BF idag

Ja lilla Merlin var beräknad idag, men se där han kikade ut lite tidigare och är därmed hela 5 dagar gammal redan!
Igår var han ute på sin första promenad i vagnen men den blev inte så långvarig då varken mamma eller pappa insett hur kallt det hunnit bli ute efter att ha varit inne i flera dagar.

Promenad2 Promenad1

Vi kom hem från sjukhuset i onsdags och är för det mesta upptagna med att bara landa i den nya rollen som föräldrar och vänja oss vid den minskade sömnen. Utöver det ska man läka i flera månader, ringarna under ögonen blir svartare för varje sekund och brösten är så ömma att varje beröring är som om någon slår på dem med en glödhet kofot.
Men.
Jag behöver bara titta på hans lilla ansikte för att allt det ska vara som bortblåst.
Det är inte lätt att vara gravid, det är inte lätt att gå igenom en förlossning och jag vet att det inte kommer vara lätt att vara förälder – men jag vet nu, varför folk säger att det är värt det. Jag har redan blivit kissad, nyst, spydd och bajsad på och även om man i den stunden undrar vad andra har för skoj för sig, så går det lika snabbt över när man bara hör hans små ljud han gör. Man är, för att försöka förenkla det, upp över öronen förälskad i den här nya, lilla människan.

3Merlin

 

 

Nu är han här!

Då kommer här min förlossningberättelse.

I lördags nästan exakt klockan 9 på morgonen så gick vattnet. Jag visste att det inte nödvändigtvis betydde att förlossningen var nära och hade inte heller några värkar. Mamma kom över för att hämta nycklar till vår lägenhet, skulle vi behöva åka in, så att någon kunde ta hand om katterna. Efter 6 timmar utan tecken på värkar fick vi åka in till BB för att kolla på bebis värden och se att allt var bra – vilket det var. De kunde se att jag hade börjat få lite sammandragningar men än kände jag inget så det var bara att åka hem igen.
Det är inte en trevlig period efter att vattnet har gått för det förnyas ständigt så man går runt och läcker hela tiden. Det var inte så att det kom som droppar precis utan det forsade ut vatten lite pö om pö. Många handdukar gick det åt.

Mot eftermiddagen började jag få lite förvärkar, men de var inte särskilt intensiva eller långvariga så jag passade på att slappna av lite och titta på TV för att få tiden att gå. Började mot kvällen känna att det började öka i intensitet, på ett par timmar gick det från var 20:e minut till var 3:e och vi ringde tillbaka till BB. Det visade sig att de hade fullt på sin förlossning (just det som inte fick hända!) och försökte få oss att stanna hemma ett tag till ifall en plats skulle bli ledig.
Jag försökte med massage och en varm dusch, problemet var bara att på en halvtimme gick värkarna från att vara intensiva till att bli helt olidliga. Det var inte mer än en minut mellan värkarna och de gjorde så ont att jag inte kunde röra mig så den där knappa minuten emellan fick vi kasta på mig kläder och bege oss till Karolinska istället.
Klockan var nu strax innan två på natten.

Väl framme på deras förlossning var jag i sådana smärtor att jag inte kunde prata, gå eller ens öppna ögonen. De ville kolla värden på bebis men fick snabbt kasta in mig i ett förlossningsrum istället för att kunna ge mig lustgas. De märkte dock att det inte räckte till, trots ökad dos, så de kallade snabbt på en narkosläkare för att ge mig en epidural. Den stunden jag låg där med dessa värkar kändes som den längsta stunden i mitt liv och jag minns knappt vad som hände då smärtan gjorde att jag mer eller mindre fick en blackout.
När narkosläkaren väl satte in epiduralen kände jag inte av den då jag var så inne i värkarna. Stunden när den började ta effekt var den största lättnad jag upplevt och det var som om jag hade hållt andan hela tiden.

Nu kunde jag ligga och prata och skämta igen och när jag började känna av smärtan kunde de fylla på med bedövning. Vi passade båda på att vila under den här tiden, dock inte lika mycket vila för mig personligen då det titt som tätt var något som skulle kollas, fixas och donas – men det får man ta.
Efter några timmar så var jag helt öppen men krystvärkarna var inte där, så de väntade på att de skulle komma igång. Vi fick ett skiftbyte och jag började tappa räkningen på hur många som skulle kolla hur långt ner bebis kommit – han verkade ha stannat lite för högt upp.

De fick ha konstant koll på hans hjärtslag då det varierade kraftigt och under flera timmar fick de vrida och vända på mig för att dels försöka få honom att komma ner och dels hålla hans hjärtslag på en bra nivå. Jag fick gå runt, sitta på en boll, göra knäböj och stå på knäna på sängen – men han satt prompt kvar. De satte in dropp för att få igång krystvärkar vid det här laget.
Efter att jag hade varit helt öppen i 3 timmar och de konstaterat att han inte kom ner helt (och dessutom satt lite snett) så ville de att jag skulle krysta ändå – i samband med när en värk kom.
Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Inte bara minskade värkarna i antal (trots dropp), jag kunde varken känna av dem eller om jag faktiskt krystade. Så bedövad var jag av epiduralen vid det här laget.
De ökade droppet kontinuerligt men det ville sig inte.

Nu ville de få ut honom då det gått så lång tid och de var lite oroliga över hans hjärtslag så de beslutade sig för att använda sugklocka. Det var tydligen en helt ny maskin dessutom så det slutade med att det stod 3 läkare, 4 barnmorskor och 1 undersköterska i rummet när han skulle förlösas.
Jag förväntade mig att det skulle vara en lång process men jag hann inte krysta mer än några gånger så ”PLOPP” var han ute. Min första reaktion var till och med att säga ”driver du?” för jag fattade inte att han kom ut så snabbt. Han såg ju lite ut som en alien efter sugklockan men det struntade man fullständigt i, han var ute och han mådde bra.
Upp på mig, slemmig och allt och sen torka av och se till att han skrek.
Även moderkakan gick snabbt att få ut, dock med hjälp av att ena barnmorskan tryckte på magen, vilket faktiskt var bland det mest obehagliga.
Efter det försvann alla snabbt ur rummet och kvar blev endast en som skulle se exakt hur mycket jag spruckit och det var väl på ett par ställen men även det hade jag räknat med. Så snabbt sy ihop det som behövdes och sen gick även hon ut.

Där satt vi, ensamma i rummet, med vår son.
Vi är föräldrar!

IMG_20141012_141712

Envis bebis

Vaknade tidigt i morse av att vattnet gick – det gick verkligen inte att ta miste på och  det tog nån sekund att greppa vad som hände.  Hade hört att det kunde droppa men det här var verkligen som att dra ur en propp ur ett badkar.
Hoppades självklart att förlossningen skulle kicka igång snart nog men icke då. Efter 6 timmar fick jag åka in för lite tester och nu sitter jag hemma och bara väntar. Kan bli att jag får vänta ända tills måndag på att få föda, vilket i sig är segt men det värsta är ju att man läcker hela tiden! Som att gå runt och bara vänta på nästa syndaflod, inte fräscht och inte särskilt roligt.
Har bara haft lite sammandragningar så förlossning känns inte aktuellt än. Lyckades sova ett tag och hoppas på att kunna sova mer, bara för att få tiden att gå. Kan du komma ut nu unge! 😉

LOPPI Baby Love

Igår var jag på mitt andra LOPPI-event; LOPPI Baby Love, och den här gången var det mer rätt för mig då det var riktat mot gravida/nyblivna föräldrar. De hade valt att ha det i Eric Ericsonhallen på Skeppsholmen och den soliga höstdagen det bjöds på gjorde att hela salen lyste upp och kändes väldigt välkomnande och varm.

IMG_02951
Philips Avent firade 30 år och hade stor tävling på plats  – jag själv vann faktiskt en jättekanin och kan meddela att den, utöver att vara supergulllig, också är världens bästa stöd att luta sig  mot när jag sitter i sängen.
Anita Schulman var dagens konferencier och strålade i både val av outfit och scennärvaro. Dagen till ära hade hon även dragit med sig sina poddkompisar Tilde Fröling och Cissi Wallin – väldigt underhållande med så olika personligheter!
Trygg-Hansa pratade om säkerhet, i vardagen och på sjön och presenterade ett nytt appspel för de mindre barnen som ska motverka mobbning, riktigt bra initiativ.

loppi1
Coca-Cola bjöd på deras nya version och bjöd även på en liten Polaroidbild på sig själv – alltid kul att se hur den typen av fotografering alltid lever kvar på ett sätt eller annat.
Mini-Mocks hade två gulliga tjejer som visade upp supersöta mockasiner för det minsta.

loppi2
Det blev fullt med folk, är väldigt svårt att beskriva upplevelsen av 100+ spädbarn på en och samma plats, hahaha, men det var full fart och många intressanta företag på plats – så många att jag känner att jag inte riktigt kan göra alla rättvisa i ett inlägg. Du kan dock läsa om alla på LOPPIs hemsida.

loppi3
Här är lite blandade bilder på mig och min yngsta syster Twilight, med dotter Miracle, som var mitt sällskap igår. En sak,som alla älskade, var det lilla fotobåset de hade på plats – resultatet kan du se här nedan. 🙂

loppi420141001_134920
Glöm inte att du kan vara med och tävla i LOPPIs vinstregn – bara klicka på bilden så kommer du till deras tävlingssida.
LOPPI-s-vinstregnFotograf: Jag och Petra Kyllerman.