Före/Efter

En liten jämförelse på hur min kropp återhämtat sig. Till vänster är det c:a 3 veckor innan födsel och till höger en bild från idag; 3 månader senare. Magen är väldigt mjuk och slapp så jag hoppas kunna stärka musklerna så den blir lite mindre sladdrig. 😉

före-efter

Utvecklingssprång & vaccin

Merlin har sedan i fredags varit otroligt gnällig och klängig, vilket beror på ett utvecklingssprång. Det känns verkligen som om man har tagit ett enormt kliv tillbaka men det är bara att hålla ut då jag vet att det dels kommer hända flera gånger till när han växer upp samt att det kommer att gå över.
Idag fick han även sin första vaccinering så det hjälper ju inte humöret, om man säger så. Får hoppas han blir lite trött av det också så att han kan sova stackaren. Är så trist att se mitt lilla hjärta vara så ledsen och gnällig.

sro0010

Mitt 2014 – en sammanfattning

JANUARI lym

Året började med kalas, fester, middagar och tillställningar – det var med andra ord ganska fullt upp. Tyvärr vände glädjen när jag förlorade en av mina närmaste vänner; James Larson. Han bodde i Nebraska och vi lärde känna varandra online för många år sedan och pratade, antingen via Skype eller chatt, dagligen. Han drabbades av Hodgkins lymfom och händelseförloppet var så snabbt att inte ens hans familj var förberedda. Även fast det nu är ett år senare så är saknaden inte mindre.

FEBRUARI FEB

I kärlekens och semlans månad så fick jag, på Alla Hjärtans Dag, en nyhet som kom att vända upp och ner på min värld; jag fick positivt på ett graviditetstest. I och med det började en lång resa och dagen i ära fick jag en riktigt romantisk middag av min älskling.

MARS MAR

I mars var, om ni minns, vädret väldigt opålitligt – så som det brukar vara denna månad. Ena dagen satt man i solen och åt glass, nästa dag var det en halvmeter snö. De bättre dagarna tog jag till vara med långpromenader och njöt av den lilla värme som kom fram när man satt i lä. Matlusten hade, i och med graviditeten, funnit nya höjder men jag mådde tack och lov väldigt bra.
I mars var det även äntligen dags för Backstreet Boys konsert, min absoluta favoritgrupp sen närmare 20 år tillbaka och som vanligt var det fullt party där vi dansade och sjöng för fulla halsar.

APRIL APR

Nu kom våren smygandes och vissa dagar kunde man till och med gå i tunna kläder, vilket vi passade på då det blev sista våren här på Gärdet och med det nära till Djurgården. Mycket bus och lek med syskonbarn blev det också och jag vet inte vem som lekte mest; de stora eller de små. Nu kunde vi för första gången åka till arbetsplatsen för vårt framtida boende. Vissa hade fått sina hus men än så länge hade vi bara ett tak och en framsida.
Arga lappar händer då och då i porten och denna var en jag bara var tvungen att ta kort på. Tanken på att någon kastat ägg i vårt hus är lite komiskt då det inte bor en enda unge här (förutom vår numera då).

MAJ APR

Nu började magen synas beroende på vilka kläder jag hade på mig och jag minns att jag försökte puta lite extra med magen för att man skulle se att jag var just gravid, inte bara ätit för mycket till lunch. Jag visste även vid det här laget att vi väntade en liten kille. Många dagar var riktigt varma nu och man kunde äntligen äta på uteserveringarna.
Yngsta systern Twilight och hennes fästman Carlos hade babyshower för deras, då ännu ofödda, dotter Miracle.
Ja just det, det var konsertdags igen och denna gång var det ett annat pojkband från äldre dagar, nämligen NKOTB. Jag gick med min äldre syster och visst var medelåldern högre än på en Backstreet Boys konsert men ljudnivån och energin var nog banne mig densamma.

JUNI JUN

Sommar!
Inte bara tog yngsta syster Twilight studenten denna månad utan älskade vännen Tessie avslutade sin utbildning till tandhygienist och vi firade dem på samma dag till och med! Utöver det gick jag och mamma på äldsta systerns äldsta sons skolavslutning, den sista innan han började högstadiet.
Den 22 juni föddes äntligen lilla Miracle, dotter till min syster Twilight och hennes fästman Carlos.

JULI JUL

Vad mer kan jag säga om denna månad mer än SOMMAR SOMMAR SOMMAR! Kan dock erkänna att som höggravid så var den otroliga värmebölja vi fick inte helt efterlängtad. Dessutom åkte killen iväg i en vecka till Schweiz och Frankrike så vi hann inte riktigt få så många lediga dagar tillsammans. I övrigt så blev det mycket bada i sjöar för att försöka svalka mig. Jag vann en femkamp på Gröna Lund och hade för en dag Highscore på Woody.
Dessutom så fyllde min yngsta bror Kenzo 18 år och blev därmed officiellt vuxen!

AUGUSTI AUG

Den galna värmen försvann och vädret övergick till mer normaltemperatur för denna månad. Än var dock inte utomhusaktiviteterna över, såsom volleyboll (jag fick dock bara titta på av uppenbara skäl) och kvällsdopp.
En ny lapp sattes upp i porten, denna gång på en granne som jag inte vet vem det är men har känt lukten av när man haft öppet fönster. Mot slutet av månaden var det dags att återgå till vardagen igen.

SEPTEMBER SEP2

Nu började tanken på en bebis bli mer verklig och en dag åkte Vedad och storhandlade allt möjligt som kunde tänkas komma till nytta; från babyoljor till napphållare. Jag gick på mitt andra LOPPI event med Twilight och Miracle och det var både en rolig tillställning och en helt underbar höstdag. Jag vann en enorm kanin från Philips Avent som är riktigt skön att luta sig mot när man tittar på tv. Den här månaden spottades det ut några sensommardagar innan hösten tog sitt kalla grepp om staden. Vi fick vår nya bil och det går inte att beskriva känslan att få sätta sig i en rymlig, fräsch bil när man åkt runt i en gammal, obekväm skrothög.

OKTOBER OKT

Väntan var olidlig, kroppen orkade inte mycket mer och äntligen så kom han till världen – den 12 oktober så föddes vår Merlin! ♥
Finns inte mycket mer att tillägga för denna månad.

NOVEMBER NOV

På dagen en månad efter Merlin så föddes hans kusin Elias, son till yngre syster Aphrodite och hennes kille Robin. Han är deras andra barn, deras äldsta dotter Isabelle (numera 3 år) är även min guddotter. Vädret var riktigt ostadigt, ena dagen plus andra dagen minus men det var inte förrän nu som vinterkläderna åkte fram. Staden var numera full med juldekorationer och till och med jag tjuvstartade med både lussebullar, julmust och pepparkakor med mögelost.
Vi började nu förstå att vi faktiskt är föräldrar och vad det innebär att inte få någon sömn.

DECEMBER DEC

Sista månaden på 2014!
Åkte till äldre syster Tatyana för att ha en dag av julbak och även om det mest var mammorna och barnen som satt (tst tst pappor) så var det både mysigt och roligt. Nu var det dags för inspektion av vårt radhus och för första gången fick vi kliva in i det som kommer bli vårt hem. Det var så skönt att få se det och det var lite svårt att åka hem till ettan igen.
Passa även på att samlas vi tre helsystrar och få ihop de tre små kusinerna som alla är födda i år!
Innan alla julgalna dagar drog igång så gick vi ut på middag med flera vänner och det var precis var jag behövde. Även om det alltid är jobbigt att lämna bort Merlin så var det också väldigt kul att få bara vara vuxen ett tag.
Olyckligtvis hade vi lite sjukstuga här hemma under julledigheterna så det blev mest att vi var hemma. På min födelsedag låg jag i sängen mestadels av dagen men blev bjuden på middag av svärföräldrarna. Där var vi även på nyårsafton, fast till 12-slaget hade vi åkt hem igen där jag och min älskling skålade in det nya året med lite champagne och satt vid varsin dator och spelade.

2015

Nu är det nya året här och med det nya önskningar och förhoppningar. Vi startar iallafall med ett brak då vi den 27 januari flyttar till vårt radhus i Vallentuna. Det ska bli så skönt att inte trängas i vår lilla etta och sen tycker jag alltid det är kul att flytta till ett nytt område.
Tut tut nu kör vi, in i 2015 och allt vad detta år kan ha med sig! 🙂

P.S. Klicka på de små bilderna för att komma till ett större kollage för respektive månad.

page-dividers-clip-art-7914

Hem till gården

När jag började titta på den här serien (för många herrans år sen) så var det inte en enda jag kände som tittade och många skrattade medan de rynkade på näsan när man sa att man tittade på den. Numera har jag dock märkt av att fler och fler tittar på den, så himla kul hur den gått från ”tantserie” till att bli på gränsen till populär. Förvisso har innehållet ändrats under årens gång och det verkar tydligen ha lockat till sig nya tittare.

Jag vet att ni finns därute, kom fram kom fram nu alla som, likt jag, älskar den här serien. 😉

htg

Killkläder är kul!

Innan Merlin föddes tyckte jag att det var svårt att hitta ”roliga” kläder för killar. Varje avdelning kändes sprängfylld med kläder till tjejer och så mycket fint dessutom. Då det nästan bara är tjejer i familjen så är jag mer van att titta på de kläderna och tyckte generellt att de var roligare än de på killavdelningarna. Sen han kom har jag dock mer och mer börjat älska kläderna som finns och insett att det var inte kläderna det var fel på – det var min inställning.
Nu längtar jag tills han blir lite större så han kan ha på sig märken som t.ex Hampton Republic. För någon som aldrig lekte med dockor som liten är det som om jag nu har min egen lilla docka, haha. 😉
Nu är bara nackdelen att man inte har plånboken för att köpa allt det fina man hittar, men man kan alltid titta.

Kläder2015

10360967_10153416468023943_8543926409045563744_n (1)

 

Kalas

Idag var vi på kalas och firade Merlins kusin Isabelle som fyllde hela 3 år den 1 januari. Det var, för en stund, proppfullt med små barn och ljudnivån var på en all time high (dock tror jag även de vuxna var skyldiga till detta). Korv, kaffe och kakor bjöds det på och en busig 3-åring som ville posa – förutom när hon skulle äta glass. 😉
Fick sen systers selfie stick in action och oavsett vad folk tyckte om det innan så var det svårt att låta bli att testa den. Samma sak gäller med leksaker – har märkt att vid barnkalas brukar oftast de vuxna ha mer kul med presenterna.
Isabelle3år

Det är inte min kropp

En graviditet är inte den andra lik och det enda som jag haft gemensamt med mina systrar (och mamma) är stora magar men inga bristningar. Jag gick upp 17 kg under min graviditet och samlade på mig så mycket vätska att jag kunde inte ha på mig några skor längre och ringar var bara att glömma. Mot slutet började det även sätta sig på ansiktet vilket gjorde att jag till slut kände mig såhär.

Nu är Merlin snart 11 veckor och jag har förvisso tappat alla 17 gravidkilon – men det är inte samma kropp som innan, inte alls. Det lilla till rumpa man hade innan är nu som totalt bortblåst, celluliterna har planterat sin flagga på mestadelen av den, samt låren. Magen är som en slapp påse och hållningen verkar ha försvunnit helt så man går hukad likt en gammal dam.  Tuttarna är inte längre fasta utan påminner mest om använda tepåsar.

Jag vill självklart komma i form nu men är smått skeptisk till att min, numera 32-åriga, kropp verkligen kan nå de bilder man har i huvudet. Man vill inte känna sig bitter men det är just det jag gör; känner mig bitter och nästan lite sur på att min kille inte behöver ”offra” sin kropp.
Till detta kommer skuldkänslorna över att avundas killen och att det känns som om det är tabu att klaga på sin kropp, man ska bara älska den för vad den är och att det är något man får ge upp för att ha barn. Men det är svårt att tänka så när det går så långt att man tackar nej till en spaupplevelse på sin födelsedag för att man inte vill visa sig bland folk i annat än heltäckande kläder. Att känna sig attraktiv är nästintill omöjligt, det spelar ingen roll hur mycket han än försöker försäkra mig om att han tycker jag är vacker – jag känner mig inte vacker.

Så samtidigt som man är så glad över att ha sitt barn så bombarderas man av alla dessa andra känslor och tankar – är det konstigt att man blir lite trött ibland.

hideous

Jag hade ingen aning…

Läste ett blogginlägg om hur det är att vara förälder och det var bland det mest läsvärda som jag har råkat på. Summerat så har hon fått ner i ord hur svårt det faktiskt är att bli mamma för första gången och alla de tankar och känslor som man kommer ha.

Jag tillhör den skara av människor som nyttjar sociala medier till fullo, med bilder och text och visst har man lagt upp mer än en gullig babybild på Instagram. Men hur skulle det se ut om man också lade upp bilder på de mindre glamourösa och gulliga tillfällena, t.ex. när man står täckt från topp till tå i bajs från en oväntad bajsvulkan vid ett blöjbyte. Eller de nätter man mer eller mindre gråter i takt med babyn av ren utmattning. De svarta ringarna under ögonen. Det flottiga håret för att man aldrig hinner duscha. Ens totalt nerfläckade och sunkiga kläder – som man inte minns när man bytte ut sist för, varför ta på sig något rent när det ändå kommer bli skitigt igen.

När jag pratar med andra mammor blir det lite som en terapisession; man pratar av sig om alla svårigheter och intima detaljer. Det är en lättnad att få skratta av sig av det elände som det kan innebära att vara förälder, allt det där som man tror sig veta, tills man faktiskt står där och inser att allt det där man försökt lära sig innan är som bortblåst. När antalet sömnlösa nätter i rad inte längre går att räkna på alla fingrar och tår och man börjar nästan tro att man är övermänsklig då man inte kollapsat vare sig fysiskt eller psykiskt.
Saker som tidigare inte rört en i ryggen blir helt plötsligt enorma problem och ja, ens förhållande kommer verkligen att sättas på prov. Så när man står där, nerspydd, ont i varje muskel och osar tre dagar gammal svett kan man fråga sig varför man utsätter sig för detta.
Då kommer det.

Det första leendet. Det första skrattet. Stunden när ens barn spänner blicken i dig och du känner hur det gör fysiskt ont i ditt hjärta för att kärleken svämmar över. När han/hon jollrar av glädje när man sjunger, flänger med armarna och sparkar med benen och man förstår att det bara är början i en rad av saker som kommer att göra att det är värt det.
Det ÄR jobbigt att bli förälder, det ÄR jobbigt att ta hand om ett barn – det är verkligen inget snack om saken. Man kommer att gråta, svära, slita i sitt eget hår och ibland till och med dagdrömma om att bara ta första flyget härifrån.
Men.
Du kommer också skratta och bli varm i hela kroppen när du håller ditt barn nära och sniffar på deras huvud. Som min kille brukar säga: ”det luktar lycka”.