Några veckor senare

Nu har det gått några veckor sen Merlin föddes och efter en vecka själv hemma så börjar jag hitta tillbaka till verkligheten lite. Amningen går som smort och han går upp i vikt och växer som han ska. Han äter varannan timme dygnet runt så än är det svårt att vara pigg, eller komma upp ur sängen för den delen, men det börjar bli en vana.

Han är väldigt snäll hittills och skriker egentligen bara när han är hungrig eller har ont i magen. Har även märkt att han fullkomligt avskyr att sitta i bilstolen – kan ju bara hoppas att det går över och att han inte, likt sin kusin, fortsätter få utbrott varje gång man ska åka bil.

Vi lämnade honom hos min äldsta syster ett par timmar i lördags för att hälsa på lite vänner och det kändes verkligen konstigt att sitta där och vara ”bara” oss. Jag är med Merlin dygnet runt och tröttnar inte att titta på honom. Jag försöker memorera alla små miner och ljud han gör, sitter och funderar på hur kommer att se ut när han blir äldre.
Vi har varit ute några gånger, jag avskyr att åka tunnelbana i vanliga fall så har tvingat mig själv att ge mig ut i röran som är Stockholms lokaltrafik. Det enda problemet är att jag måste hinna från punkt a till b inom loppet av två timmar då han vill äta igen och då gärna drar på volymen när han är hungrig.

Jag märker hur han utvecklas hela tiden och numera verkligen kan fästa blicken i din och försöker ge respons när man pratar med honom. Jag längtar tills han blir större men vill samtidigt att han ska stanna där han är just nu.
Det är verkligen en helt ny värld att vara mamma och jag är förvånad över hur naturligt det känns – särskilt då jag inte är en av dem som alltid drömt om barn, det var snarare något helt främmande i närmare 30 år.
Men jag är så glad att han är här och han är vår och jag skulle aldrig önska mig något annat.

IMG_20141028_153932

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *