Att förlora en bit av sitt hjärta.

I lördags fick jag göra det otroligt jobbiga beslutet att låta min älskade, lilla Myra somna in. Hon fick helt plötsligt krampaktiga anfall så vi åkte in till djurakuten i Bagarmossen. Väl på plats konstaterades det att det inte fanns mycket hopp, om något, att hon skulle kunna bli bra igen.

Det var just det där man inte vill höra och jag nästan bröt ihop. Min vackra, underbara tjej som aldrig visat några tecken på sjukdom förut, helt plötsligt ligger hon där och kan inte sluta krampa. När jag väl tagit beslutet att låta henne somna in och de hade gett sprutan så ville jag inte gå därifrån. Jag ville inte lämna henne där, ensam och ynklig på en främmande plats.

Det gör så ont i mig och jag saknar ihjäl mig. Min Myra. Min vackra, underbara, underliga lilla Myra. Matte älskar dig.

IMG_20160430_203150

IMG_20160501_181259

 

Jeremi

Det är inte bara jag som längtar efter bebis, jag har en liten 12-årig herre här hemma som vill kunna sova på min mage igen. Han har under alla år haft som vana att ligga på min mage när han ska sova och nu har han inte fått gjort det på väldigt många månader, vilket resulterat i att han blivit ganska gnällig på kvällarna.
En tidig morgon smög han upp så att han låg lite på sidan på mig och började spinna som en galning. Han är ju trots allt den som bott längst med mig av alla här hemma så lite dåligt samvete får jag ju – även fast jag vet att det är orimligt.
Men snart så, snart så kan han få ligga och mysa på mig igen, när den platsen inte är upptagen av en annan lite gnällig (förhoppningsvis mindre hårig) sak.

10447507_10152865885998943_4481313480985303322_n