HÄLSOKONTROLL OCH FUNDERINGAR

Den här graviditeten började verkligen inte roligt; till skillnad från när jag var gravid med Merlin så blev jag otroligt illamående denna gång och åt konstant för att inte ska%cc%88rmavbild-2016-09-22-kl-14-22-37kräkas. Det försvann dock efter första trimestern (det var tre långa månader) och efter det har det inte varit några bekymmer – än.
Var i morse hos barnmorskan för rutinkontroll och kände hur även denna upplevelse är raka motsatsen mot förra graviditeten då jag hade en otroligt tjurig och vikthetsande barnmorska, som jag till slut valde att byta.

Den här gången har jag världens gulligaste barnmorska som skulle kunna få även den mest uppjagade personen att känna sig lugn. Jag samlar på mig vätska som en svamp och gör även så när jag har mens, brukar då gå upp en storlek i kläder. Med förra graviditeten i bakhuvudet har jag lätt ångest då jag redan sett vågen rusa iväg trots att jag både äter bättre och är mer aktiv nu än då. Då är det så skönt med en barnmorska som inte lägger någon vikt (ha) på viktuppgång utan fokuserar på det som är viktigt – att jag och bebisen mår bra. Vilket vi båda gör.

Passade även på att fråga mer om min förlossning med Merlin, då jag varit lite orolig att han inte kom ut, och därmed fick dras ut med sugklocka, pga mig men så var det inte. När jag kom in till förlossningen ville min kropp föda på en gång men jag var inte tillräckligt öppen och Merlin låg för högt upp, så de var tvungna att stoppa värkarna.
Det ledde till att värkarna upphörde helt och han kom aldrig helt ner i kanalen när de sedan försökte tvinga igång förlossningen några timmar senare, och även gav två sprutor för att få igång värkarna (utan framgång). Detta ledde till att hans hjärtljud blev sämre och sämre och de tog beslutet att använda sugklocka. melrin-ny

Det var skönt att veta att det inte var mitt ”fel” på något sätt och med tanke på hur kritiskt det faktiskt var så är jag tacksam för personalen på Karolinska då jag aldrig kände mig orolig eller tvivlade på deras kompetens.
Vi skulle prata mer nästa gång och även om förlossningsplan, vilket jag struntade helt i förra gången och även nu kan känna är onödigt då man aldrig vet hur det väl blir när tiden är inne. Däremot har jag ju numera erfarenhet och känner att det kanske vore trevligt att bara spåna i hur jag skulle vilja att min förlossning går till, om jag nu fick välja. Det känns dock fortfarande väldigt avlägset bara själva tanken på förlossning och samtidigt lite skrämmande då jag nu vet hur sjukt hemska värkar jag hade.

Men förlossning åsido; upptäckte i morse när jag vaknade att min gravidmage var nästintill borta och min mage platt. Lite förvirrad och nyvaken låg jag i en halv sekund och undrade om jag bara hade drömt att jag är gravid. Visade sig vara så enkelt som att bebis har vänt sig helt inåt och ”försvunnit”. Vid kontrollen hörde man hjärtat slå starkt och hon knackade lätt inifrån som för att säga att hon var okej, men ville vara ifred.
Lite konstigt är det dock då hon hittills bara legat och sparkat utåt så från att ha Hela havet stormar i magen är det nu lugnt som en filbunke. Så min mage kan gå från att se ut att poppa när som helst till att kunna döljas under en lite slappare tröja. Med Merlin låg moderkakan fram och det var alltid som en utbuktning; han vände sig heller aldrig inåt.

Det är verkligen sant att ingen graviditet är den andra lik för dessa två har varit natt och dag sedan början. Nu är jag allt bra nyfiken på att se vem denna lilla person inuti mig är och hur hon kommer att vara. Vi är ju så vana med Merlin och känner honom utan och innan, det är lite läskigt att man nu ska börja om från början och lära känna en helt ny person. Häftigt!

 

MATVANOR

Just nu är jag katastrof när det gäller mina matvanor. Visst det är lätt att skylla på graviditeten men egentligen handlar det mest om att jag inte ”orkar” vara duktig hela tiden, men jag försöker hålla mig någorlunda och kommer ta tag i det 100%-igt igen efter graviditeten.

Fick iallafall frågan hur jag åt då jag gick ner mina gravidkilon och mer (och hoppas kunna göra så även denna gång) och därför försökte jag sammanställa lite hur jag tänker i val av mat. Det är ingen riktig diet i sig, inget från en expert utan bara personliga val som fungerat för mig – kombinerat med träning såklart.
Ska även lägga till att jag har ätit onyttigt åtminstone en dag i veckan, har aldrig valt att helt avstå från t.ex. socker eller dylikt. Som sagt har bara gått utefter mitt eget tycke.


FRUKOST  12501860_210300109359997_971904241_n

  • Naturell, laktosfri yoghurt med osaltade nötte, torkad frukt och chiafrön – eller – müsli utan vitt socker (t.ex. Paulúns müsli eller Renée Voltaire crunchy granola).
  • Keso med valfria frukter och frön + kanel.
  • Ägg! Kokta, äggröra, omelett – ägg är gott oavsett hur det tillagas.
  • Gröt – havregrynsgröt eller hemmagjord gröt på banan, äpple, päron och linfrön som man mixar ihop. Gröt kan serveras med laktosfri mjölk och kanel.

MELLANMÅL 13398915_198311350566561_896139991_n

  • Bananpannkakor – bara blanda ihop banan och ägg (man kan även ha i lite mandelmjöl om man tycker de blir för lösa) och steka i kokosolja för bättre smak.
  • Smoothies! Blanda hur du vill.
  • Frukt.
  • Osaltade nötter.

LUNCH

  • Grillad kyckling med grönsallad; exempelvis tomater, fetaost, salladsblad, oliver och lök.
  • Soppor (utan pasta, ris eller potatis) med hembakat mjölfritt bröd.
  • Alla sorters sallader utan pasta, bulgur, couscous eller liknande. Undvik färdiga dressinga och gör egen dressing på te.x. olja/olivolja, vinäger och kryddor.
  • Matlåda är bäst och billigast.

MIDDAG 13398401_1944885999071204_1771356809_n

Kött, kyckling och fisk – spelar ingen roll, utan vad man väljer till.

  • Istället för potatis: rotselleri, kålrot. Ibland kan man använda sötpotatis, det är inte lika nyttigt men är okej att äta då och då och är väldigt gott.
  • Istället för ris: riven blomkål, dinkel, quinoa. Dessa kokas helst i någon form av buljong för mer smak.
  • Istället för pasta: bönpasta eller riven/hyvlad zucchini som du kokar lätt och saltar lite. Godast är Risentas gula spaghetti gjord på sojabönor.

Förslag på smakkombinationer saxat från Tasteline:

  • Dinkel + fetaost + soltorkade tomater + oliver
  • Bulgur + ugnsstekta rotfrukter + getost
  • Quinoa + avokado + citron + tomater
  • Stora vita bönor + ajvar + paprika
  • Svarta bönor + lite majs + tomater + paprika + rödlök
  • Haricot verts + parmesan + balsamdressing + rostade pinjenötter
  • Små vita bönor + chili + olivolja + ingefära + citron + thaibasilika

Lite fler nyttiga saker: 12940139_854511451341057_1745790439_n

  • Blåbär
  • Ingefära
  • Chiafrön
  • Äpplen
  • Gojibär
  • Gurkmeja
  • Morötter
  • Citron
  • Vitkål
  • Kyckling
  • Svamp
  • Tomater
  • Paprika

Länkar till recept på bröd utan vetemjöl: 12930732_597284397094418_622935362_n


Så, ta det med en nypa salt (hehe) då det är mina personliga val och hoppas att du kanske finner något nöje i min lilla sammanställning. 🙂

DU KAN GOTT STÅ!

Både vid förra graviditeten och så med denna så har jag, när jag åkt buss, tunnelbana eller tåg, blivit erbjuden att sitta sammanlagt tre gånger. Så fort magen börjar bli synlig blir jag osynlig och folk anstränger sig till det yttersta till att inte få ögonkontakt med mig. De gräver ner sig i sin tidning, bok eller mobil och blir nästan kallsvettiga när jag kliver på, rädda att jag ska be om att få sitta.
Jag har nu börjat med att ställa mig först i kön till bussen i hopp om att då få en sittplats. Gällande tåg och tunnelbana är det en ren chansning; har jag tur finns det plats annars får jag gott stå. Det är inte att jag inte kan stå – det kan jag – men det är tröttsamt när man är gravid och dessutom är min balans helt åt skogen vilket gör att vid inbromsningar och dylikt är det lätt hänt att jag snubblar till och då är jag inte så smidig att jag lätt kan ta emot mig själv. För att inte tala om alla ryggsäckar, väskor och armbågar som folk flänger med.

Det är alltså inte utav lathet utan av säkerhet för mitt ofödda barn som jag behöver sitta och som det faktiskt finns utvalda platser för just gravida, äldre och skadade.

Så denna morgon var det, som alla andra dagar, fullt på pendeltåget och jag gick då fram och frågade snällt två personer som satt på dessa utvalda gravid-/pensionärsplatser om jag kunde få sitta ner. Platser som egentligen är helt absurt att det ens ska behöva märkas ut, men så är tonen i samhället idag. Kvinnan längst ut reste på sig men hon muttrade, mumlade och svor hela tiden och knuffade sedan undan andra människor för att hon absolut inte ville vara i närheten av mig.
Jag förstår, jag vill inte heller stå upp och trängas med folk men de utvalda platserna finns av en anledning (och hon hade nog aldrig i livet rest sig upp om inte dessa klistermärken satt där) och jag försöker inte vara elak. Men jag kände mig just så. Elak och jobbig som snodde någon annans plats.

Ja jag har valt att bli gravid men jag förstår inte varför det betyder att folk måste reagera med irritation och ilska; är det så illa att bara vara lite snäll mot en medmänniska? Undrar om hon hade muttrat lika ilsket till ett barn med kryckor eller en pensionär.
Det är otroligt jobbigt att mer eller mindre få ångest varje dag till och från jobbet bara för att man inte vet hur folk kommer reagera.

 

VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN KENAN!

Merlin har fått en till kusin och maken har blivit farbror då hans bror och flickvän fått sitt första barn; lilla Kenan. Hur söt och snäll som helst och det var första gången Merlin var intresserad av en bebis och ville så gärna klappa. Han började snällt men blev gradvis lite mer hårdhänt så jag fick ta bort honom; en försmak på hur lillasyster kommer få det.

14352193_10154622550656336_1717442181167441832_o

PÄRLPLATTOR

Jag är inte särskilt händig av mig men jag fullkomligt älskar att hålla på med pärlplattor. Jag hoppas att jag en dag kommer kunna ha oändligt med färger och antal, men än så länge har jag bara i liten skala. Det var tyvärr ett tag sedan jag hade tid och möjlighet att sitta med pärlplattor; men kan ju försöka hoppas att Merlins lillasyster är åtminstone lite lugnare så jag kanske kan få lite tid till det under mammaledigheten.

Än så länge är det enda målet jag har att göra flera Marvel-karaktärer (de jag gjort kan du se i bild nedan) så att jag kan fylla en hel vägg med dessa. Har även påbörjat några i samma stuk men från andra filmer och serier; te.x. Star Wars och Doctor Who.

Än har jag en bit kvar på min vägg med Marvel-figurer.

Än har jag en bit kvar på min vägg med Marvel-figurer.

Det är tacksamt för en som mig när det finns mönster att följa; särskilt då jag har svårt att upprepa ett mönster och det då ger mig möjlighet att träna upp detta. Sen är det nästan lite av en terapi att få sitta och pyssla med pärlor och jag kan sitta länge när jag väl har börjat. En kväll satt jag bara och delade upp i färgskalor efter att maken köpt en ny plastlåda med fack till mig för detta. Han tycker ju att jag är galen men å andra sidan kan han sitta och spela datorspel i timmar så.

Mina personliga favoriter hittills; karaktärer ur Futurama. Merlins tredje namn är ju Fry efter huvudkaraktären där.

Mina personliga favoriter hittills; karaktärer ur Futurama. Merlins tredje namn är ju Fry efter huvudkaraktären där.

 

I am Groot!

I am Groot!

 

Rävar i tre nyanser.

Rävar i tre nyanser.

 

Pärlor!

Pärlor!

 

Boba Fett in the making.

Boba Fett in the making.

 

Sortering på gång.

Sortering på gång.

Brittiskt porslin

Jag är fullkomligt galen i keramik och porslin; främst har jag en kärlek till koppar/muggar och har inte en enda hemma som matchar en annan. Det finns så många jag vill ha att jag aldrig skulle kunna nöja mig med flera från en och samma serie. Lite trist när någon går sönder såklart, men det finns en hylla med de som inte får användas ”hur som helst” som har en lite speciell plats; både i mitt hjärta och i skåpet.

Något som är tidlöst, men som också börjar bli populärt igen, är brittiskt porslin. Jag har själv flera favoriter och har fått köpstopp från maken då vi inte har plats med mer koppar hemma – men den regeln ska vi nog rucka på. 😉 Har den senaste tiden haft turen att få arbeta med just brittiskt porslin och stod bl.a. på Formex-mässan i Älvsjö för ett par veckor sedan. Det var första gången jag jobbade med marknad/försäljning på ett sådant sätt men märkte att det kom väldigt naturligt när det gäller något jag genuint tycker om.

Jag har valt ut några produkter av brittiskt porslin som jag personligen gillar och om du undrar över återförsäljare är det bara att lämna en kommentar eller maila till mig (bimafatima@hotmail.com) så återkommer jag till med vad som är den närmaste butiken för dig.

brittiska-favoriter-2

Affektanfall

Merlin kan lätt slå över från att gråta till att bli hysterisk så att han tappar andan. Han har gjort det sedan han var ungefär ett halvår, skriker så att han blir helt blå om läpparna och det tar en sekund innan han hittar andningen igen. Häromveckan gick det dock ett steg längre och han faktiskt tuppade av. Jag höll mig lugn men det är klart att mitt hjärta stannade när man såg ögonen rulla bakåt och han tuppade av.
Jag har hört talas om det och fick veta att det kallas för affektanfall; ett ganska så logiskt namn egentligen.

På vårdguiden kan man läsa om symptomen:
När barnet får ett affektanfall går det inte att få kontakt, barnet skriker och tappar andan, blir blekt i ansiktet och får en blåaktig färg runt munnen. De flesta barn blir slappa i kroppen, men en del kan bli stela och det kan rycka i armar och ben. Efter någon minut, när barnet börjar andas som vanligt igen och vaknar upp, kan det ta några sekunder innan man får kontakt igen.

Jag har, rent instinktivt, agerat rätt när dessa anfall händer och har lyckats avvärja ett par innan han kommit så pass långt att han tappar luften. Det stod även att det kan vara ärftligt och det har kommit fram, efter prat med makens mamma, att när han var liten var han precis likadan. Han tog det även till nästa nivå då han började göra det ”med flit”; något som kan avvärjas med att man inte reagerar starkt eller tröstar ”för mycket” så att de inser att det framkallar en stark reaktion hos en förälder eller vårdtagare.

Sammanfattningsvis är det inte farligt, men det är obehagligt att se. Trösten är att det kommer att försvinna med tiden även om det kan kännas som en klen tröst just nu.

stock-illustration-27680498-crying-baby

 

10 år

1929947_15370858942_127_n

Jag och pappa.

Ibland så känns det som att dagarna aldrig tar slut medan det andra stunder är som att flera år försvann i ett ögonblick. I år är det 10 år sedan min pappa gick bort.
10 år!

Hur kan tiden ha gått så himla fort? Sorgen är inte där för att knacka på mitt huvud och hjärta hela tiden men den lurar konstant i bakgrunden och när den slår till så slår den till lika hårt nu som då. Idag är det lättare att hantera den och minnas även det som inte var bra; för att ha helheten och inte något rosa skimmer över det förflutna.

Det jag känner dock är hur saknaden blivit större sedan jag fick barn då jag önskar så mycket att min pappa fick se min son – och mina systrars barn – och att de kunde få ha en morfar. Min pappa hade varit en underbar morfar; han var väldigt barnslig och energisk och hade säkert gillat att få underhålla alla våra små monster.
Jag önskar också att han var här för att se sina barn som vuxna; hur långt vi har kommit, vad vi har gått igenom och vad vi gör idag. När han gick bort var jag 23 och som äldsta barnet var det mitt ansvar att ordna med begravningen – som tur är med hjälp av min underbara farmor. Jag kände mig inte särskilt vuxen då utan som ett barn som förlorat sin pappa och den personen jag var då är ljusmil ifrån den jag är idag.

Du kommer alltid vara saknad och aldrig vara glömd.
Till min pappa, Beppe (1958-2006). ♥

46199_481567938942_3150758_n

Vi brukade gå på fotbolls- och hockeymatcher tillsammans och jag har inte varit på en sedan pappa gick bort.