Vad ser du?

Jag och Vedad kommer från två olika länder och kulturer, något som jag tycker är riktigt kul! Vi lär varandra saker man inte visste innan och han försöker tappert lära mig lite bosniska. Jag tycker om att lära mig hur det var när han växte upp, hur hans familj ser på saker och vad de firar. De i sin tur har tagit emot mig och mina traditioner med öppna armar och det betyder också att lilla Merlin kommer att få växa upp med bådas traditioner och språk.
Han har invandrat hit, han flydde med sin familj från ett krig, han har bott på flyktingförläggningar och växte upp i Rinkeby. Det har inte ändrat det faktum att han är en underbar människa, snarare har han lärt sig uppskatta allt i livet och, som han brukar säga:  Sverige är fantastiskt!

Men vissa ser inte det, de ser ”bara en invandrare”. De ser honom som ett hot, som något dåligt som inte har här att göra.
De ser inte den lilla pojke vars bästa vän sprängdes till bitar.
De ser inte samma pojke som gav allt för att lära sig språket i det nya landet, för att bli så duktig som möjligt i skolan – som till och med blev Årets elev.
De ser inte den kille som spelade fotboll med sina vänner varje dag efter skolan.
De ser inte den unga man med gnistrande ögon och skarpa hjärna som egenhändigt jobbat sig fram i arbetsvärlden.
De ser inte mannen som sjunger för katterna samtidigt som han pussar på dom. Som gör allt för att jag ska vara lycklig. Han som ligger på kvällarna och klappar min mage tills vi båda somnar. Han som driver mig till vanvett ena sekunden för att få mig att brista ut i skratt i nästa.
De ser inte han som ska bli pappa till mitt barn, som varje dag får glädjerus av tanken på mig och det liv som gror inom mig. Han som ständigt uppmuntrar mig, får mig att känna mig starkast, vackrast och smartast på den här planeten.
De ser inte det.
De ser en invandrare – inget mer.
Hur resonerar man ens med sådana människor?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *