Color Obstacle Rush 2017 Stockholm

I lördags var det då ÄNTLIGEN dags för Color Obstacle Rush! Jag hade bildat laget Familjen Någorlunda med min man, mina två äldre systrar, den enes man, min ena yngre syster och ena lillebrors flickvän. Jag älskar att springa men har fått vara lite försiktig då mina magmuskler fortfarande är delade. Jag var dock så taggad inför detta event att jag vägrade hoppa av!

color obstacle rush 2017

Familjen Någorlunda – lagom kaxiga innan

Det gick fantastiskt bra förutom när vi skulle hoppa på bollar och SWOOSH så tömde sig hela blåsan. Skoj.
Inte långt fram fanns ett stopp med skum så min man blötte ner hela mina byxor så det inte skulle synas – så körde vi på. 😉 Jag och äldsta syster älskar båda två att springa och har gjort flera lopp tillsammans innan. Övriga laget är det varierande träningsentusiasm på, men de älskade detta!
Kan verkligen rekommendera det för alla från 12 år och uppåt och jag längtar redan till nästa år. Då kommer även vårt lag ha utökats då fler ville vara med efter att ha sett oss köra.

color obstacle rush 2017

Mitt livs kärlek och jag

color obstacle rush 2017

Äldsta syster Tania med sin yngsta son Milo (pappa Danne i bakgrunden)

color obstacle rush 2017

Jag och 3 av 4 systrar (den yngsta är höggravid för tillfället)

color obstacle rush 2017

Så töntiga men spelar så coola

color obstacle rush 2017

Andrea; lillebror Codys fantastiska flickvän

color obstacle rush 2017

Syster Tatyana och jag

color obstacle rush 2017

Syster Aphrodite

color obstacle rush 2017

💋

color obstacle rush 2017

Lika kaxiga efteråt som innan!

 

Lite bilder från min senaste tid

Jag har inte rest eller haft fullt upp men jag har gjort lite smått och gott på sistone. Tänkte därför dela med mig av lite bilder.

Jag vann en ansiktsbehandling på Kronans Apotek och åkte så till MoS i tisdags för att få denna. Tjejen som utförde den var otroligt gullig och det kändes så lyxigt att få ligga där och bli ompysslad.
Mina två yngre systrar; Aphrodite och Twilight, bestämde sig för att haka på så att vi kunde ha en tjejdag tillsammans. Alla har vi småbarn och Twilight är därtill gravid med sin tredje; så vi tog lite egentid tillsammans. Vi började med att luncha lite lätt och servirören skrattade åt oss där vi satt och poserade framför mobilerna.



Efteråt fick jag idén att vi skulle ta det fulaste vi kunde hitta på H&M till varandra och ta på oss. Vi skrattade så vi tjöt inne i provrummet och det var fascinerande att se hur olika kläder sitter på oss; trots att vi är helsyskon. Vi har verkligen tre helt olika stilar.
Sedan gick vi och spelade minigolf på O’Leary’s som har en grym minigolfbana där jag varit tidigare med världens härligaste Womsa-tjejer.
Vi syntes och hördes över hela stället; tre blondiner under 1,60 med ett temperament och tävlingsanda har en tendens att göra det.



 

Vi avslutade kvällen på en irländsk pub i stan; bara för att, och åkte sedan hem. Det var precis vad vi alla behövde; tid tillsammans och tid att andas lite. Komma bort från måsten och stress, om så bara för några timmar. Aphrodite sov över hos mig och vi blev bortskämda med dagen-efter frukost av min man. Han kan om han vill den där. <3


I torsdags bestämde jag att vi (familjen) skulle åka till Drottningholms slott. Det har blivit lite av en tradition för oss att åka dit för att promenera och ha en picknick och det är perfekt för just detta. Den här gången testade vi även att åka färjan över från Slagsta, vilket visade sig vara både snabbare och, i slutändan, billigare.


Vädret var verkligen på vår sida och det var så härligt att bara gå runt där och njuta.








På fredagen hade jag picknick med Hanna och hennes urgulliga dotter Cleo på 4 månader. Hanna och jag umgicks på gymnasiet men har (av olika anledningar) inte haft kontakt sedan dess. Vi pratar alltså om ungefär 15-16 år som har gått. Ändå, när vi nu återupptagit kontakten, så är det som att det inte ens gått en dag! Hon är lika vacker nu som då och lika rolig som jag minns det.
Vi fick även sällskap av min syster Twilight och hennes väninna Stefanie med deras småttingar.

 


Helgen bjöd inte på så spännande väder så vi var mest hemma och städade. Vi åkte lite bil ena dagen och fick då idén att vid bättre väder skulle vi åka till Nynäs slott – bara för att.
Sagt och gjort under måndagen packade vi in barnen i bilen och åkte dit. Det är mest en plats för att promenera, njuta av vädret och fika. Det passade oss perfekt.





De har även en utställning om djur vi älskar och äter och den är så bra! Informativ och skyr inte verkligheten; den visar allt från det gulliga till det inte lika gulliga inom djurskötsel och slakterier.




När ekonomin är stram är det så otroligt uppskattat att hitta nöjen under sommaren som inte kostar (utöver bensin och picknick). Det är också kul att upptäcka nya ställen hela tiden och jag tar mer än gärna emot era egna tips och idéer!

<3

Ja vi matar med flaska

Amning är inte alltid en dans på rosor utan kan vara ett helvete rent ut sagt.

Det är otroligt att folk än idag kan ha en åsikt om huruvida man ammar eller ger flaska. Det finns olika anledningar till att man inte ammar. En del vill helt enkelt inte och jag kan fullt ut förstå det.

Jag helammade Merlin i ungefär 9 månader och sedan började hans intresse för mat ta över. När han var 1 år så ville han inte amma längre och mjölken hade tills dess trappat ner lagom så att jag kunde sluta. Det var aldrig några problem; förutom en period när han fick tänder och tuggade sönder ena bröstvårtan.
När jag så fick Lily var det så självklart för mig att amma igen. Det hade ju enligt tidigare erfarenhet varit mysigt, praktiskt och värt de där stunderna man var borta ett par timmar och de blev smärtsamt överfyllda.

Det började segt med Lily och jag fick mjölkstockning flera nätter på raken. De där nätterna jag skakade av smärta och försökte handpumpa ut mjölk i ren desperation var hemska!
Till slut kom amningen igång och det blev bättre. Dock märkte jag snabbt att hon inte alls ammade länge. Aldrig mer än 5-10 minuter åt gången, till skillnad mot Merlin som brukade amma 30-40 minuter i början. Sen spydde hon upp det mesta igen så jag antog att hon helt enkelt ville äta mindre mål mer ofta.

Vi började introducera annan föda när hon blev 3 månader; dels då vi är med i en allergistudie men också då jag inte tyckte det kändes som om min mjölk räckte till. Till slut fick jag mina misstankar bekräftade och fick därtill diagnosen gastroesofageal refluxsjukdom på Lily. Alla symptomen stämde in så väl och rekommendationen blev att börja komplettera med annan mat; något vi som tur är redan börjat med.
Tyvärr gör ju även tillståndet att det är svårt att få Lily att äta något över huvud taget. Vi har nu i över tre månader kämpat med att lära henne nya smaker och konsistenser.

Vid hennes 6-månaderskontroll visade det sig att hon utöver inte går upp i vikt som hon ska även inte har växt. Mitt mammahjärta sjönk ner i ett svart hål.
Läkarna försäkrade mig att jag inte behöver oroa mig. Hon är pigg, glad och utvecklas som hon ska. De sa väl dock lite fint att jag kunde ”fetta på maten”. Jodå jag tackar jag.
I samma veva börjar jag inse att det enda som hon äter utan att krångla; bröstmjölken, börjar sina. Och hon. Vägrar. Ta. Flaska. Frustrationen och hungern gjorde att hon började slita och dra i mina tuttar och till slut gick de mer eller mindre sönder. Bröstvårtorna ”sprack” och blev två stora sår.
Vi började nu intensivt vänja henne vid nappflaska. Om och om igen.

I förrgår ammade hon för sista gången på mitt ena, otroligt smärtsamma, bröst. Och sedan dess har inte en droppe mjölk kommit.
Men hon kan numera acceptera flaska, vilket är en enorm lättnad! Hon gillar därtill olika sorters gröt, frukt och smoothies så vi varierar mellan dessa saker. Det märks på henne när hon är riktigt mätt; hon blir så mycket gladare och lugnare. Hon har däremot inte gillat någon form av mat hittills men vi tar det steg för steg.

Så åter till det här med att ha en åsikt om man ammar eller ger flaska. Det ska inte spela någon roll varför jag ger flaska istället för tutten, men nästa gång tänk till en extra gång. Jag kanske har gjort ett aktivt val och det är min rätt att göra så. Eller jag kanske går igenom ett helvete och behöver inte nedvärderande blickar eller kommentarer när jag ger flaska till mitt barn.
Hon är frisk, pigg och glad och det är det enda som betyder något.