När man vill göra rätt så mycket att det blir fel

Vad du bör veta om mig. Ja jag är feminist. Punkt.
Jag är uppväxt med nästan uteslutande kvinnor och är själv, som kvinna, medveten om och erfaren av upplevelser man får stöta på bara för att man föddes med ett visst kön.
Ja jag är medveten om att det finns en myriad av benämningar och identifieringar av kön utöver man vs. kvinna. Jag känner de som gått från det ena till det andra. De som inte vill tillhöra något. De som är klara med att det är antingen eller. Osv, osv.
Du får identifiera dig och vara precis vem du vill; jag utgår ifrån individer, inte en grupp av människor. Min man är muslim och många idag vill dra alla dem över en kam. Hur mycket skulle inte jag ha missat om jag hade samma tankespår? Att bara se till en del av en människa och dra slutsatser efter det? Urtrist.
Men jag börjar spåra iväg i tankarna nu för mitt inlägg har en poäng.

Åter till detta med kön och identifiering. Som sagt; jag lägger inget värde i vem/vad/hur du vill identifiera dig som. Är du en bra person kommer du vara en bra person oavsett.
Men.
Och det är här skon klämmer för mig.
Det går för långt när DU bestämmer för ditt barn. Jag förstår att det är viktigt för DIG att inte könsidentifiera människor men vad ger dig då rätten att bestämma åt ditt barn? Kontentan av att inte könsbestämma grundar sig i tanken att alla föds lika och ska inte behandlas olika utifrån det kön de tilldelas vid födseln. Men säg mig då, snälla, hur det är mer rätt att göra ett beslut åt en annan människa för att du skapat denna? Är inte själva idén att varje människa ska få bestämma själva? Hur kan de göra det om du bestämt att det inte ska ha något kön?
Det är lika fel att anta att en tjej vill leka med dockor och killar vill leka med bilar – som det är att anta att de inte vill det.
Hänger ni med i hur jag tänker nu?

Jag menar att det finns faktiskt de som föds som tjejer som älskar rosa, klänningar och dockor och de som föds som killar som älskar blått, kepsar och bilar – och det är okej! Samma sak som det är okej för de som inte gör det!
Jag själv avskydde dockor och rosa. Jag älskade lego, Star Wars, Turtles och spelade ishockey. Det anses fortfarande idag lite avigt och det är fel. Men det är också fel om jag hade blivit tvingad till detta om jag nu egentligen ville ha Barbiedockor och tyllkjol varje dag. Jag älskar fortfarande dessa saker, samtidigt som jag älskar att (när tid finns) få piffa till mig och klä mig i fantastiska klänningar.
Vi har låtit Merlin bestämma själv och han älskar bilar och att sparka boll. Det är inget vi tvingat på honom utan som visat sig med tiden. Han älskar även rosa och att dansa. Han är nämligen ett barn och lägger inget värde i varken det ena eller det andra och det gör inte vi heller. Han fick välja dans eller idrott till hösten och valde dans. Så enkelt är det.
Hänger ni fortfarande med eller har jag spånat iväg?
Om grundtanken är att alla är individer som ska välja själva och inte formas efter samhällets normer; då måste det gälla åt alla håll och kanter.
Tycker jag.

be who you want to be

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *