En personlighetsstörning är mer än en diagnos.

Jag har gått en lång väg i livet för att nå dit jag är idag och det var många år som bara bestod i att vänta på att få göra en utredning. Det skulle ta mig en halv dag om jag skulle berätta varje liten detalj, varje möte och händelse sedan jag självmant tog tag i att reda ut vad mitt ”problem” är. Efter flertalet utredningar, då de ville vara noga och gjorde olika typer av test och jag fick träffa flera läkare, så hamnade det till slut på emotionellt instabil- och anankastisk personlighetsstörning (med ett släng av Asperger som de så fint uttryckte det). Det är lätt att googla på, även om det inte går i skrift att förstå hur det är att leva med det. Många tror att en diagnos är ett likatecken med att man på något sätt skulle vara korkad. Jag kan för min egen del säga att det snarare är motsatsen, jag har även väldigt lätt att lära mig nya saker vilket passar riktigt bra när man arbetar som konsult och snabbt ska lära sig nya jobb.
Jag använder inte detta som någon ursäkt, det är inte därför jag gått igenom allt jag har. Jag gjorde det för att få en större förståelse för mig själv, att förlåta mig själv, vilket är det svåraste, och att få rätt verktyg för att kunna jobba med mig själv. Jag är idag en helt annan människa än när jag var t.ex. i 20-årsåldern och det går inte att förklara hur skönt det är. Även om  jag ännu går på medicinering så är jag så mycket starkare och samtidigt lugnare nu. Jag skäms inte heller över det och hoppas istället på att folk kan få mer insikt i hur vi alla är olika och att det är något väldigt positivt!

Om du är nyfiken på eller har några som helst funderingar, frågor eller tankar så är du mer än gärna välkommen att skriva. Jag svarar mer än gärna. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *