Ja vi matar med flaska

Amning är inte alltid en dans på rosor utan kan vara ett helvete rent ut sagt.

Det är otroligt att folk än idag kan ha en åsikt om huruvida man ammar eller ger flaska. Det finns olika anledningar till att man inte ammar. En del vill helt enkelt inte och jag kan fullt ut förstå det.

Jag helammade Merlin i ungefär 9 månader och sedan började hans intresse för mat ta över. När han var 1 år så ville han inte amma längre och mjölken hade tills dess trappat ner lagom så att jag kunde sluta. Det var aldrig några problem; förutom en period när han fick tänder och tuggade sönder ena bröstvårtan.
När jag så fick Lily var det så självklart för mig att amma igen. Det hade ju enligt tidigare erfarenhet varit mysigt, praktiskt och värt de där stunderna man var borta ett par timmar och de blev smärtsamt överfyllda.

Det började segt med Lily och jag fick mjölkstockning flera nätter på raken. De där nätterna jag skakade av smärta och försökte handpumpa ut mjölk i ren desperation var hemska!
Till slut kom amningen igång och det blev bättre. Dock märkte jag snabbt att hon inte alls ammade länge. Aldrig mer än 5-10 minuter åt gången, till skillnad mot Merlin som brukade amma 30-40 minuter i början. Sen spydde hon upp det mesta igen så jag antog att hon helt enkelt ville äta mindre mål mer ofta.

Vi började introducera annan föda när hon blev 3 månader; dels då vi är med i en allergistudie men också då jag inte tyckte det kändes som om min mjölk räckte till. Till slut fick jag mina misstankar bekräftade och fick därtill diagnosen gastroesofageal refluxsjukdom på Lily. Alla symptomen stämde in så väl och rekommendationen blev att börja komplettera med annan mat; något vi som tur är redan börjat med.
Tyvärr gör ju även tillståndet att det är svårt att få Lily att äta något över huvud taget. Vi har nu i över tre månader kämpat med att lära henne nya smaker och konsistenser.

Vid hennes 6-månaderskontroll visade det sig att hon utöver inte går upp i vikt som hon ska även inte har växt. Mitt mammahjärta sjönk ner i ett svart hål.
Läkarna försäkrade mig att jag inte behöver oroa mig. Hon är pigg, glad och utvecklas som hon ska. De sa väl dock lite fint att jag kunde ”fetta på maten”. Jodå jag tackar jag.
I samma veva börjar jag inse att det enda som hon äter utan att krångla; bröstmjölken, börjar sina. Och hon. Vägrar. Ta. Flaska. Frustrationen och hungern gjorde att hon började slita och dra i mina tuttar och till slut gick de mer eller mindre sönder. Bröstvårtorna ”sprack” och blev två stora sår.
Vi började nu intensivt vänja henne vid nappflaska. Om och om igen.

I förrgår ammade hon för sista gången på mitt ena, otroligt smärtsamma, bröst. Och sedan dess har inte en droppe mjölk kommit.
Men hon kan numera acceptera flaska, vilket är en enorm lättnad! Hon gillar därtill olika sorters gröt, frukt och smoothies så vi varierar mellan dessa saker. Det märks på henne när hon är riktigt mätt; hon blir så mycket gladare och lugnare. Hon har däremot inte gillat någon form av mat hittills men vi tar det steg för steg.

Så åter till det här med att ha en åsikt om man ammar eller ger flaska. Det ska inte spela någon roll varför jag ger flaska istället för tutten, men nästa gång tänk till en extra gång. Jag kanske har gjort ett aktivt val och det är min rätt att göra så. Eller jag kanske går igenom ett helvete och behöver inte nedvärderande blickar eller kommentarer när jag ger flaska till mitt barn.
Hon är frisk, pigg och glad och det är det enda som betyder något.

”ÄSKA DI!”

Häromveckan sade Merlin jag älskar dig, eller ”äska di”, för första gången!
Jag satt och filmade när han busade med Lily och hör hur han säger något när han sätter sig nära henne. Frågade vad han sa och då upprepade han ”äska di” till Lily. Jag frågade om han älskar Lily och han sa försiktigt ja innan han tyckte mamma var pinsam och sprang iväg med ett skratt.
Bilden nedan är tagen från det exakta tillfället (som jag som sagt filmade) när han säger det till Lily.

Jag tror inte mitt mammahjärta varit så stolt!! Älskade unge. Älskade ungar. <3

merlin älskar sin lillasyster

KELLY OCH LILY – EN SESSA, TVÅ SESSOR

Kelly och Lily låter som titeln på en barnbok men det var inget jag och min vän Tessie planerade när vi fick våra döttrar. I söndags var vi hemma hos Tessie med familj så att vi äntligen fick träffa lilla Kelly. Det har blivit uppskjutet gång efter gång pga. sjukdom och det faktum att jag också födde barn. 😉 Det blev nästan tragikomiskt hur många gånger man fick skjuta upp på det. Så äntligen kom den där luckan när allting klaffade och vi kunde bestämma en dag för att ses. Vi kunde dock inte hålla tiden då en viss liten kille, när vi höll på att göra oss klara, däckade i sin stol. Vi fick helt enkelt låta honom ta en power nap innan vi till slut kunde ge oss av. Det sista lilla hindret.

merlin sover

Tessie och hennes gulliga familj bor i ett underbart radhus på flera våningar. Det är alltid lika härligt att mötas av Tessies olika kreationer/inredningar och blommor. Hur hon orkar är bortom mig men sen har jag inte gröna fingrar för fem öre. Lily var hungrig när vi kom fram; vilket visade sig passa perfekt då Tessie satt och ammade när vi om in. Det är skönt när det är två med små barn och man släppa allt pretto och bara slänga fram en tutte – oavsett sällskapet – och amma utan att behöva känna sig obekväm. Jag var nog mer pryd med Merlin men den här gången har jag varit mer fokuserad på mitt barns behov istället för vad folk ska tycka. För någon vecka sedan resulterade det i att jag fick sätta mig mitt i rusningen på IKEA för att amma. C’est la vie.

Tillbaka till söndagen så var Kelly lika docksöt i verkligheten som på bilder. Lily var lite avundsjuk på allt hår; hon har bara lite fjun precis som storebror sin hade. Det skulle ha varit två månader mellan Kelly och Lily – Lily skulle ju egentligen fötts i år – men då Kelly var lite över BF och Lily före sin så är det bara lite över en månad mellan dessa två sessor.

kelly och lily

Kelly var lite skeptisk till nya människor just nu; kommer ihåg när Merlin också var inne i den fasen och folk fick knappt titta på honom. En liten stund fick jag iallafall hålla i sötnosen och det var så skönt att hålla i en lite mer stabil och stadig bebis. Hon ville dock inte stanna så länge hos mig då men när vi skulle gå fick jag flera leenden. Det var nog också för att hon satt tryggt i sin pappas famn, inte lika läskigt då. 😉

kelly och jag merlinsmamma

Lily fick två fina presenter; en supersmart aktivitetsleksak som man kan ha både i spjälsängen och i vagnen samt en ljuvlig blommig tröja från Newbie. Det roliga var att jag precis innan hade nämnt att majoriteten av Lilys kläder var inte så blommiga och söta då hon ärvt det mesta från Merlin.

aktivitetsleksak och tröja från newbie kappahl

lily i newbie by kappahl

 

JANUARIBEBIS BLEV DECEMBER ISTÄLLET

Ja här var det en liten tjej som inte kunde vänta till januari utan ville ut redan nu i december. På juldagsmorgon vaknade jag av att det kändes som att jag börjat läcka vatten. Det kom endast stötvis och med några timmars mellanrum så jag väntade till framåt kvällen. Då åkte vi in till förlossningen och fick bekräftat att det var fostervatten. Då jag inte fått några värkar än åkte vi, som väntat, hem igen.

Jag anade dock att det skulle komma igång under natten så vi gick aldrig och sov utan satt uppe och väntade. Runt midnatt började lite sammandragningar, vid ett började jag klocka värkar och vid två bestämde jag att vi skulle åka till förlossningen.

Vid Merlins födsel gick det snabbt från lite till intensiva värkar så när jag ringde in till sjukhuset var jag välkommen in på en gång. Runt halv tre kom vi in och efter att ha kollat hennes värden i ungefär 20 minuter så började de riktiga värkarna på allvar. Lustgasen är ett bra sätt att fokusera på något men jag sa ganska snart att jag ville ha epidural.

Det visade sig även att det bara var en hinna som spruckit och de väntade på att den andra skulle spricka så att allt vatten skulle gå. Jag tror de hann gå ut ett par minuter från vårt rum då maken fick mig att skratta så mycket att den sprack som en ballong och jag nu låg i en stor pöl.

Fortfarande full av skratt, trots smärtan, fick vi kalla tillbaka personalen och de satte mig på en pall och jag fick börja krysta. Detta var ca 40 minuter efter att jag fick min epidural och de var förvånade över hur snabbt förloppet gick. Det kändes som en halv evighet men det handlade om bara minuter så var hon äntligen ute. Likt bror sin ville hon inte heller skrika utan gjorde små ljud tills de kunde få henne att visa att hon har ett par rediga lungor.

Från första värken jag klockade till det att hon kom ut tog det fyra timmar, varav två spenderades på förlossningen. Det var otroligt intensivt och smärtsamt men jag är glad att det denna gång gick både snabbt och smidigt.

Vi hoppades på att få åka hem men de ville ha oss kvar över natten pga den tidiga (första) vattenavgången. Så nu ligger vi här och längtar hem till Merlin och att få starta vårt nya liv som en familj på fyra.

Mamma, pappa, Merlin och nu – Lily. ❤️