Elodie Details 10 år!

12177083_10156149687335282_640461083_o (2)

Ja igår var jag på event, med min ena syster, för att fira Elodie Details som startade hemma hos Linda Sätterström. Det hölls i deras nya butik på Jakobsbergsgatan i Stockholm och kombinationen showroom/kontor/butik var klockren. Vi fick följa med på resan som lett företaget fram till den succé som den har idag – för vem har inte hört talas om dem?

12177141_10156149689795282_548503639_o (2)

Det bjöds, utöver anekdoter, på fantastisk livemusik, en massor utav gott att äta och dricka, mingel med helt underbara människor och – självklart – en hel del tittande och pillande på deras snygga produkter. Jag är speciellt svag för deras Gilded Grey åkpåse (är mer eller mindre kär i den) och hittade även en ny favorit bland deras nya mönster i denna luftballongsserie som fanns på flertalet produkter; här nedan på en hakklapp.

12177144_10156149689060282_1689826714_o (2)
12177611_10156149690440282_1679814930_o (2)
12171537_10156149690015282_178425619_o (2)
2015-10-22 18.06.58 (2)
2015-10-22 19.05.08 (2)
2015-10-22 19.48.31 (2)
11696713_10156149688955282_1145179566_n (2)

12181822_10156149687290282_418625780_n (2)

12179995_10156149689820282_1027391172_n (2)

12180058_10156149688020282_1233597936_n (2)

Mot kvällens slut fick man även med sig en helt fantastisk goodie bag hem.
Tack för en  riktigt trevlig kväll och all lycka till er i framtiden!! <3

 

Jag överlevde!

Ja lite så känns det, inte bara då jag idag återgick till arbetslivet (efter 1 år hemma med sonen) men också att jag i samband med detta började ett nytt uppdrag. Det innebär alltså några dagar att bli fullpumpad med ny information att ta in, nya ansikten och rutiner. Jag är van efter åtta år som konsult men det är ändå alltid lika utmattande i början, ännu mer när man inte jobbat sen förra året. 😉
Men nu är det iallafall gjort, första dagen är avverkad och nu är det bara att tuta och köra! Ja fram till januari iallafall då uppdraget tar slut, sen får vi se vad nästa uppdrag blir.

Tack till BeSafe!

Vår bilstol vi hade var för liten för Merlin vid det här laget och vi har försökt hitta en ny vi tyckte verkade bra. Överallt är det BeSafe som kommer upp som testvinnare och de var på UnderBARA Barnmässan i Stockholm där de även tävlade ut bilstolar. Och vi vann en!!!
Inte bara är vi som föräldrar grymt nöjda över att ha en av marknadens bästa och säkraste stolar, Merlin älskade den också! Skillnaden på när han sitter i sin gamla av ett annat märke (som han har avskytt från början) är enorm. Han ville krypa upp i den direkt och skulle sitta i den när han tittade på TV, hahahaha.

Tusen tack till BeSafe som anordnat tävlingen och för denna fantastiska vinst!!

IMG_20151019_135408

Som ett brev på posten.

Jag har inte varit sjuk på länge och nu, två dagar innan jag ska tillbaka ut i arbetslivet efter mammaledigheten (och på ett helt nytt uppdrag dessutom) – DÅ minsann blir jag sjuk. Man kan nästan tro ibland att det finns någon form av överjävlighet som bara sitter och väntar på rätt tillfälle att jävlas med någon. Inte mycket att göra än att linda in mig i ett täcke, dricka honungste och kolla på gamla avsnitt av Supernatural.

 

Rör inte mitt barn!

Var med min ena syster idag och skulle köpa kaffe innan vi skulle gå på en promenad i höstsolen. Merlin var riktigt trött och skrikig och jag hade precis satt ner honom i vagnen, efter att ha burit honom i famnen, då vi som sagt skulle gå och han skulle sova. Då kommer det fram en gammal tant och ska självklart lägga sig i. I flera minuter står jag och snällt försöker förklara för henne att han precis satts ner i vagnen och att han ska sova. Men nej, hon fortsatte mala på om att jag var en dålig mamma som lät honom skrika och sitta i vagnen. Till slut orkade jag inte resonera längre med denna gamla ”jag-vet-minsann-bättre-än-du” dam och bestämmer mig för att gå ut och vänta på min syster som står i kassan och betalar.
Vad gör hon då? Jo hon tar tag i min vagn! Hon tar tag i min vagn och börjar knäppa upp Merlins sele för att lyfta ur honom. Jag trodde knappt att det var sant och kände att nu jäklar gick hon för långt! Precis då kommer min syster, också hon med sina barn, och undrar vad i helvete den här tanten håller på med. Inte först då backar hon. Hade jag varit själv hade jag väl fått skaka iväg henne och då hade väl det slutat med att jag åkt dit för misshandel eller något.
Det var verkligen helt sanslöst. Inte bara tar hon sig rätten att säga till mig hur jag ska hantera mitt barn – som hon inte vet ett dyft om – utan hon tänkte på fullaste allvar ta honom och gå iväg med honom. Jag blir helt matt över hur en del människor är funtade. Hon hade tur att det inte var någon annan hon gjorde det på som säkerligen hade gett kärringen en propp, jag tog tillfället i akt att gå därifrån medan min syster skrämde iväg henne.
Vissa människor ska banne mig inte få vistas ute bland folk, nedrans idioter. Jag struntar i att hon var gammal, det finns ingen ursäkt för det hon gjorde.

10 saker jag har lärt mig på 1 år

Oavsett hur mycket man än läser och får höra av de som redan är föräldrar så kan man aldrig vara helt förberedd på vad det innebär att få ett barn. Nu när min mammaledighet är över och Merlin fyllt sitt första år så tänkte jag försöka se tillbaka på vad jag har lärt mig av att bli mamma.


1. Att ha rena kläder är något som tillhör det förflutna.


Oavsett om de är fläckfria när jag  går hemifrån så är det som att materialet på mina kläder helt plötsligt är tillverkade av någon form av superstark magnet som suger åt sig allt smuts de bara kan. Är det inte Merlin som på något sätt kladdar ner mig så är det jag själv, för tydligen har min förmåga att äta och dricka ordentligt försämrats.

 

2. Man kan klara sig på väldigt lite sömn.


Det här var något alla förvarnade om men inte förrän jag faktiskt var där så har jag insett just hur lite sömn man kan få. Det känns som om det alltid finns en utvecklingsfas eller anledning till att han sover dåligt och de nätter han inte gjort det har jag ändå vaknat i förväntan på att han ska vakna. Det är förvånande att se hur mycket jag ändå klarar av trots den konstanta sömnbristen. Därmed inte sagt att man klarar allt galant, har väl mer än en gång ställt in kylvaror i skafferiet.

 

3. Bajs är inte så äckligt längre.


Okej jag kan i ärlighetens namn säga att jag fortfarande kan tycka att andras barns bajs är äckligt men numera rör det mig inte i ryggen att få Merlins bajs på mig. När man haft det på kläderna, händerna, golven, mattorna, Playstationkonsolen och dylikt så avdramatiseras det hela ganska mycket. Men visst händer det ibland att han kan få till en sån där riktigt otäck dynga att man nästan storknar.


4. Tålamodet ökar.


Jag har känt att jag kan tåla mycket mer från en skrikande bebis/arg 1-åring än något annat och att tålamodet är mycket högre än det var innan han föddes. Det är nästan som att man fått en spruta med extra tålamod när han kom ut för att kunna hantera allt.


5. Tålamodet tryter.


Trots det ökade tålamodet så kommer det hända att det faktiskt också tar slut. Det finns inte en enda förälder jag känner som inte någon gång tappat tålamodet på sitt barn. Så visst har man, tyvärr, höjt rösten när man för femtielfte gången försöker på skorna som han sparkar av sig eller han ännu en gång kastar tallriken i golvet och skriker för att just den maten inte passade just då. Det kommer att hända, ingen är ofelbar, men det går också över direkt när man ser de där små ögonen tindra mot en.


6. Barn som skriker ute stör mig inte (lika mycket) längre.


Innan jag fick barn hade jag redan en rätt hög toleransnivå men jag kunde också sucka ibland åt den där riktigt högljudda ungen på bussen eller tåget. Numera har jag istället sympati för den vuxna människa som åker med detta barn då även jag fått ett högljutt barn och vet numera hur stressigt och jobbigt det kan vara när det inte finns någonting att göra för att få honom att lugna ner sig. Vad jag menar med detta är att det kan verka som att en förälder kanske inte bryr sig om sitt skrikande barn men var inte för snabb med att döma då du inte vet allt om deras situation. Spread love not hate, ni vet hela den fadderullan.

 

7. Andra mammor är alltid bättre än vad du är.


Inte egentligen men det känns som om att i dagens samhälle så försöker många mammor överglänsa andra och de är inte sena med att säga att du är en dålig mamma för att du gör si eller för att du gör så. Det enda jag kan säga är att jag och ingen annan vet vad som är bäst för mig och mitt barn. Det gynnar ingen att gå runt och må dåligt över vad någon sagt. Visst kan man tå åt sig tips och information men ren skällspropaganda har jag inte mycket övers för. Sköt ditt och skit i andra helt enkelt.

 

8. Ibland räcker inte energin till.


Det finns dagar då man faktiskt inte ids med att ta tag i all disk, tvätt, leksaker och annat smuts som ligger utspritt hemma. Visst finns det de som har skinande rena hem och jag önskar att så var fallet för mig med, men det är det inte. Det är lite av en personlig huvudvärk då jag har väldigt svårt för när det är stökigt men jag har fått försöka se det som en terapi att låta disken ligga och att världen inte kommer att gå under om jag inte gör allt just idag. Eller imorgon.

 

9. Makaroner idag igen.


Jag tycker det är kul att laga mat men jag måste erkänna att mina kulinariska upplevelser falnat lite sedan Merlin föddes, dels i brist på tid ibland men även dels för att det är som att min hjärna inte är kapabel att vara särskilt idérik. Just nu. Jag har dock valt att rikta energi på att baka lite enklare saker istället så min förmåga att sträcka mig utanför ramen av pasta carbonara är inte helt borta än.

 

10. Hur kan man älska någon så mycket?


Jag vet att de säger att man aldrig älskar någon så mycket som sitt barn men just hur mycket kunde jag aldrig vara förberedd på. Allting är helt plötsligt jätteläskigt för ”tänk om” tänket har sått sitt frö sen den dagen jag fick se honom för första gången och det är en ständig oro att ha barn, så enkelt är det. Men det är också så fantastiskt fullt med kärlek. När han började le, skratta, sitta, krypa, gå, säga mamma och springa fram till mig för att ge mig en kram. Det finns inget i världen som kan ersätta det.

 

Så sammanfattningsvis; att ha barn är mycket jobb men nu förstår jag när de säger att det är värt det.
För det är värt det. Varje liten sekund.

 

Och det var den tiden.

Jag är officiellt inte längre på mammaledighet sen i måndags. Då jag jobbar som konsult hade jag dock inget uppdrag att gå tillbaka till så jag är hemma än, men på onsdag nästa vecka ska jag ut och arbeta igen. Folk har sagt att ”tiden går så snabbt” men ett tag kändes det som om den inte rörde sig alls, särskilt de dagar då Merlin inte gjorde annat än skrek konstant.
Nu när det gått ett år så känns det såklart som om det har gått väldigt snabbt och det nästan blir som att starta om på nytt med det hela; kallpratet, lunchtider, trängas bland folk på bussar och tåg. Å ena sidan lockar det ju inte när man fått vara med sin älskling de där kalla mornarna, men å andra sidan så tycker jag även att det kan bli lite skönt att få återgå till ekorrhjulet. Nu vet jag inte vad mitt uppdrag kommer att innebära i praktiken, men oavsett så ska det bli skönt att få gå en dag utan att man är nerkladdad i någon oigenkännlig röra.

Fästmannen ska nu vara hemma i tre månader och jag tror han tycker det är skönt med lite mjukstart då jag är hemma, men från nästa vecka är han själv och jag tycker det ska bli kul att se vad han tycker om det. Sen i januari är det dags för Merlin att börja förskolan, vilket jag hoppas och tror att han verkligen kommer tycka om. Sen att jag kommer vara den jobbiga mamman som inte kan slappna av – det får jag ta då. 😉