn och resonlig. ”Jaha, som det här?” sa han då och vände på stickan – och nog sjutton var det ett plustecken där. Det kändes som om jag sjönk ner i golvet där jag stod, det var den mest underliga känsla jag upplevt.
Banne mig – jag är gravid.

2014-02-13 19.46.06

Läckage

Tänkte igår kväll att jag skulle se över de kläder som, av platsbrist, hamnat på vinden och insåg då att det regnat in i mitt förråd. Alla mina icke-gravidkläder har således blivit dränkta och dessutom hunnit mögla. Jag ska försöka lösa det via hemförsäkringen, har även redan fått en snäll själ som erbjudit sig en del av hennes garderob.
Nu är det inte jordens undergång men jäkligt trist ändå.

Vikthetsande barnmorska

Jag har inte haft en och samma barnmorska och igår fick jag en ny – vilket var tur det. Hon jag hade innan hoppar bara in på den klinik jag går till men har lyckats få henne varje gång (utom när jag skrev in mig). Det jag inte gillade med henne var att hon vikthetsade mig och fick mig att bli upprörd. Jag har inte ätit onyttigt eller mycket under graviditeten men hon försökte antyda det ändå – ska jag verkligen behöva sitta och försvara mig? Till slut tog jag med mig killen till nästa besök som sade till henne på skarpen. Jag har inte gått upp ”för mycket” öht och hon var en skraning dam som uppenbarligen tyckte att vara smal är viktigare än hur jag och barnet mår. Efter killen sagt till henne har vi numera en ny barnmorska (vet inte om det är en slump eller ej) och jag känner mig mycket mer bekväm med henne.

Nu till det ”roliga”; det visar sig att en kollega och hans tjej fått gå till samma barnmorska och hon hade vikthetsat även henne och försökt antyda att hon äter fel. Jag har lagt det bakom mig nu men blev uppriktigt förbannad när det verkar som om hon alltså gjort så mot fler gravida kvinnor. Hemska människa säger jag bara!
Som om det inte är tillräckligt jobbigt att vara gravid och allt vad det innebär, man ska väl ändå kunna lita på en barnmorska och känna att denne är kompetent?
Nej jag är som sagt glad att jag slipper henne från och med nu.

Fördelar med graviditet

Vi som är/har varit gravida vet att det sällan är sådär mysigt och gulligt som vissa verkar tro. Det är tungt och slitsamt både mentalt och fysiskt och man svär tyst för sig själv mer än ofta. Därför tänkte jag försöka lista lite saker som jag tycker är en fördel med att vara gravid. Fyll gärna på med egna förslag/erfarenheter. 🙂

  • När en buss eller tunnelbana är fullpackad är det ingen som ber mig flytta på mig eller lämna över platsen.
  • Ingen höjer på ögonbrynet när man kommer med ett matberg på tallriken, eller tar en andra bulle till fikat.
  • Jag kan gå i lugn och ro utan att någon vågar stressa mig.
  • Crocs.
  • Bärhjälp – kan bli löjligt i längden när en del ska bära precis allt åt en, men det är också ganska skönt att slippa.
  • Alla är trötta men som gravid är man ”ursäktad” och folk är mycket mer förstående.
  • Handen/händerna på magen.
  • Inte bara har modet mer och mer lutat mot bekväma utstyrslar, som gravid är det redan mer acceptabelt att klä sig i kläder som kanske inte alltid är de snyggaste. Point in case – har på mig mjukisbyxor på jobbet idag.

En fot här, en rumpa där

Den senaste veckan har det varit en himla massa bök och stök inne i magen så jag misstänkte att han kanske försökte vända på sig, något som bekräftades idag hos barnmorskan.  Det förklarar också varför jag helt plötsligt måste gå på toaletten hela tiden (ett problem jag inte haft hittills) och varför det börjat göra ont att gå.  Det positiva är iallafall att jag har haft bra värden genom hela graviditeten, inga tillskott av något slag behövs och både jag och bebis växer som vi ska.

Har även börjat inhandla diverse saker, till slut. Det värsta är att jag upptäckte hur kul det är att shoppa babysaker, mycket roligare än till sig själv.

sniglar-spjalsang__70457_PE185756_S4 sniglar-skotbord__0119722_PE276153_S4 fantasidjur-paslakan--orngott-for-spjalsang__0170555_PE324453_S4 107202 skotsam-kladsel__0212462_PE376058_S4 leka-speldosa-far__0236998_PE376213_S4 53-3629 3X_70013_0166_6350 72-1185