Söndagsbrunch

Vi har som tradition att äta våfflor varje helg. Juno är som ni vet Glutenibtolerant (Celiaki). Vilket gör att hon hade velat ha just våfflorna till frukost varje morgon. 

Hon och jag sitter alltid kvar sist och mumsar i oss det sista. De smakar godare än vanliga våfflor och hon får känna sig som alla andra när vi just äter dom. 

Så skönt att se hennes lycka och att det just smakar gott. Det är inte allt som gör det tyvärr när det kommer till glutenfritt. Bröd och sådant är egentligen katastrof vad tråkig smak det är. Alternativen är inte många heller tyvärr. 

Helgen i bilder

Det har som ni förstått en krasslig helg med två vuxna som har varit krassliga och fyr barn som inte varit det. 

Vi har försökt hitta på små saker som ändå har lett till någon form av aktivitet. Som att spela schack, suttit ute i solen och fikat. Haft en familjemiddag med tända ljus och bara myst framför film och tv-spel. Ibland så tackar man gudarna för Playstation och Netflix. 

Vi är fortfarande inte bra, känns som om jag har lunginflammation. Inte för att jag vet hur det känns men har sjukt ont i lungorna, jag är matt och vill egentligen bara sova. Så det går i fortsatt lugnt temp minst sagt. 

Höstlovsplaner

Höstlovsplaner och sjukstuga på det!

Sjukstugan är ett faktum, så segt att vara sjuk en hel helg med ränta dessutom. Det fortsätter vilket känns sådär. Ska väl inte klaga vi har klarat ganska bra ända sedan vattkopporna som tog tre veckor av sjukdom.

Så det blir en stilla måndag men så få knop som möjligt. TV-spel i soffan och ja datorn i mitt knä uppenbart. Solen skiner i varje fall, så bör en bli en stund ute för att lufta oss lite.

Sitter och planerar lite de kommande veckorna. Höstlovet och Halloween verkar barnen vilja fira ordentligt. Det snackas redan utklädande osv. Jag vet inte riktigt vad och på vilket sätt vi ska fira. Vi pratade om i sommars att ta en repa på Liseberg igen. Så det kanske det får bli. Väldigt mysigt där med alla pumpor och spöktemat verkar ligga William varmt om hjärtat.

Är också Halloween tema på TanumStrand höstlovet till ära. Olika aktiviteter med främst fokus barn. Det utlovas spökvandring, träning och Show med Nassim Al Fakir. Så vad ska man välja måntro? Kolla gärna in deras schema kan varmt rekommendera en helg på Västkusten.

Han gick till och med spökhuset i sommars och tyckte att det bara var lite läskigt ;). Så mina tankar och planer är i full gång i varje fall. Fattar inte att tiden går så fort. Sen närmar sig december och med allt vad det innebär.

Söndagspromenad

Att en liten skogspromenad blev det frenetiskt svampplockande trodde jag aldrig. Barnen var med och var lika taggade som jag minst sagt. 

Det går ju inte att inte plocka dom. Dom står och ser sådär plockvänliga ut. Så en gigantisk hög i en regnjacka och en korg full spatserade vi hem igen. 

Lite gladare och lite rikare kan man minst sagt säga. 

En bättre söndag helt enkelt! 

Näthat och dess Troll!

Näthat och dess troll!

2017 och fortfarande behöver vi påminna varandra om hur man ska bemöta och behandla andra. Det är en fråga som lyft och ständigt är ett viktigt ämne att prata om.

Hatet som förkommer på nätet hur kommer det sig att människor sitter bakom sina skärmar och tycker och tänker om andras liv? Avundsjuka kanske? Eller är det bara så att ni inte har något annat vettigt att göra i era egna liv att ni måste trakassera och förfölja andra.

En sak vore väl om ni kunde stå för det ni säger. Dock så väljer ni ALLTID att vara anonyma?!

Alla är vi olika och vad vore vi om vi tycker lika alltid. Dock ska man kunna få tycka och tänka men då ska man också vara öppen med vem man är.

Vi lever i en värld med mycket främlingsfientlighet, det är terror som sprids via organisationer och ändå väljer DU att lägga energi på mig? Det finns dom som tycker att folk som är offentliga ska tåla att få lite skit. Det är ju så fel det bara kan bli.

Ingen ska utstå trakasserier, hat eller skit oavsett form. Det finns inget som rättfärdigar det. Vilka ursäkter du än hittat på.

Till dig lilla troll som tycker dig veta så mycket om mig och mitt liv. Jag ber dig krypa tillbaka till din lilla kalla håla och stanna där. Att du är ensam och uppenbart inte har något eget liv utan lever igenom andra, kanske säger mer om dig än dina elaka kommentarer.

Näthat och dess troll!

 PS! Har du blivit utsatt för näthat? Har du blivit hotad på nätet? Glöm inte att sådant som händer på nätet kan vara ett brott. Kontakta polisen, våga anmäla, läs mer här.

Är du barn eller ung eller kommer i kontakt med barn och unga som far illa på nätet? Kolla in Rädda barnens sidaFriends sida, eller hos BRIS.

Surfalugnt och No hate är bra sidor för den som jobbar med unga. 

Hos Brottsförebyggande rådet kan du läsa mer om näthat.

Att skapa tid för varandra…

Relationer och Att skapa tid för varandra… Det är något som behöver mer tid än vad som finns att klämma in alltså. Jag önskar att jag hade mer tid för vänner, mer tid för Niclas mer tid med bara barnen. Tiden man har tillsammans med nära och kära räcker inte till. Särskilt inte när man har så mycket annat att pyssla med.

Så när jag ger presenter så försöker jag hitta på saker som man kan uppleva tillsammans med varandra. För visst är det så att minnena som man skapar ihop är dom som man kommer ihåg i slutändan. Greatdays.se är en bra sida tycker jag när man ska ge någon en härlig present.

Jag gillar att planera och håller redan nu på att fundera kring julklappar och kommande födelsedagspresenter. William, mamma och min syster fyller alla år i december. För att ge är något av det roligaste jag vet. Gällande min syster så har hon ställt upp sjukt mycket på mig och barnen de året som varit så borde verkligen försöka få till något till henne. Så en upplevelse, eller varför inte bara en spa-behandling att ge bort till henne.

Att skapa tid för varandra...

Mitt mål den kommande tiden är dock att få lite egentid med min kärlek. Det har blivit mycket tid ifrån varandra, och att vi dessutom har ett distansförhållande så vore det på sin plats med en helg i kärlekens tecken. Så hit hade jag gärna åkt!

Så vem vill ni dela en helg med? Berätta gärna.

Träningsglädje!

Träningsglädje, det är viktigt tycker jag.

Jag älskar att träna i grupp och som team, det blir mer en fighting Spirit då än när man måste fokusera själv. Det ger också så sjukt mycket energi med både skratt och galenheter som kan uppkomma längst vägen.

Vad ger er träningsglädje?

Jag älskar också att gå in och ”kötta” i ett högintensivt intervall pass med helst påslag av styrka. Då mår jag som absolut bäst och jag tar också ut mig absolut mest. Dock så handlar det kanske inte alltid att ta ut sig. Där är vi väldigt olika så tänker att man ska hitta sin sak.

Dock så får man inte glädjen i träningen på en gång, utan man måste bestämma sig och ha mål. För när man märker att man blir starkare och jag kan ge mer under passen så ger det glädje och mer energi.

Så kul när tävlingsmänniskan får komma till sitt rätta jag! Bilder ifrån TanumStrand och boostCamp. Är ni intresserade av att delta så går det av stapeln igen i januari!

Äntligen helg!

Äntligen helg

Varit en händelserik vecka, omtumlande på ett sådant sätt man inte vill egentligen men jag har bestämt mig för att göra det bästa av det och fokusar på allt annat som är viktigt istället!

Med det sagt så tar vi helg här! Äntligen nere i Borås och Niclas! Tre veckor ifrån varandra är alldeles för lång tid tycker jag. Så det är mystid att ta igen och tanka kärlek är nog den bästa medicinen efter denna veckan.

Helgens planer, dom är inte många. Helt i ordning med det tänker jag. I morgon ska det vara sol och med det tänkte jag att vi ska försöka vara ute så mycket som möjligt. Det gäller helt klart att passa på då vi vaknade upp till frost denna morgon. Det går fort nu till vintern så i varje fall vi ska njuta av att solen skiner och att graderna mitt på dagen är helt ok!

Så vill önska er en härlig helg!

Äntligen helg

Får man tycka synd om sig själv?

En liten reflektion jag haft senaste tiden om ”Får man tycka synd om sig själv” eller är det inte ok?

Jag är av person ganska driven, har svårt att känna av stress och gillar egentligen att ha folk runt mig jämt. Att jag sedan har hamnat i en livssituation där jag är helt bakbunden, får mig att bli smått tokig emellanåt. Dock så ställer jag mig frågan om det är värt att tycka synd om mig själv?

Jag är ensamstående med tre barn, jag har ingen som hjälper mig med det. Med ingen hjälp menar jag utifrån ett samhällsperspektiv där vissa människor får bete sig och begå brott och knappt får straff för det. Jag försöker få ihop jobbet, tillsammans med barnens aktiviteter. Jag försöker också få in mig själv i allt detta. Det är inte helt lätt, och jag tror inte det är många runt mig som hört mig klaga speciellt många gånger. Jag är sådan, jag klagar inte jag försöker hitta lösningar.

Dock så går allt till en gräns börjar jag känna. När man är bakbunden och inte har så många mer alternativ över så känner även jag att livet börjar komma i kapp. Det pratas mycket om misshandel och när personer far fysiskt illa av personer i nära relationer. Dock så talas det sällan om Psykisk ohälsa och allt vad det innebär i nära relationer. Den är svår att ta på för människor utifrån. Det behöver inte synas och när man frågar om hur någon mår så är det väldigt lätt att säga – Jag mår bra, hur mår du?

Jag hamnar på något vis i en grå zon, jag är frisk, har jobb och är just därför inte berättigad någon hjälp utifrån.

Talade med en polis för någon vecka sedan, ja jag hade förmånen att behöva ha dom på besök vid tillfälle… Jag sa det då till dom att tänk vad enkelt det vore om ni kunde se på mig fysiskt vad jag går igenom… Till svar fick jag just det, -ja du, det finns många människor som utnyttjar den svagheten i våra system. Trakasserar och manipulerar i det tysta, vi som myndighet kan egentligen inte göra så mycket mer än att hjälpa till vid specifika händelser.

Hur kommer det sig?
Hur kommer det sig att samhället bara tar ansvar för de som redan har problem? Så som brottslingar av olika dess slag, de som har problem med narkotika. Våldtäkter, där offret får byta skolan och gärningsmannen får gå kvar… Exemplen är många!
Med det sagt säger jag inte heller att samhället tar tag i dom problemen på bästa sätt heller. Dock så får jag i varje fall en bild av att samhället tycker synd om dom som utför de handlingarna och inte offren. Gärningsmännen får skriva böcker, det utreds varför de begår sin handlingar osv osv… (Något generaliserat kanske jag vet). Men är man ett offer själv så får man lov att generalisera.

När ställs frågan till dom som blir utsatta, vad vill du framåt? Hur upplever du att du vill bli bemött efter detta, vad behöver du hjälp med? Finns det något vi kan göra för dig som blivit offer för någon/något som du inte kunnat styra över själv?

Det finns inget skyddsnät för oss! Punkt.

Jag lovar er, jag ska skriva en bok om mitt liv och hur det sett ut de senaste åren. En dag ska ni få se under vilken press jag lever i just nu och bakåt. En dag när jag är fri som en fågel den dagen då ska jag fira på bästa sätt genom att släppa just den BOKEN!

Så idag ska jag tycka synd om mig själv, bryta ihop lite och sedan komma igen i morgon! För det är ok har jag fått berättat för mig!

Foto cred: Momentsbymary.se

Välbehövlig Boostcamp

Tre pass, tre pass av glädje, svett men inga tårar. Dom lär dock komma i morgon med träningsvärket som med största sannolikhet kommer smyga sig på. Måste bara Tacka Maria igen för alla fantastiska bilder hon tar på mig och hela gänget. Älskade vän!!


Vi startade första passet med ”Kom igång med Karl Dyall”. Seriöst, har inte svettats så mycket på väldigt länge och jag fick en riktig kickstart i alla muskler minst sagt. 

Efter det var det dags för Wikked Workout med Jonna. Det är ett av de pass jag längtat efter sedan förra Boostcamp, alltså glädjen som blir med henne är total. Det är ett tufft men befriande pass som får en att Le! Bor ni Göteborg borde verkligen försöka gå på hennes pass. 

Sedan hade jag ett lunchmöte, vilket resulterade i en massa nya roliga tillfällen och aktiviteter som vi ska planera in med Womsa gänget. Det är alltid kul att ha saker i planerna framåt i tiden. So stay tuned…

Jag missade tiden för det eftermiddagspasset som jag tänkt gå på då jag fastnade i solen och lugnet som havet ger. Det blev istället en PW med Maria och Jenny. Vi passade också på att fota lite, vi har alltid så sjukt kul när vi sätter igång med våra galenskaper. 





Tiden gick minst sagt fort där vi höll på, vips så var det hög tid att peppa inför sista passet för dagen. Det skulle gå i ”Lobster” style var tanken, och visst blev det så… 

En härlig stffet utan ”tävling” eller INTE. Vårt lag tog det på blodigaste allvar, vilket också resulterade i en total vinst. Väldigt viktigt i våra ögon, mindre viktigt för andra men vi hade en så skön stämning och laganda vilket gjorde att det blev en helt fantastisk insats av alla. Straffet, hinderbana, vattenhinkar och en massa annat spännande innehöll tävlingen. 





Efter fotografering och heta diskussioner om tider och annat understafetten. Så väntade en liten överraskning på oss på bryggan. Det var nog den bästa överraskningen enligt mig och Maria( läs oss alla). Det var nykokta kräftor och solnedgång me tjejerna.  En helt fantastisk och magisk avslutning på en rolig dag med vänner!

Jag fick en privatlektion av Jonna i höftrullningar och mjukhet i höfter och bröst. Känner mig som ett kylskåp. Dock fick jag betyget – Du kan ju redan! Ja, men jag vågar uppenbart inte flumma ut tillräckligt. Så övning står på schemat!


Så mycket kärlek och glädje bland alla! Mer sådant åt folket! Älskar verkligen TanumStrand det gör något med en, det känns som om att komma hem på något sätt. Om det är havet, personalen eller bara allt ihop tillsammans med oss men något visst är det för oss alla! 


Middag fick avsluta dagen, så trötta och lite värkande kroppar har vi nu gått till våra stugor och ska nu sova som små prinsessor!
Sov gott och hoppas ni haft en härlig lördag ni med… KÄRLEK till ER! 

On our way

Sitter i bilen, börjar bli lite trött i huvudet är det stressen som är påväg att lägga sig. Sjuka barn, massa jobb inför en hektisk kommande vecka på jobbet. 

Då sitter jag här bredvid för en gångs skull och försöker lägga tankar bakom mig. Nu är det fokus på mig och en härlig träningshelg med frisk luft. 

Ska bli så kul att starta helgen med ett glatt tjejgäng och en god middag!

Så med det sagt vill jag önska er alla en härlig fredag och helg!

Tanum och BoostCamp

Tanum och Boostcamp – Hej på er!

Lever fortfarande, tro det eller ej! Idag är jag hemma med sjuka barn och det är inte helt lätt att få tiden eller mig själv att räcka till. Heltidsjobb, tre barn och ja det var den tiden som fanns på ett dygn tydligen ;).

Så att jag kommer iväg i helgen till TanumStrand och en helg fylld av träning i härliga vänners lag får mig att le stort. Det ska bli skönt att få träningen och insupa den härliga havsluft som ändå är uppe i Grebbestad.

Min syster är så snäll och har barnen i helgen så jag kan ha möjligheten att ta mig iväg. Tacka gudarna för vissa i mitt liv som ställer upp i vått och torrt. Ni vet vilka ni är så jag inte glömmer någon <3

Tanum och BoostCamp alltså! Vad ser jag då mest fram emot?

Träning
Skaldjurs middag
Kompisarna

Minus är väl att det inte blir mer sömn än vanligt, för jag har nog bokat in mig på varenda pass som går och jag får ihop till ;).

FotoCred nedan är : Maria aka Momentsbymary

Det var kallt i vintras och även fast det var kallt så trotsade vi kylan och dess snö-blandade regn. Dock så ser det ljusare och varmare ut för kommande helg och det känns ju väldigt bra. Maria som ni ser på bilden är den bästa på att fota, hon är så sjukt bra att fånga ögonblicken som man själv inte är med på riktigt,

Så jag hoppas kunna få lite nya bilder med mig hem i bagaget som kan användas här och på Instagram.

Som ni kanske också vet så är TanumStrand en speciell plats för mig då de var där jag träffade Niclas. Just det, det är en nyhet i sig kanske. Ni som följer mig på Instagram vet att jag har en ny kille. Så att komma tillbaka till platsen vi träffades är i varje fall väldigt speciellt för mig.

Bilden nedan tog Maria i vintras, det var isande kallt i havet och fötterna frös till is under tiden. Dock så blev bilderna så bra och två av dom sitter faktiskt på Niclas vägg hemma hos honom. Bla den första nedan.

Söndag i soffan

God kväll på er!

Sitter här i soffan och funderar på om jag också ska gå och lägga mig strax. Det har varit en intensiv helg. 

Igår var vi och firade Oliver som fyllt år. Idag så har vi firat Juno som fyllt år. Jag missade dock att fota en enda bild under dagen. Lite tråkigt. Vi sjöng och åt tårta, barnen lekte och hade kul. Vi föräldrar autolåset kaffe och prata ikapp efter sommaren. 

Så nu sitter jag här i soffan i mörkeret, det börjar bli mörkt på kvällarna så det är hög tid att fylla på ljusförrådet. Trots att helgen gått fort så har den varit mysig och härlig ändå. Vädret har visat sig ifrån sid fina sida och jag har till och med hunnit med att få lite sol på nosen. Dock bara en liten stund under tiden jag drack kaffe i förmiddags ;). 

Så vad säger ni? Dags att knyta sig och ställa klockan sådär okristligt tidigt i morgon… buhu säger jag bara!

Sov gott!

Big 5

Idag är ingen vanlig dag för det är Juno’s födelsedag hurra, hurra, hurra!

5 År. Min stora tjej, tänk att tiden går så fort att man tycker att fem år sedan var igår. Denna lilla tjej, som har sådan personlighet och är full av energi. Blev kär i henne ifrån sekund ett där hon gjorde entré på BB Stockholm i Danderyd. 

Hennes födsel och tiden efter kommer jag ihåg bäst om man ser till alla tre. Dels för att det alltid varit något med henne. Hon hade sina eksem som 3 månaders bebis. Vi utredde det. Hon vägrade sluta amma, så veckorna innan dagis skulle dra igång så tvångs slutade vi. Hon har aldrig haft napp, eller rört en nappflaska efter det dock. Hon fick allergiska reaktioner av helt konstiga saker. Det utreddes och då visade sig glutenintolerant. 

En kamp om vad man får äta och inte. Hon är duktig och kan det mesta själv nu. Hon är noga med att jag ska läsa och älskar alla som äter som henne. Glutenfri som vi kallar det. 

Idag är första gången jag hört hon reflektera över sin egna längd och att hon känner sig kort. Strax innan hon somnade så sa hon; jag är fortfarande en 4-åring. Det är du ju inte svarade jag. Jo, jag är inte längre nu, jag är kort och vill växa. Så låt oss hoppas hon växer till sig. Det är 2,3 cm som skiljer henne och Lily. Jag har säkert fått 10 frågor denna sommaren om dom är tvillingar. 

Dock så märker man att Juno är äldste än sin lillasyster när hon börjar prata. Det är en smart liten tjej. Det är ingen som kommer sätta sig på henne. Typiskt chefsmaterial ;). 

Hon är nöjd med sin dag minst sagt. Inga bekymmer i världen har fått henne att vika en tum för hennes glädje idag. Så härligt att se henne lycklig och glad. Min älskade Junobus, 5 år är stort! 

Älskar dig till månen och tillbaka och flera tusen varv och gånger det!