Ja vi matar med flaska

Amning är inte alltid en dans på rosor utan kan vara ett helvete rent ut sagt.

Det är otroligt att folk än idag kan ha en åsikt om huruvida man ammar eller ger flaska. Det finns olika anledningar till att man inte ammar. En del vill helt enkelt inte och jag kan fullt ut förstå det.

Jag helammade Merlin i ungefär 9 månader och sedan började hans intresse för mat ta över. När han var 1 år så ville han inte amma längre och mjölken hade tills dess trappat ner lagom så att jag kunde sluta. Det var aldrig några problem; förutom en period när han fick tänder och tuggade sönder ena bröstvårtan.
När jag så fick Lily var det så självklart för mig att amma igen. Det hade ju enligt tidigare erfarenhet varit mysigt, praktiskt och värt de där stunderna man var borta ett par timmar och de blev smärtsamt överfyllda.

Det började segt med Lily och jag fick mjölkstockning flera nätter på raken. De där nätterna jag skakade av smärta och försökte handpumpa ut mjölk i ren desperation var hemska!
Till slut kom amningen igång och det blev bättre. Dock märkte jag snabbt att hon inte alls ammade länge. Aldrig mer än 5-10 minuter åt gången, till skillnad mot Merlin som brukade amma 30-40 minuter i början. Sen spydde hon upp det mesta igen så jag antog att hon helt enkelt ville äta mindre mål mer ofta.

Vi började introducera annan föda när hon blev 3 månader; dels då vi är med i en allergistudie men också då jag inte tyckte det kändes som om min mjölk räckte till. Till slut fick jag mina misstankar bekräftade och fick därtill diagnosen gastroesofageal refluxsjukdom på Lily. Alla symptomen stämde in så väl och rekommendationen blev att börja komplettera med annan mat; något vi som tur är redan börjat med.
Tyvärr gör ju även tillståndet att det är svårt att få Lily att äta något över huvud taget. Vi har nu i över tre månader kämpat med att lära henne nya smaker och konsistenser.

Vid hennes 6-månaderskontroll visade det sig att hon utöver inte går upp i vikt som hon ska även inte har växt. Mitt mammahjärta sjönk ner i ett svart hål.
Läkarna försäkrade mig att jag inte behöver oroa mig. Hon är pigg, glad och utvecklas som hon ska. De sa väl dock lite fint att jag kunde ”fetta på maten”. Jodå jag tackar jag.
I samma veva börjar jag inse att det enda som hon äter utan att krångla; bröstmjölken, börjar sina. Och hon. Vägrar. Ta. Flaska. Frustrationen och hungern gjorde att hon började slita och dra i mina tuttar och till slut gick de mer eller mindre sönder. Bröstvårtorna ”sprack” och blev två stora sår.
Vi började nu intensivt vänja henne vid nappflaska. Om och om igen.

I förrgår ammade hon för sista gången på mitt ena, otroligt smärtsamma, bröst. Och sedan dess har inte en droppe mjölk kommit.
Men hon kan numera acceptera flaska, vilket är en enorm lättnad! Hon gillar därtill olika sorters gröt, frukt och smoothies så vi varierar mellan dessa saker. Det märks på henne när hon är riktigt mätt; hon blir så mycket gladare och lugnare. Hon har däremot inte gillat någon form av mat hittills men vi tar det steg för steg.

Så åter till det här med att ha en åsikt om man ammar eller ger flaska. Det ska inte spela någon roll varför jag ger flaska istället för tutten, men nästa gång tänk till en extra gång. Jag kanske har gjort ett aktivt val och det är min rätt att göra så. Eller jag kanske går igenom ett helvete och behöver inte nedvärderande blickar eller kommentarer när jag ger flaska till mitt barn.
Hon är frisk, pigg och glad och det är det enda som betyder något.

4 thoughts on “Ja vi matar med flaska

  1. Helt rätt! Det har ingen annan å göra med om hon får flaska eller inte. Du är en supermamma och gör alla rätt som finns för att Lily ska må så bra som hon gör! Hejja dig! ♡

  2. Har också skrivit om detta eftersom vi ger flaska. Kortfattat handlar det om att vår My inte växer som hon ska och detta var bäst för oss i vår kamp för hennes bästa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *